Objekt: Teckningar av djuprymdsobjekt
Exponering:
Fotograf: Johan Warell
Teleskop: 52 cm f/4 Newton
Kamera: Blotta ögat
Kommentar: Bland det roligaste jag tycker man kan syssla med inom amatörastronomin är att teckna. Det skärper ens förmåga att se detaljer samtidigt som man dokumenterar för sig själv, andra och eftervärlden. Med pennan i handen förvandlas tiden vid teleskopet från ett tittande till ett strukturerat observerande som man kan jämföra med foton och andra visuella observatörers resultat.
Här är några tecknade djuprymdsobjekt från kvällen 4 mars med 52 cm reflektorn. Det var första gången jag observerade (alltså inte bara tittade på) dessa objekt med det nya teleskopet. Himlen var klar, dess ljusstyrka 20,5-20,9 (SQM-L) och jag kunde bara svagt skymta Vintergatsbandet.
M1 (Krabbnebulosan) var anslående lik en detaljrik tvåarmad spiralgalax med flera svaga stjärnor spridda över nebulosan. Kontrasten förstärktes något med UHC-filter jämfört med blotta ögat (IL) och Deep Sky-filter, särskilt i de ytterst svaga oregelbundenheterna nära centrum.
NGC 2261 (Hubbles variabla nebulosa) är en reflektionsnebulosa och förstärktes inte alls med UHC. Den variabla stjärnan R Mon ses i nebulosans spets, liksom detaljer i nebulositeten. De svaga delarna av nebulosan försvann gradvis mot himmelsbakgrunden.
NGC 2438 är den planetariska nebulosan i M46 och är troligen ett förgrundsobjekt till stjärnhopen. Nästan perfekt sfärisk med en diffus ring och en icke-centrerad centralstjärna. Ringen något ojämn i ljusstyrka och jag tyckte mig skymta att den mot N och SE hade en något diffus yttre rand.
NGC 2392 (Eskimånebulosan) var mycket detaljrik och hade kanske visat fler detaljer i ännu högre förstoring än x220. Ytljusstyrkan var mycket hög och färgen grönaktig. Som väntat förstärktes kontrasten avsevärt med UHC-filter och stjärnan blev betydligt svagare. Den inre skivan och ringen var svagt elliptiska och orienterade i samma riktning. Den diffusa ringen var ljusast mot SW men även dess NE del var något ljusare. Den inre skivan visade en smal ljusare kant i UHC-filtret och var tydligt avlång.
NGC 2219 ("den intergalaktiska vandraren" från den tid då man trodde att den inte var bunden till Vintergatan) var lätt att upplösa i x220 i stjärnor mellan mag 14 och 16, men dessa är alla troligen förgrundsstjärnor och tillhör alltså inte hopen. Dock var gryningheten så utbredd över hela skivan att de svagaste stjärnorna, av mag 16 och svagare, måste tillhöra hopen.
Klicka for att se stor version av bilden
Trevliga teckningar av vackra objekt.