Sirius B / del 4 - Peter Rosén

[Peter R]

Ny bild i galleriet
Objekt: Sirius B / del 4
Exponering:
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: WO 110 FLT f/6,5
Kamera: ASI 120MC-S
Kommentar: Jag har försökt fånga Sirius B i några år nu, här ligger tidigare länkar:

http://astronet.se/view_image.php?id=1685&mode=large" onclick="window.open(this.href);return false;
http://astronet.se/view_image.php?id=1750" onclick="window.open(this.href);return false;
http://astronet.se/view_image.php?id=2532&mode=large" onclick="window.open(this.href);return false;

Nu har jag fått låna en ASI1600 och tagit upp projektet på nytt med lite nya idéer bland annat att kombinera det med ett brett Ha-filter på 35nm.
Jag har ännu inte hunnit bearbeta de filerna men här kommer ett första utkast med UV-IR cut filter i primärfokus. Filerna är hårt pressade och då ger difraktioner i mikrolinserna på min DMK-41 väldigt störande mönster.
ASI1600 beter sig definitivt mjukare och bättre med detta UV-IR cut filter.
Jag har gafflat en mängd exponeringar från ca 30 sek ner till några millisekunder som jag maskar in för att undan för undan minska Sirius överstrålningszon till att ligga under 10-12 bågsekunder där Sirius B ska ligga vid ca. kl. 10.
På den innersta exponeringen fick jag med en spik i någorlunda rätt riktning som eventuellt kan vara Sirius B men jag fortsätter tills jag kan fixa minst 2 otvetydiga separationer.
Nu är det bara att hoppas att det blir några fina kvällar innan säsongen är slut för i år

/*Peter R



Klicka for att se stor version av bilden

[AstroFriend]

Hej Peter,
Det där låter spännande, är väl stor skillnad i ljusstyrka och litet avstånd mellan objekten. Antar du testat på andra mindre krävande objekt. När lyckas du upplösa de?

Min lärare byggde en koronograf som jag skrivit om på hemsidan. I det fallet studerade de stoftmolen runt unga stjärnor. I lite enklare utförande borde man kunna bygga en själv, eller de kanske finns färdiga att köpa idag.

Väldigt viktigt med hög kontrast, ren optik och ordentligt bafflat.

Håller tummarna att du lyckas!

Lars

[Lazze]

Du ger dig i kast med de riktigt svåra sakerna Peter med tanke på den låga deklinationen och din utsiktspunkt.
Var det någon speciell anledning till att du valde Ha-filter? Jag kan vara ute och cykla men har för mig att Sirius B syns bäst i UV men det kanske Sirius A också gör?

/Lasse

[Peter R]

Det där låter spännande, är väl stor skillnad i ljusstyrka och litet avstånd mellan objekten. Antar du testat på andra mindre krävande objekt. När lyckas du upplösa de?

Separationen i sig är inga problem utan det är skillnaden i ljusstyrka som gör det så svårt.
Timo tipsade mig om Rigel A och B som har samma separation men betydligt beskedligare skillnad i ljusstyrka och det var en enkel split både visuellt och fotografiskt. Här har jag kört på motsvarande 12.155 mm eller f/110: viewtopic.php?f=36&t=5907&start=15#p18599" onclick="window.open(this.href);return false;

Du ger dig i kast med de riktigt svåra sakerna Peter med tanke på den låga deklinationen och din utsiktspunkt.
Var det någon speciell anledning till att du valde Ha-filter? Jag kan vara ute och cykla men har för mig att Sirius B syns bäst i UV men det kanske Sirius A också gör?

Ja, det är ett svårt objekt men jag lyckades exempelvis fånga Mars månar med noggrann planering och bra förhållanden och som jag också hade försökt mig på i flera års tid.

Just den här bilden är inte i Ha utan med ett vanligt UV-IR cut filter. Anledningen att jag även vill pröva med Ha är att det verkar koncentrera ljusenergin mera i en punkt som inte sprider ut sig på samma sätt. Exempelvis så ser man i denna bild att stjärnorna är utdragna vertikalt och det är på grund av atmosfärens refraktion vid den låga deklinationen. Med Ha-filtret blir stjärnor betydligt punktformigare.

