2012 DA14 animation

[Peter R]

Ny bild i galleriet
Objekt: 2012 DA14 animation
Exponering:
Fotograf: Nasa
Teleskop: Radarbilder
Kamera:
Kommentar: Robert Cumming har lagt upp ett Nasa dokument på popast.nu http://www.oosa.unvienna.org/pdf/pres/s ... eo-05E.pdf med färska radarbilder av 2012 DA14 som visar att kroppen är ca 40x20 m och där den ses rotera runt sin egen axel på 7 timmar.
Jag har behandlat de lågupplösta stillbilderna och satt ihop dem till en animation som ändå tydligt visar rotationen.
Jag har sökt ©-information om originalmaterialet men inte hittat något. Skulle en sådan dyka upp får jag väl plocka ner animationen.

Klicka på bilden för att starta animeringen.

/*Peter R


Klicka for att se stor version av bilden

[Peter R]

Ny animation upplagd.
För att få till en mjukare animation har jag registrerat om alla bilderna och dessutom interpolerat fram 7 nya övergångsbilder med ett sk. Morph-program.
Känslan är att man ser en avlång kropp med en tjockare sida och en smalare samt en eller möjligtvis 2 midjor. Det är ju den formen vi har vant oss vid att många mindre asteroider har http://news.nationalgeographic.com/news ... ear-bombs/ samt att den roterar från vänster till höger.
Men jag tror samtidigt att man ska vara försiktig och inte dra för långtgående slutsatser i väntan på konfirmation med tanke på det minst sagt lågupplösta utgångsmaterialet.

/*Peter R

[utas]

Hej!

Fin animation! Ser nästan lite spöklikt ut, det där. Morph -program, innebär det att programmet omformar bilderna så de "passar ihop" bättre vid sammanslagningen? -En hel vetenskap, det där med animationer!

//Roger.

[Peter R]

Idag publicerade Nasa flera bilder från Goldstone radarn och även deras egen animation: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.php?release=2013-063 som verkar bekräfta rörelsen och möjligtvis formen. Det är lite svårt att avgöra från de hoppande legobitarna :-)
Jag har varit i kontakt med dem och fått godkänt för att publicera min animation.

Med 20°rotation mellan de 18 grundbilderna var det för stora steg för att få till en mjuk och följsam animation.
Morph-programet skapar en övergång där formen successivt ändras från bild A till bild B. Man kan säga att de 18 grundbilderna är stommen och så har jag fyllt på med 7 nya övergångsbilder mellan varje grundbildpar.

Det finns säkert andra tillämpningar inom astronomin som exempelvis att derotera jupiterbilder. Jag har också funderat på att använda det för att neutralisera turbulensen på små områden på månbilder för att få till en bättre passning och högre upplösning vid stackningen. Men allt tar så mycket tid så jag får se vad som är rimligt att utforska.

/*Peter R

Edit: Här finns några exempel där Nasa själva har använt morphing tekniken för att generera övergångar mellan stillbilder så att rörelsen blir mjukare: Komet Hartley 2 flyby http://www.youtube.com/watch?v=x9jCGdhvdRU och Komet Schwassmann Wachmann 73P som visar komponent B kärnans sönderfall http://www.youtube.com/watch?v=HfhVLEek668

[Peter R]

Det var 2 saker som förbryllade mig med de bilder av 2012 DA14 som NASA släppte tagna från Golstone Radarn.
Dels den otroligt höga upplösningen och dels att denna var konstant mellan första och sista bilden samtidigt som avståndet från Jorden ökade från 120.000 km till 314.000 km. Jag har försökt räkna ut vad det senare avståndet skulle motsvara för ett optiskt teleskop och kom fram till 0,0025 bågsekunder (med reservation för räknefel)! Som jämförelse ska Hubble ha en upplösning av 0,1 bågsekund.

Nu har jag hittat lite intressant läsning som förklarar att det minsta som Radarn kan upplösa är 3,75 m, och det oavsett avståndet, vilket förklarar att upplösningen är konstant. Om signalen blir för svag så måste informationen binas och då sjunker upplösningen till 7,5 m (bin 2x2), sedan 11,25 (bin 3x3), 15 (bin 4x4) osv.

/*Peter R