Era minnesvärda djurupplevelser vid astroobsar?

[timokarhula]

Förra natten, medan jag observerar Jupiter och Saturnus för första gången denna sommar, så hör jag ett egendomligt ljud i väster. Trodde först att det kom från ett krånglande elverk vid järnvägen mellan Västerås och Ludvika men efter en stund så förstod jag att det måste vara något djurs läte.

Den skrek högljutt hela natten med sitt sskkrsskkr... Jag försökte lokalisera fågeln med min 10x50-kikare bland det höga gräset men lyckades inte se den.
Jag hade någon gång hört talas om en fågel som heter kornknarr (jag är ingen ornitolog). Men så här lät den:

https://commons.wikimedia.org/wiki/File ... y_2010.ogg" onclick="window.open(this.href);return false;

eller

https://www.bing.com/videos/search?q=yo ... &FORM=VIRE" onclick="window.open(this.href);return false;

Idag fick jag tack vare Internets många ljudinspelningar veta att det verkligen var en kornknarr! En lite sällsynt rallfågel som lägger bon i högt gräs och förblir oftast osynlig. Exemplaret var bara 100 meter från min balkong. Medan jag observerar med mitt nyinköpta 10-tummare i maj 2008 så hörde jag en rördrom (låter som om någon blåser i en tom flaska) hela natten.

Vi har haft liknande trådar på Astronet förut men vilka ovanliga djur har ni hört / sett medan ni observerat? Jag har massor på lager men jag vill gärna höra era egna upplevelser och erfarenheter.

/Timo K

[davhei]

Rolig tråd!

Jag var ute igår natt för att observera framför allt Jupiter och Saturnus och hade åkt till kusten där södra horisonten var fri. Ensam på platsen och tog en vända ut på klipporna med fältkikare för att njuta av utsikten och den ljusa sommarnatten.

Stod som bäst och tittade mot horisonten i kikaren när jag hörde en tung flåsande andhämtning alldeles bredvid mig. Djupa, långsamma andetag. Blev för någon sekund skärrad och snurrade runt. I vattnet några meter bort hade en gråsäl kommit till ytan och låg stilla och andades.

Vi tittade på varandra en stund innan den med ett frustande försvann ned igen. Dök upp igen några minuter senare fast längre bort. Nattfiske antagligen. Kul naturupplevelse.

[timokarhula]

Sälen måste verkligen ha varit en minnesvärd upplevelse!

Jag och min brorsa simmade i oktober 2007 vid Abrolhos öarna utanför Western Australia. Där fiskade farsan humrar (crayfish, rock lobster) i närmare 50 år. Allt var lugnt tills jag ser en svart silhuett i vattnet närma sig oss. En haj?!!

Nej, det var bara ett sjölejon (större säl) som ville leka med oss. Hur kunde sjölejonet veta att vi inte var fientliga? Jag försökte simma ikapp sjölejonet under vatten men det var lönlöst, den dök bara upp över vattenytan 10-15 meter i någon helt annan riktning. Sjölejonet lekte kurragömma med oss.

Detta har i och för sig inget med astronomi att göra men myndigheterna försöker att bevara Abrolhos Islands som ett Bortle Class 1, SQM-L 22.0 område och det har fungerat hittills väl!

/Timo K

[Hans Bengtsson]

En levande grävling och en mycket död spindel.

Grävlingen kom bakom min rygg och var nära att kollidera med mig och med teleskopet. Vi blev ungefär lika skrämda och överraskade, grävlingen och jag.

Spindeln hade blivit offer för ett snabbt ihopslag av min pärm med variabelkartor (utan plastfickor). Den gav sig tillkänna som en tämligen ljus stjärna som fanns på kartan men inte syntes i teleskopet. Hade jag upptäckt en tidigare okänd variabel av typ R Coronae Borealis? Mysteriet löstes när jag blev varse att stjärnan hade ben, visserligen tunna men dock ben. Jag skrev en kort artikel om detta i Aurora, vilket ledde till att jag fick glada telefonsamtal från två professorer emeritus: Tord Elvius och Erik Tengström.

