Natten mellan torsdag-fredag blev någorlunda klar men med en obestämd dis. Extinktionen vid horisonten var enormt stor så att till och med Venus var osynlig, men solnedgången blev vackert röd! Jag och Johan ställde upp våra teleskop på grusparkeringen, en bit bort från de övriga ca 20-25 deltagarna som hade större teleskop än vi. Jag hade med mig en 12-tums SkyWatcher GoTo Dobson och Johan en 10-tums SW på EQ-stativ. Trodde aldrig att teleskopen plus alla attiraljer skulle få plats i min Volvo V50!
Jag hade främst förberett mig på observationer av Deep-Sky och kometer här på Öland. Mina obsar av kometerna kan ni läsa om i tråden "Ett fång Öländska kometer!". Ett av mina observationsprojekt är Palomar klothoparna. Inatt såg jag Palomar 10 i Pilen och Palomar 11 i Örnen. Båda två var oerhört svåra att se och endast deras centra kunde skymtas tidvis.
Himlen försämrades allt eftersom under nattens lopp. Hela natten kunde ljudlösa kornblixtar ses i skyn. Tydligen låg de så långt borta som Malmö men kunde ändå ses från Öland! På morgonen hördes åskan till slut och när de första regndropparna började falla ner på oss fick vi alla kvarvarande observatörer bråttom att packa ihop våra grejer i bilarna! En timme senare blåste, åskade och regnade det något fruktansvärt när vi väl hade kommit hem till vandrarhemmet.
Nästa dag blåste det fortfarande rejält och vi trodde att det skulle bli omöjligt att observera i blåsten. Som tur var mojnade vinden mer än vad prognoserna hade förutsagt.
Jag råkade upptäcka Venus ovanför trädtopparna för första gången på flera veckor och det tydde på en god transparens. Jupiter lyste starkare än natten innan. Jag och Johan åkte tillbaka till Eketorp och ställde upp grejerna. När det blivit tillräckligt mörkt blev jag förvånad att se stjärnor till vänster om Saturnus. Det var bara Skytten, bl.a. Zeta Sagittarii, därav träffens namn.
Därför ville jag titta på några sydliga Messier-objekt som jag aldrig sett i teleskop från Sverige tidigare. Lagun-nebulosan, M8, och Trifid-nebulosan, M20, syntes enkelt med mitt 30cm teleskop. Klothopen M22 blev en trevlig överraskning. Tyckte att den var jämlik med M13 med hundratals upplösta stjärnor! Letade upp två M-objekt som jag aldrig sett från Sverige, M54 och M55. De ligger vid deklination -31º och trädtopparna i fjärran syntes i samma synfält. Klothoparna var bara bleka kopior av hur de synts från Australien men jag blev så glad att kunna se dem från Sverige! Jag kunde även se stjärnor ned till deklination -32º.Vi tittade på Slöjnebulosan i Svanen och de var enormt fina som blev ännu mer detaljrika med UHC-filter. Vi kollade på fyra olika delar av Veil-nebulosan där NGC6979 hade gäckat mig i 40 års tid, fram till nu. Egendomligt nog att Pickering's Triangular Wisp inte har ett NGC-nummer trots att den var betydligt enklare än NGC6979. NGC6960 och NGC6992/6995 var fabulöst vackra sedda med UHC-filter med trådlika strukturer och allt. Fortsatte med en till besvärlig Palomar klothop, Pal 13 i Pegasus. Det blev min tolfte av de femton katalogiserade Palomar-hoparna. Bara tre kvar!
Centralstjärnan i Ringnebulosan, M57, kan urskiljas med hög förstoring och med stor vånda. Jag bad Johan komma och kolla på centralstjärnan med mitt 30cm-teleskop och 429x förstoring. Den skymtades tidvis när seeingen ibland blev bättre. Centralstjärnan syntes kanske 20% av tiden. Nästa objekt blev en annan ringnebulosa men en jättelik sådan, Helix-nebulosan (NGC7293) i Vattumannen. Jag hade i senaste Telescopium angett en utmaning, att se ringformen, dvs dess mörkare centrum, från Sverige. Blev glatt överraskad när jag själv kunde urskilja ringformen, två-tre stjärnor i hålet plus fem-sex stjärnor på ringen. UHC-filter gav en markant förbättrad syn med en mycket tydlig ringform.
Gryningen avslutades med en titt på Fomalhaut i Södra Fisken och M35 i Tvillingarna mot den ljusa himlen. Några ljusa Perseider syntes fara förbi. De andra frågade var någonstans? Där borta! Men det var ju för sent att peka ut ett stjärnfall.
/Timo K
