Komet 38P/Stephan-Oterma, min 50:e supernova? och en asteroidockultation

[timokarhula]

Imorse klockan 4:23:47 skulle en magnitud 12.3 stjärna (12.9 enligt APASS) i Tvillingarna ockulteras av asteroiden (449) Hamburga under max 3 sekunders tid sett från Virsbos horisont. Ranken för denna händelse var 99% så det var värt ett försök. Jag bar ut 12-tums teleskopet vid 3-tiden och letade upp stjärnan i fråga för att senare snabbt kunna känna igen synfältet och rätt stjärna.

Orion hade stigit upp så jag hoppade till komet 38P/Stephan-Oterma. Det är en periodisk komet av Halley-typ med den relativt långa omloppstiden 38 år. Jag kommer ihåg Stephan-Oterma i gamla Sky&Telescope tidningar från hösten 1980 men jag såg aldrig kometen då för jag hade inte tillräckligt bra stjärnkartor. Det här är bara kometens fjärde observerade apparition sedan den upptäcktes av Jerome Coggia år 1867. Den identifierades sedan som en komet av Edouard Stephan (han med Kvintetten i Pegasus) och återupptäcktes först av Liisi Oterma mitt under brinnande kriget 1942. Hon var då assistent åt professor Yrjö Väisälä vid Åbo observatoriet. Hans 8-tums Schmidt-Väisälä teleskop är förresten i VARFs ägo. Då kommer vi att ha två "finska" kometer på hösthimlen. Den andra är 46P/Wirtanen som upptäcktes av amerikanen Carl Wirtanen som hade finskt ursprung. Med 214x förstoring skattade jag 38P som magnitud 12.2, komadiameter 0’.9 och DC=3. Den 96% upplysta fullmånen var på väg ned.

Sedan försökte jag mig på min 50:e supernova, SN2018eqq, i galaxen UGC2536 i Perseus. Jag kunde skymta en mycket ljussvag stjärna här av mag 15.0-15.5. Hade inga lämpliga jämförelsestjärnor. Det visade sig efter observationspasset att stjärnan inte var supernovan utan bara en fältstjärna av V=15.29 (enl NOMAD) som inte var plottad på min karta!

10 minuter innan ockultationen gick jag in, startade tidtagningen efter Fröken Ur och började röstinspelningen. När jag kommer ut är nästan hela Tvillingarna bakom moln! Bara Castor och Pollux syntes. I synfältet ser jag inte målstjärnan längre. Vilket öde, hela himlen var stjärnklar nu, utom just mot Tvillingarna och Orion! Naturligtvis klarnade det upp mot Tvillingarna några minuter senare. Missade alltså en nästan säker asteroidockultation! Perkele!

Såg alltså inte min 50:e supernova eller min andra positiva asteroidockultation imorse. Fick nöja mig med komet 38P/Stephan-Oterma (och galaxen NGC1198 i Perseus) under det hektiska observationspasset.

/Timo K

[timokarhula]

Fortsätter på samma tråd för det har viss relevans. Försökte igen se min 50:e supernova inatt men resultatet blev inkonklusivt. Galaxen UGC1032 i Fiskarna inhyser objektet AT2018gci som den 17 september lyste av magnitud 14.7. Fortfarande är klassificeringen okänd men kan den vara något annat än en supernova då galaxens rödförskjutning är z=0.017385 (avstånd 250 miljoner ljusår)? Objektet ligger i galaxens centrum och jag såg med 12tum och 300x galaxens kärna som stjärnlik. Galaxen är av Seyfert-typ (dvs har en aktiv kärna) och fotografier innan utbrottet visar redan en mycket ljus kärna. Jag kan därför inte avgöra huruvida det var galaxens kärna eller en eventuell supernova som jag såg och kan därför inte räkna med AT2018gci som min 50:e supernova nu heller. UGC1032 är faktiskt en av de enklaste UGC-galaxerna jag sett för dess totala ljusstyrka är V=13.5 men är så pass liten som 0'.6x0'.4 och har därför en mycket hög ytljusstyrka.

I närheten obsade jag galaxen IC 115 och såg ett annat objekt i närheten som visade sig vara galaxen 2MASX J01272788+1914207 och båda ingår i galaxhopen Abell 195!! Avstånd 680 miljoner ljusår. NOMAD anger ett objekt av magnitud V=15.29 här. Enligt Mitchell Anonymous Catalogue är galaxen av mag 15.5 och har storleken 0'.5x0'.3. Galaxhopen AGC 195 råkade bli en bifångst när jag försökte obsa supernovan (?) AT2018gci i UGC1032. Strax utanför galaxhopen stjärnhoppade jag även till CGCG 459-61 som är en S0/a-spiralgalax av mag 14.9.

Efter midnatt koncentrerade jag mig på Triangelgalaxen, M33. Den innehåller en del HII-regioner (nebulosor / stjärnmoln) och jag hade obsat alla de som finns med i NGC-katalogen. Några objekt i IC-katalogen saknades. Nebulosan NGC604 var tydlig redan med lägsta förstoringen. Tyvärr var min MegaStar-sökarkarta otillräcklig för ändamålet för den visade för få fältstjärnor eller visade nebulosor som "falska" stjärnor. Jag måste utgå ifrån en fotografisk sökarkarta nästa gång.

Hur som helst slog jag ett nytt rekord i att se den mest avlägsna enskilda stjärnan som inte är en supernova! Den ljusaste stjärnan i M33 lär vara [HS80]B324 som ligger inuti HII-regionen IC142. Stjärnan är av visuell magnitud 14.9-15.2 och är ca en magnitud ljusare än Andromedagalaxens ljusaste stjärna. Med 12tum och 300x förstoring såg jag relativt enkelt en stellär punkt inuti IC142, dvs en enskild stjärna på 2.9 miljoner ljusårs avstånd!

Jag hajade till över ett relativt ljust, diffust område med 3-4 stjärnor framför sig 6 bågminuter söder om IC142. "Nebulosan" fanns inte på min karta men sedan insåg jag att det bara var Triangelgalaxens centrum!

Såg mycket intressanta objekt inatt trots att himlen var långt ifrån perfekt. Mörkret var bara SQM-L 21.07 och hela tiden hotades himlen av en disfront i söder men den anlände hit först efter soluppgången.

/Timo K

[Torbjörn]

Intressant läsning om dina observationspass! Du fick se en del riktigt intressanta saker, synd bara att molnen sabbade vyn mot Tvillingarna så att ockultationen inte gick att se.

En stjärna på 2,9 miljoner ljusårs avstånd...det är riktigt långt det...

Jag var själv ute i onsdags och gjorde ett seriöst försök att se Sh 2-155 (Grottnebulosan) med 12" Dobben men det gick inte, inte ens med UHC eller OIII-filter. Sedan försökte jag obsa Triton men är osäker på om jag såg den eller inte. Jag såg att Neptunus hade en svag kompis men riktningen verkade inte stämma riktigt så jag är osäker. Det får bli nya friska tag!

/Torbjörn

[timokarhula]

Tack Torbjörn. Jo, jag hade specialiserat mig på Triangelgalaxen förra natten för jag hade några IC-objekt kvar där, men icke sa Nicke. Får använda en fotografisk karta nästa gång. Du borde kunne se Triton med 12-tummaren. Det känns häftigt när man har kunnat fånga den yttersta månen i solsystemet som är synlig i amatörteleskop. Båda dvärgplaneterna Haumea och Makemake har visat sig ha månar men det är bara Hubble-teleskopet som sett dem och de ligger utanför Pluto som har fem månar.

/Timo K