Max Wolf upptäckte stjärnans variabilitet med hjälp av fotografier av stjärnhimlen. Wolf, som kanske främst är känd som upptäckare av asteroider, var verksam vid observatoriet i Heidelberg. Där hade man vid sekelskiftet 1900, med hjälp av ett stort anslag från Catherine Wolfe Bruce, kunnat installera en fotografisk refraktor med två tuber, vardera med 41 cm öppning. Man noterar även hans fotografier av nebulosor och hans roll i utvecklingen av stereokomparatorn, ett verktyg för att jämföra två fotografiska plåtar av stjärnhimlen för att spåra objekt som rört sig eller ändrat sin ljusstyrka.
I rapporten om upptäckten av stjärnan (M. Wolf och G. Wolf, ”Veränderliche Sterne in der Umgebung von γ Lyrae”, Astronomische Nachrichten vol 169 (1905): 211) (fulltext här), noterar Wolf att stjärnan, som först kallades 81.1905, var ljus den 4 november 1896, osynlig i augusti 1901 och ljus igen i februari 1903. Därefter observerades den som ett objekt av trettonde magnituden våren 1903 och sommaren 1904 samt magnitud 12.5 i april och maj 1905 (fotografiska magnituder, i runda slängar motsvarande B). Den vetenskapliga rapport som omnämns ovan är en studie av stjärnvindar från mirastjärnor, där SW Lyr är ett av över 1000 objekt som studerats observerats i infrarött.
Mina observationer av stjärnan visar att den för tillfället är på väg mot ett maximum. Det ser ut som om den kommer att maxa runt 10.5-11 någon gång i maj-juni. Det finns även några obsar från förra säsongen, då jag följde den ett tag efter ett max som ser ut att ha inträffat någon gång i april 2012:
Vi får se hur den beter sig. Vad man kan säga hittills är ju att de element som anges i GCVS är ganska off.
/Gustav
