Jag vet inte om det här har nåt speciellt vetenskapligt värde men jag tyckte det var rätt kul så jag måste dela med mig. Jag körde en serie med IY UMa igår, för den är ganska nära ett utbrott så jag tänkte testa på, mitt mål var 3 timmar men meridianvändningen strulade så det blev lite kortare. Det blev den här kurvan:
OM jag förstår det rätt så är de där plötsliga djupa dipparna alltså när den ljusa punkten på ackretionsskivan förmörkas av den sekundära stjärnan. Själva "humpen", den mjukare kurvan, kommer sig av hur mycket exponerad den ljusa punkten är, i vår siktlinje. Och så mitt i det hela så kommer så att säga den sekundära stjärnan och förmörkar den. Jag visste inte man kunde fånga det så i en enda serie....
![glad :)](./images/smilies/icon_e_smile.gif)
Magnus