Mvh
Hans Bengtsson

[timokarhula]

Jag blev också påsprungen av en grävling den 7 juli 2012. Jag skulle bara kolla himlens tilltagande mörker när jag ser något frustrerande djur komma emot mig. Den jagade maskar tydligen och sprang på mig medans jag spanade in Polstjärnan. Efteråt sprang grävlingen fort som attans och krockade med staketet med en duns.

Jag har också haft några insekter igenklistrade mellan mina Uranometria-sidor, förmodligen kanske till och med någon liten spindel från Down Under. Tyvärr kan jag inte hitta något exemplar för tillfället.

Edit: [Jo förresten, så hittade jag nu en kvarleva från en sydlig insekt mellan sidorna 339-340 i min gamla Uranometria. Det är ingen spindel vad jag kan se utan någon flygande insekt som blev ihopklämd när jag slog igen stjärnatlasen, kan ha varit för 30 år sedan?]

Anything You can do, I can do it better.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Egentligen är det synd om grävlingar. Dom irrar runt i natten och har noll koll eftersom dom ser så dåligt. Springer på allt möjligt. En gång för väldigt länge sedan kolliderade en grävling med linorna till ett litet tält där jag låg och sov.

Bland djur som jag stött på i astronomiskt sammanhang kan jag också nämna en rejält stor igel. Den avled, precis som spindeln, när den tunga variabelkartpärmen slogs igen. Märkte inte när det hände, men en av kartorna fick en stor svart blaffa som tydligt visade konturen av en igel. Den kartan ritade jag sedan om...

Mvh
Hans Bengtsson

[wilt]

Igelkottar! Höstnätter i barndomshemmets trädgård (Anderstorp, Småland), lövhögar, den där höstaktiga doften, mörk himmel, Cassiopeia, Perseus, Plejaderna och så det prasslande ljudet av igelkottar.

/Gustav

[Torbjörn]

Jag har hört och träffat på lite av varje när jag varit ute och obsat

Kattuggla är det vanligaste, den brukar man höra ofta. Hornuggla har jag hört ett par gånger också, med sitt mörka och dämpade "Ho".

Nattskärra har jag hört ganska många gånger och en gång satt det en på vägen när jag kom körande i Ucklum för att obsa. Den satt i strålkastarljuset men flög iväg när jag skulle försöka fota den med mobiltelefonen.

Göken hörde jag en natt nu i maj när jag var ute för att titta på Saturnus och Jupiter.

Skällande rådjur är inte alls ovanligt heller.

Sångsvanar tror jag att jag har hört när de flugit förbi ovanför.

/Torbjörn

[Miska]

När jag fotade Orionregionen 2015 satt jag på ett fotbollsplan, mitt på konstgräset, med hunden i famnen och hörde helt plötsligt ett hånskratt.
Vände mig om och såg hur en räv jagade en hare tvärs genom fotbollsplanen. Min hund orkade inte ens lyfta på ena örat.

[magnahrl]

Hej Hans!

Vill minnas jag läste din artikel om spindeln och att du avslöt med att ange salig spindels koordinater i sin himmel. Fint

Själv har jag inga speciella djurupplevelser under astroobsar men först på önskelistan är att höra nån uggla.

Magnus A.

[Jonas]

Kul tråd!
Jag har tre minnesvärda upplevelser med djur:

1: Jag stod och observerade sen höst 1998 på tomten till mitt förra hus då jag kände att jag måste huka mig. Jag hörde sedan att en av tallarna på tomten svajade. Jag tog min ficklampa och gick bort till tallen (utan att tända den). När jag kom till tallen, tände jag ficklampan och vad fick jag se, om inte en Berguv! Det var en underbar upplevelse,
Förmodligen flög den in bara ett par meter över mig, eftersom jag instinktivt hukade mig.

