Orion

Orion av Jamieson, Alexander.

Orion är en vinterstjärnbild och en av de mest kända stjärnbilderna. Orions bälte som är 3 starkt lysande stjärnor på rad gör att man lätt hittar stjärnbilden.

Orion är omgiven av stjärnbilderna Oxen (Taurus), Floden (Eridanus), Haren (Lepus), Enhörningen (Monoceros) och Tvillingarna (Gemini).

Mytologi

Orion var en jättelik jägare i grekisk mytologi, son till guden Poseidon.

Orion försökte våldta dottern till kung Oinopion i Chios. Han bländades av kungen och förlorade sin syn men fick den åter av den uppgående solen. Efter en rad prövningar blev Orion följeslagare till gudinnan Artemis. Slutligen lurades hon av den svartsjuke Apollon att döda honom. Orion förvandlades sedan till en stjärnbild.

Orion nämns även 3 gånger i gamla testamentet:

• Job 9:9
• Job 38:31
• Amos 5:8

Karta

Orion är en lätt stjärnbild att hitta då de 3 stjärnorna som bildar Orions bälte är mycket lätta att finna. När man väl har hittat bältet ser man lätt resten av stjärnbilden. Hittar man Orion så finner man lätt flera andra stjärnbilder.

• Genom att följa stjärnorna i bältet snett uppåt höger så hittar man den starka stjärnan Aldebaran i Oxen.

• Följer man bältet snett nedåt vänster kommer man till himmelens ljusaste stjärna Sirius som ligger i Stora hunden.

• En linje från β (Rigel) genom α (Betelgeuse) pekar på Castor och Pollux (α Gem och β Gem) i Tvillingarna.

• En linje österut genom axlarna pekar i riktning mot Procyon (α i Lilla hunden).

Intressanta objekt

• Betelgeuse (α Ori) är en variabel stjärna med magnitud på runt 0,5. Det är en röd jätte stjärna som är över 200 ggr större än solen och om den skulle vara i vårat solsystem skulle den sluka planeten Mars. Den kommer troligen att bli en supernova i framtiden. Kanske inom tusentals år.

• Rigel (β Orionis / β Ori) är, trots att den är döpt till "beta", den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Orion. Den ä'r en blå jättestjärna med spektralklass B8 och den lyser 40 000 gånger starkare än solen. Den har även en blåaktig liten följeslagare med magnituden 7 på 9.5" avstånd.

• Flamnebulosan NGC 2024 ligger strax öster om Alnitak (ζ Ori) den östra stjärnan i bältet. Nebulosan som delas i mitten av ett mörkt band syns bra i ett 6" teleskop och den har en lite ovanlig gulorange färg.

• Under Alnitak ligger Hästhuvudnebulosan som är en mörk stoftnebulosa som med konturen av ett hästhuvud täcker över den röda emissionsnebulosan IC 434.

• Orionnebulosan M42 är en av de få emissionenebulosor som går att se med blotta ögat. Den syns som en något suddig glöd runt Orions "svärd" rakt nedanför bältet.

• M43 är en nästan helt rund nebulosa som ligger strax norr om den stora Orionnebulosan.

• Ytterligare lite norrut runt stjärnan 42 Orionis finner vi ett blått dis som är den vackra reflektionsnebulosan NGC 1977.

• M78 är en vacker reflektionsnebulosa som skulle varit mer känd om den inte hade legat i Orion.

• NGC 2022 är en liten planetarisk nebulosa och förhållandevis ljusstark med magnituden 12.

• NGC 2174 är en vacker emissionsnebulosa som ligger i den öppna stjärnhopen NGC 2175.

Stjärnhopar och nebulosor

Namn	RA	Dec	Typ	Storlek	Magn	Anm
M42 (NGC 1976)	05h 35.3m	-05° 23′	Emissionsnebulosa	65' x 60'	3.0	Orionnebulosan
M43 (NGC 1982	05h 35.6m	-05° 16′	Emissionsnebulosa	20' x 15'	9.0
NGC 1977	05h 35.5m	-04° 52′	Reflektionsnebulosa	20' x 10'	7
B 33	05h 40.9m	-02° 28′	Stoftnebulosa	6' x 4'	-	Hästhuvudnebulosan
NGC 2024	05h 41.9m	+01° 51′	Emissionsnebulosa	30' x 30'	9	Flamnebulosan, Flame nebula
IC434	5h 41.0m	-02° 24′	Emissionsnebulosa	60'		Den ljusa delen av hästhuvudnebulosan
NGC 2022	5h 42.0m	+09° 05′	Planetarisk nebulosa	28" x 27"	12.3
M78 (NGC 2068)	05h 46.7m	+00° 03′	Reflektionsnebulosa	8' x 6'	7
NGC 2169	06h 08.4m	+13° 57′	Öppen stjärnhop	7'	5.9
NGC 2174	06h 09.7m	+20° 30′	Emissionsnebulosa	40'	6.8	Monkey Head Nebula
NGC 2175	06h 09.8m	+20° 19′	Öppen stjärnhop	18'	6.8	Stjärnhop i NGC 2174