Ljusa miravariabler nära maximum

[wilt]

Man behöver inte ha någon komplicerad utrustning för att göra meningsfulla observationer av variabla stjärnor.

Vid sidan av mitt 20 cm Newton använder jag en prismakikare. Med kikaren observerar jag ljusare variabler, många av dem är halvregelbundna, och dessutom finns det finns nästan alltid en eller annan ljus mirastjärna som är nära maximum och som går att följa med vanliga kikare. Det är meningsfulla observationer med lätta och smidiga (och billiga!) instrument som de flesta har tillgång till.

Just nu har vi flera ljusa miror som är möjliga att följa med vanliga prismakikare, men jag tänkte här puffa lite extra för det nära förestående maximat för R Leo. Denna klassiska mira har de senaste veckorna ökat hastigt i ljusstyrka och är nu vid sjätte magnituden:


Förra gången stjärnan hade ett maximum toppade den på omkring 6.0 och gången dessförinnan på omkring 5.3 - hur stark blir R Leo den här gången? På den här sidan kan man ladda ner kartor med jämförelsestjärnor, 15 x 15 för orientering och 5 x 5 är lämplig för skattning med prismakikare nära maximum.

/Gustav

[wilt]

R Leo fortsätter att ljusna. Ikväll obsade Thomas den till 6.0, medan min observation blev 6.2.

/Gustav

[wilt]

R Leo har fortsatt uppåt och det står nu klart att det pågående maximat överträffar förra årets max, som landade på ungefär 6.0. I torsdags kväll mätte Pierre Hallsten R Leonis till 5.68, och nu ikväll obsades stjärnan av tre svenska observatörer: Ylva Hagman, 5.7, Thomas Karlsson 5.8 och undertecknad 5.9. Är detta toppen för den här gången?

/Gustav

[wilt]

Jag skattade R Leonis till 5.9 ikväll. Thomas Karlsson fick den till 5.6 den 11 februari och 5.7 den 4 februari, då jag obsade den vid 5.8.

Det tycks som om det här maximat inte når upp till 5.3, som blev maxmagnituden våren 2011, även om maximat våren 2012 den här gången överträffats med någon tiondel.

/Gustav

[ThomasK]

När jag läste det här tittade jag ut och upptäckte att det hade klarnat upp. Kastade en snabb blick på R Leo, och jo den såg lite svagare ut nu, 5.8-5.9. Ska ta en titt till på den innan jag bestämmer mig.

[ThomasK]

Jag bestämde mig för 5.8 efter en titt till på R Leo...

Några andra ljusa miror att tipsa om är R Gem och U Ori. R Gem har varit ovanligt envis i sitt nuvarande maximum och stadigt legat på runt 7.3 sedan i början av december, när ska den vika ner sig. U Ori stiger snabbt och har ökat 2.5 magnituder på en månad. Hur högt kommer den att nå? I kväll bedömde jag den till 7.4 medan Gustav fick 7.6.

[wilt]

R Gem har betett sig mycket märkligt den senaste tiden, det tycker jag också. Efter en hastig koll i AAVSOdata tycker jag det ser ut som att det ibland blir väldigt platta max för den här stjärnan, nästan som platåer. Men det är alltså efter en hastig okulärinspektion utan numerisk kontroll. Man kanske kan kolla på siffror för den här stjärnans max - tex hur länge ett tio-dagars glidande medelvärde legat inom en tiondedels magnitud från maxmagnituden för olika maxima, eller något sådant.

U Orionis max blir spännande att följa, den rusar uppåt och är en trevlig bekantskap med fältkikaren! Ytterligare en fältkikaremira som för tillfället ligger nära max är T Cep. Gissningsvis blir detta max något svagare än förra året, men det återstår att se om det blir så.

R Aurigae är en långsam mira som också ligger nära max just nu och som går att se i fältkikare; igår obsade jag den till 7.4.

/Gustav

[Hans Bengtsson]

Visst, det är ett säreget platt och utdraget tak på kurvan för R Gem! Stor kontrast mot det förra maximet som var spetsigt. Förrförra maximet, däremot, var relativt långdraget - om än inte på lika påtagligt vis som det nu pågående.

mvh
Hans Bengtsson

[ThomasK]

Jag tittade på chi Cyg igår natt och blev förbluffad över hur snabbt den har ljusnat. Jag bedömde den till magnitud 6.3 igår mot 8.6 den 27:e mars. I alla fall i södra Sverige ska det nog gå fint att följa den över maximum som bör inträffa i maj.

[wilt]

Ibland går det snabbt, även bland miror!

