Halva NGC-katalogen avklarad visuellt

[timokarhula]

New General Catalogue (NGC) består av 7840 djuprymdsobjekt och innehåller i princip alla DS-objekten som hade upptäckts visuellt fram till 1888. De flesta hade förstås upptäckts av William Herschel och sonen John. Även Lord Rosses 72-tummare, dåtidens världens största teleskop, användes för att upptäcka de ljussvagare objekten.

Hälften av 7840 är 3920. Igår klockan 23:39 såg jag NGC2853 i Lodjuret med min 12-tums Dobson. Galaxen blev mitt 3920:e NGC-objekt, dvs exakt 50% av NGC! Det tog 44 år för mig att se dessa. Om jag fortsätter i samma takt har jag sett samtliga NGC-objekt när jag är 101 år.

Jag diskuterade NGC med Steve Gottlieb här om dagen. Han är den ende i historien som visuellt sett samtliga NGC. Han började året före mig (1977) men han har ju tillgång till den fina Kalifornia-himlen!

Det har ju även varit extremt många stjärnklara nätter här i Bergslagen ända sedan slutet av februari. Enbart den senaste månaden har jag observerat närmare 140 nya DS-objekt, de flesta galaxer. Om jag räknar samtliga djuprymdsobjekt som jag loggat hittills har det blivit närmare 6600 objekt.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Stort grattis!

Det är en fantastisk mängd NGC-objekt som du sett!

Fast det klart, det är bara om du obsar ytterligare ett objekt som man kan säga att du löst uppgiften mer än halvdant .

Mvh
Hans Bengtsson

[davhei]

Imponerande och inspirerande Timo, gratulerar!

[kribba]

Fantastiskt

[timokarhula]

Stort grattis!
Fast det klart, det är bara om du obsar ytterligare ett objekt som man kan säga att du löst uppgiften mer än halvdant .

Det gjorde jag också. Nr 3921 blev NGC3349 i Lejonet 20 minuter senare (en minut före midnatt).

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Timo:

När jag nu ändå har dig på tråden ...

(ett uttryck som väl utgår från telefontråden men som ju passar bra även i en forumtråd, har inte tänkt på det tidigare)

... så undrar jag om du sett NGC 4395 och de tre HII-regionerna där: 4399, 4400, 4401. Jag stötte på en bild av galaxen häromdagen, och min vana trogen fastnade jag för en oviktig detalj: varför har 4399 högre nummer än 4395 trots att 4399 ligger tydligt väster om 4395?

Man kan ju inte lämna en sådan gåta olöst, och via VizieR hittade jag svaret, se klipp nedan. Både WH och lorden var inblandade!

Mvh
Hans Bengtsson

[timokarhula]

NGC4395 såg jag första gången med min gamla 17.5-tums Dobson och 100x förstoring den 2 april 1995 och blev en trevlig överraskning. Jag kände inte till galaxens HII-regioner i förväg men jag råkade observera den ljusaste av dem, NGC4401. Jag skrev att NGC4395 var ganska ljussvag, mycket stor, avlång NW-SE, diffus och anade viss inre struktur (fler HII-regioner eller spiralarmar). NGC4395 blev då mitt 800:e NGC-objekt. Trots att galaxen har den mycket låga ytljusstyrkan 15.6 magnituder per kvadratbågsekund så kunde jag se NGC4395 med min 18x50 Canon IS-kikare den 17 april 2017. Jag måste återkomma till galaxen för att se fler detaljer i den (NGC4399 och NGC4400).

Gottlieb skriver om galaxens HII-regioner följande:

William Herschel discovered NGC 4395 = H V-29.1 = h1252 on 2 Jan 1786 (sweep 508) and recorded "eF, vL, vlbM, resolvable, about 10' long and 8 or 9' broad." JH made two observations, logging on 29 Apr 1827, "two nebulae running into one another; both eF, vL, the f rather the brighter. Place that of the preceding." Dreyer catalogued the two components as NGC 4395 = V 29.1 and NGC 4401 = V 29.2. On a second observation, JH wrote "vL; extremely ill defined, may perhaps be 10' l, 3' br; pslbM to an irregular centre. On closer inspection bicentral; pos of the nuclei 30° np; dist 2'."