2: Samma tomt, Den var stor, runt ett tunnland med trädgård och skog. Ungefär samma årtal som tidigare.
Jag stod ute och astrofotograferade, när jag hörde "grymtanden" ungefär 20 meter bort.
Nyfiken riktade jag ficklampan mot platsen. Det visade sig att ett antal rådjur valt min skog till nattvila. Jag kände mig faktiskt hedrad eftersom de inte brydde sig om mig eller min ficklampa. De återkomm, för övrigt, ofta till min lilla skog. Troligtvis kände de sig säkra där.

3: Runt 2012- Jag var ju tidigare medlem i Astronomiska Sällskapet Aquila i Kristianstad och vid ett tillfälle när jag astrofotograferade (ensam) utanför obset, var jag med om en lite skrämmande upplevelse.
Som jag tror de flesta vet, är det bara naturens ljud som omger oss när vi pysslar med observationer eller astrofoto. Så var det den kvällen också men hur det än är, måste man ibland utföra behov. Jag gick därför med säkra steg runt knuten på huset och skrämde då upp en hel flock med vildsvin - som flydde all världens väg. De var bara några meter från mig.
Min tanke efteråt var; "Om jag stått kvar vid mitt teleskop och de kommit upp framför obset (där jag stod), vad hade då hänt?

Jag har haft fler upplevelser men det är dessa som verkligen varit mest påtagliga. Underbara upplevelser! Något som, på något sätt, sammanfaller med den hobby vi har. Så tycker jag i varje fall!

[Nokturner]

Vilken trevlig och lite spännande tråd!

Två händelser jag kommer att tänka på nu:

Stod en höstkväll i kolmörkret och fotograferade Vintergatan med en manuellt vriden kameravridare precis ute vid vattenkanten ute på gungflyet vid en liten skogstjärn. På fötterna hade jag snöskor(!) för att inte trampa/sjunka igenom det flytande underlaget.

Under djupaste koncentration var all uppmärksamhet riktad på att manövrera vridaren och kameran, och samtidigt försöka undvika minsta små tyngdpunktsförskjutningar av kroppen som kunde orsaka störningar i bilderna pga det mjuka och dynamiska underlaget.

Plötsligt, ca 2 meter ifrån mig ute i vattnet, ett jätteplask! Vattendroppar stänkte omkring och regnade ner. Det som hindrade mig från att hoppa rakt upp av förskräckelse var de i underlaget nedsjunkna snöskorna...

Vad sjutton var det? Men i nästa ögonblick drog jag mig till minnes den bäverhydda i strandkanten jag sett när jag varit där tidigare i dagsljus och rekognoserat motivet :-)

Andra händelsen var den räv i parningstid (vårvinter) jag hörde när jag stod och astrofotade Orionnebulosan med teleskopet på skarsnön vid en lite avsides skogssjö för mörkrets skull.

Jag hörde hur den gick och ropade på andra sidan sjön, sedan hur den följde strandkanten och ropen kom närmare och närmare. Jag tänkte att den där kommer nog att passera alldeles här vid mig. Och mycket riktigt, några minuter senare gled det fram en rask skugga ur några buskar fem meter framför med riktning rakt på mig.

Fast jag visste att en räv var på väg, och förberett mig på mötet, blev jag så där fånigt överrumplad av det påtagliga i skuggan och höjde förskräckt handen i en snabb rörelse till knappen på pannlampan och tände (fast jag tänkt att jag inte skulle göra det utan stå helt still och se vad som hände). Räven i sin tur, verkade bli mer förvånad än rädd, tittade någon sekund på mig innan den synbarligen lugnt fortsatte sin vandring, fast i en rundning runt mig.

[timokarhula]

Imorse efter klockan 3 var jag vid Virsbosjön och obsade lite med handkikaren. När jag passerade ett ställe hörde jag ett jätteplask. En gammelgädda? Efter ett tag hörde jag ett liknande plask till. Jag gick ner till strandbrynet och ser en bäver simmande 10 meter framför mig! När den såg mig igen plaskade den med svansen. Tydligen inkräktade jag på dess revir. Jag vet att det finns bäver i sjön med tanke på träden som de fällt men detta var första gången som jag såg en bäver med egna ögon. Spännande!

/Timo K