Och vilken heroisk observationsinsats, Thomas! R Aql och chi Cyg - det gäller att vara uppe sent för att fånga dom.

/Gustav

[wilt]

Det fortsätter uppåt för chi Cygni: ikväll skattade jag den till 5.6.



/Gustav

[wilt]

I månadsskiftet mars-april saktade chi Cygni in något och hade ett slags platå i sin uppåtgående ljuskurva, men strax därefter tilltog hastigheten. I går kväll skattade jag den till 4.9, vilket även är den magnitud som stjärnan toppade på vid förra maximat för ganska exakt ett år sedan. Det ser ut som om stjärnan fortfarande har en del kvar till toppen, och vi kan kanske se fram emot ett maximum för chi Cygni som är ljusare än förra gången.

Kanske närmar den sig istället ljusstyrkan vid maximat dessförinnan då chi Cygni nådde omkring 4.5 i januari-februari 2011, kanske blir den ännu ljusstarkare. i SVO finns det 90 registrerade obsar av stjärnan på 4.5 eller ljusare, 62 stycken på 4.3 eller ljusare, 38 på 4.1 eller ljusare och 8 stycken ljusare än 4.0. I SVO-data är det vid två maximum som stjärnan blivit ljusare än 4.0, hösten 2006 och vintern 2008.

Stjärnan är så ljusstark nu att jag bytte från 15x70 till en liten 6x30 när jag gjorde observationen. Det är ibland svårt att göra observationer av variabla stjärnor som är väldigt ljusa och det kan då löna sig att byta till en mindre apertur.



Riktar man fältkikaren västerut kan man fortfarande observera en av vinterstjärnhimlens ljusstarkaste miravariabler. U Orionis har precis börjat sjunka från maximum, igår skattade jag den till 6.4. Årets maximum blev en hel magnitud ljusare än förra årets.

Det vore bra om vi kunde klämma in några obsar till av den här stjärnan innan den sjunker ner i skymningsljuset, för att få tillräckliga data för att bestämma tidpunkten för maximum. För min del finns det ett störande grannhus vars tak U Orionis närmar sig med stormsteg: igår kväll hade jag såväl skorsten som miravariabeln i samma synfält.

Det här kan, förresten, vara en av de sista gångerna vi kan täcka ett maximum för U Orionis från svenska latituder på mycket länge. Variabelns periodlängd är nämligen strax över ett år. VSX anger 377 dygn och i den analys Thomas gjort ser man att periodlängden varit omkring 375 dygn sedan millennieskiftet. Det innebär att varje maximum inträffar omkring tio dygn senare varje år och eftersom dessa i dagsläget är i mitten av april infaller kommande maxima allt närmare den tid på året då objektet försvinner i västerhorisonten under en tid på året då nätterna dessutom blir allt kortare. Sedan kommer det dröja rätt många år innan vi kan observera maximum för U Orionis, men då på morgonhimlen.

.

Förresten, Thomas: hur lång tid före och efter max behövs det obsar för att man ska kunna nå en OK precision i tidsbestämningen av maximum för en miravariabel med de metoder du använder?

/Gustav

[ThomasK]

Om det bara blir klart väder igen ska försöka göra en titt till på U Ori. Som du skriver blir det nog svårt att obsa den över maximum framöver.

När jag analyserade AAVSO-datat för O-C diagramdatabasen satte jag gränsen till 1.4 magnituder för amplituden på obsar före och efter max, men när jag räknat ut maxima för våra maxima i SVO har jag kört med en lägre amplitud på 0.5 magnituder för att maximat ska räknas.

[Hans Bengtsson]

Det är intressant att tilltagandet för Chi Cyg fortsätter i samma hastighet även på denna ljusa magnitudnivå. Jag tror att maximet blir ljusare än 4.0, stjärnan kan ju inte gärna tvärstanna. När man har riktigt starka maxima för Chi så förändrar den rätt tydligt utseendet på stjärnbilden.

mvh
Hans Bengtsson

[wilt]

Jag tror att maximet blir ljusare än 4.0, stjärnan kan ju inte gärna tvärstanna.

Vad sägs om en ny funktion på SVO: vadslagning om mirors maxmagnituder!

Apropå U Orionis: det finns en lucka på omkring tio år i AAVSOdata, från sent 1950-tal till sent 1960-tal, då maximum inföll nära stjärnans konjunktion med solen. Det är en sådan period vi är på väg in i nu. Ta chansen att obsa U Orionis i max, med andra ord.

uori2.png (93.65 KiB) Viewed 30875 times

/Gustav