Utveckling av antalet obsar

[wilt]

Hej,

För ett tag sedan var det någon - Robert? - som la ut ett par grafer som visade utvecklingen av antalet obsar inrapporterade i SVO. En graf hade ett tidsspann på några årtionden, en annan var 5 eller 10 år. Kan inte hitta dom nu; kan någon tipsa mig?

/Gustav

[ThomasK]

Du tänker säkert på den här: http://var.astronet.se/graph/barstatyear.php



Kan också anropas med parametrarna years, height och width: http://var.astronet.se/graph/barstatyea ... width=1000



Eller viss observatör: http://var.astronet.se/graph/barstatyea ... server=KTS

[Tompa]

Utvecklingen ser ju onekligen positiv ut!

[DavidS]

Wow, en amatörastronomisk guldålder vi lever i! Det är nog tack vare den fantastiska utvecklingen av billig teknik, framför allt CCD. Och den handfull eldsjälar som övervintrat uninder "downperioden" naturligtvis!

[wilt]

Thomas: stort tack!

Wow, en amatörastronomisk guldålder vi lever i! Det är nog tack vare den fantastiska utvecklingen av billig teknik, framför allt CCD. Och den handfull eldsjälar som övervintrat uninder "downperioden" naturligtvis!

David: du har förstås rätt, tillgången till CCD-teknik har gjort att vi får in mycket fler obsar nu. Men det finns också andra saker som kan förklara kurvans utseende.

barstatyear.png (4.99 KiB) Viewed 2603 times

Tittar vi på utvecklingen sedan slutet av 1960-talet ser vi först ett ganska långt maximum av aktivitet. Det här sammanfaller med bildandet av SUAA och aktiviteterna inom dess blomstrande variabelsektion. Dessutom fanns det även en livaktig lokal verksamhet inom observerande och praktisk amatörastronomi ute i många klubbar, och jag tror att variabelobsandet kan sägas ha gynnats även av detta.

Därefter läggs SUAA ner och SAAF kommer in på banan. Det dröjde dock ett tag innan det blev en riktig aktivitet inom variabelobserverande, men sent 1980-tal sker en nystart av variabelsektionen inom SAAF. Hans var en mycket viktig person som låg bakom detta uppsving - senast igår bläddrade jag, vid ett besök i Tycho Brahe-observatoriets bibliotek, igenom de pärmar med variabelkartor som Hans tog fram: ett jätteviktigt arbete. Dessutom fanns det skickliga och flitiga observatörer ute i landet som drogs in i det allt aktivare arbetet i SAAFs variabelsektion: Margareta Westlund och K-G Andersson är bara två av dessa. Och ytterligare en faktor var Astrobasen, den BBS som SAAF drev och där variabilister, kometobservatörer och andra aktiva amatörastronomer utbytte data, observationer, kartor och så vidare. Resultatet av denna aktivitet ser man i uppgången från 1989 och framåt.

Sedan kommer efter en nedgångsfas en ny uppgång som påbörjas under 00-talets andra hälft. Dels tror jag att webbforum som Astronomiguiden och Astronet spelar roll, och förstås då på ett mer publikt synligt vis än vad fallet var med på Astrobasen åren runt 1990; där kan amatörer med mer eller mindre erfarenhet utbyta erfarenheter och rekryteras till att börja obsa variabler, som i den här tråden på AG startad 2008, eller den här uppföljaren från 2009. I de här långa trådarna, 282 respektive 306 inlägg, ser man en del av framväxten av den här nya vågen av variabelastronomi, här rekryteras nya observatörer och aktiva inom SAAF/V.

En annan sak som skiljer jämfört med maximum 1 (1970-talet) och maximum 2 (1989-2000) är att man nu börjar få tillgång till databaser. Förr hade man i och för sig haft databasbehandling av obsar - i själva verket var de nordiska amatörerna rätt så tidigt ute med sådan teknik, på 1970-talet) - men då fick sektionsledningen sitta och knappa in obsarna från pappersrapportformulären som kom in, och sedan kom återkopplingen till amatörerna varannan månad via de stencilerade bulletiner som gavs ut, eller varje år via tryckta rapporter. Nu får man möjligheten att skicka in obsarna elektroniskt till databaser, först skickar man till AFOEV och sedan till AAVSO, men framför allt SAAFs variabeldatabas SVO, Thomas fantastiska skapelse. Jag tror att den här databasen är en viktig infrastruktur för svensk variabelastronomi, dels för att ta emot en större mängd obsar, dels för att det blir en samlingspunkt, en utgångspunkt för diskussioner och reflektioner. Man ser ju direkt hur ljuskurvorna växer fram och kan diskutera kring detta. Sedan har vi det viktiga faktum att SAAF finns och kan verka som sammanhållande och stödjande organisation via sin variabelsektion, variabelträffar och andra aktiviteter.

Till allt detta kommer CCD-kameror på teleskop både här hemma i Sverige och fjärrstyrt i andra länder.

/Gustav