This galaxy was viewed on three occasions at Birr Castle by Bindon Stoney, who recorded "a cluster of nebulae found" on 13 Apr 1850 and "there are 4 nebulae. The 3 f ones seem to be inv in a mass of F neby." Based on these observations, Dreyer included two additional entries: NGC 4399 and NGC 4400. The sketch of these condensations match up well with my own observations with a 17.5" and can be identified on the POSS.

Så sent som den 2 april (i lördags) observerade jag igen NGC4618 (i Canes Venatici II molnet av galaxer). Senast jag hade sett den var med min Celestron-8 den 27 januari 1982 (40 år sedan). Nu såg jag dess södra spiralarm eller HII-region IC3668 utan svårighet.

Det finns många felaktigheter och felidentifieringar i NGC-katalogen gjorda under historiens lopp. Orsaken till dem verkar vara lika många som själva felen. Objektens RA-ordning stämmer alltså inte alltid med numreringen. Identifieringarna har numera korrigerats av Harold Corwin, Steve Gottlieb, Malcolm Thompson, Wolfgang Steinicke mm.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Aha, där fanns ju mycket mera detaljerad info! Alltid roligt med astrohistoria.

Det var alltså inte Lord Rosse himself som upptäckte de två svårare HII-regionerna utan hans assistent Bindon Blood Stoney (det dramatiska mellannamnet härrör från att hans moder hette Anne Blood).

En bild som vi inte publicerat tidigare i detta forum visar hur Stoney såg ut.

Det är ju så att åtskilliga NGC-objekt har nummer som inte är helt korrekta jämfört med den exakta rektascensionen. Men i just detta fall tyckte jag det var lite säreget eftersom objekten ligger alldeles intill varandra. Och mycket riktigt så handlade det om uppgifter från olika observatörer som var svåra att ensa fullt ut.

Mvh
Hans Bengtsson

[DHEB]

Grattis Timo! Det har som du säger varit otroligt många klara nätter den senaste månaden, också här i Stockholm. Men transparensen har varit undermålig och inte blev det bättre av att det inte regnade under många dagar (hela mars i princip här). Jag undrar hur har transparensen varit hos dig. Påverkar inte en dålig transparens förmågan att se ljussvaga djuprymdsobjekt?

[timokarhula]

Hej Hernán. Jo, transparensen påverkar självklart möjligheten att se DS bra. En del av nätterna i mars var molnfria men ändå något disiga (saharastoft?). Många nätter har även varit suveränt transparenta. Som igår, men nu börjar månen störa. I förra veckan mätte jag himlens mörker som typiskt SQM-L 21.3 vid teleskopet på gården men igår med månskäran som störde (samt 10 cm täcke av nysnö) bara 20.6, 0.7 magnituder ljusare. Det har varit torrt väder, relativa luftfuktigheten ca 40%, så det har inte varit några problem med kondens på optiken. April är årets bästa observationsmånad! Mars 2022 går ändå till historien för jag hade bara två helmulna och tre halvmulna kvällar. 26 kvällar lämpade sig mer eller mindre för astro.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Stora delar av södra Sverige har i år satt nya mars-rekord vad gäller solskenstid. För första gången någonsin har en mars-månad med över 300 timmar registrerats, både Hoburg och Visby nådde detta. Faktiskt ett enormt högt tal för att vara mars.

Mvh
Hans Bengtsson

[timokarhula]

Jo, enligt mitt högst subjektiva sätt att bokföra den "astronomiska" molnigheten sedan september 1987 så var denna mars månad den bästa någonsin. 89% "klara" kvällar vilket konkurrerar väl med Namibia och Western Australia. Min subjektivitet beror på att med en klar kväll räcker det att kunna obsa något på stjärnhimlen under minst ett par timmar, trots månsken, disighet eller en ljus sommarhimmel.

/Timo K

[magnahrl]

Timo!

Gratulerar till alla fantastiska nätter du haft vid okularet under alla dessa obsar av NGC objekt. Jag är full av beundran!

Magnus A.

[timokarhula]

Tack alla! Ni har varit så vänliga. Jag brukar ibland säga med mitt underfundiga sätt, att stjärnorna är mina enda ljuspunkter i mitt liv.

/Timo K

[Torbjörn]

En härlig observationsbedrift Timo Verkligen fint jobbat. Det blir många objekt som har passerat okularet genom åren det!

/Torbjörn