Jag har också en ADC (Atmospheric Dispersion Corrector) från Pierre-Astro och den kommer att hjälpa till att samla mera av ljuset i en punkt.

Men, som jag skrev, ett av de stora problemen med vissa kombinationer av kamera och filter, framförallt vid höga förstoringar, är att mikrolinserna i kamerorna påverkas av filtret och ger upphov till en mängd ljusbrytningar i form av små bågar. De blir väldigt tydliga vid extrem stretchning av filerna som det är frågan om här och gör det svårt att isolera ljuset från Sirius B.

En sådan kombination som inte fungerade speciellt bra var med min TIS DMK-41 kamera ihop med UV filter.
Nu har jag ju tillgång till en ASI 1600 så jag får göra nya försök men en snabb titt på bilderna tagna med Ha visar att det kan bli samma problem där. Jag får återkomma med bildexempel.

/*Peter R

[AstroFriend]

Har du gjort någon modifiering av teleskopet för att få det mer lämpligt för denna uppgift, tänker då på kontrasten?

Lars

[Peter R]

Nu har jag även stackat några av sekvenserna tagna med Ha-filtret som uppvisar en väldigt orolig ljusbrytning jämfört med de tagna med IR-UV cut filtret. Det gör det väldigt svårt att upptäcka en ljussvag stjärna nära Sirius A.
Jag vill minnas att det blev ett snarlikt resultat med UV-filtret när jag testade det för några år sedan med TIS DMK-41 kameran så även om UV filtret i teorin skulle vara en fördel för att splitta Sirius A och B komponenterna så interagerar sensorernas mikrolinser i praktiken negativt med smalbandiga filter. Det blir väldigt påtagligt vid hård stretchning av filerna.

Ir-Uv cut filter

Ha filter

[ragge]

Hej Peter,

Kul att testa gränserna för vad som är möjligt med den utrustning och de metoder man har tillgång till. Ofta lär man sig också något som man kan ha nytta av i helt andra sammanhang. Men till saken - jag funderar på om man skulle kunna använda ett "riktigt" solteleskop, typ Lunt, och fotografera många och längre exponeringar som vid deep sky foto. Alternativt det solfilter du använde när du fotade Solen. Sirius är ju rätt ljusstark, frågan är om det räcker ?

Ragnar

[Peter R]

Jag tycker också att det är halva nöjet och jag har fått enormt mycket spännande feed-back i de tidigare trådarna.
Och jag är nästan säker på att det kommer att gå, när de atmosfäriska förhållandena är idealiska så kommer den lilla ljuspunkten att ligga där, separerad och tydlig.
Dessutom är det ingen brådska för Sirius B fortsätter sin långsamma vandring och kommer att ha en gynnsam ellongation i ytterligare 10-15 års tid. Det gäller att ha kortsiktiga och långsiktiga projekt

Just nu söker jag den exakta brytpunkten då överstrålningen från A är mindre än 10-12" men B inte blir så underexponerad att den inte syns. Som referens är de ljusare stjärnorna i jämförelsebilderna här ovan av mag. 8-9 så de kan användas som referensstjärnor: syns de inte så kan B inte heller synas och tvärt om. Denna brytpunkt varierar naturligtvis med teleskop-kamera-filter-seeing kombination.
När jag väl vet var den idealiska exponeringen ligger så tror jag att lösningen blir att ta en mängd sekvenser och vrida kameran i små steg, då kan man vid stackningen rotera tillbaka varje sekvens och därmed reducera brytningseffekten av de smalbandiga filter.

Sedan tror jag mera på så korta exponeringar som möjligt för att minska effekten av turbulensen. Ett solfilter typ Lunt skulle säkert kräva flera minuters exponering om det ens är möjligt att fånga en mag. 8,4 stjärna och samma med mitt Baader solfilter som har en ljustransmission på bara 1/100.000.

/*Peter R

[LasseH]

Hej.
Härligt att du kämpar på.
Ser att kameran är hyffsat linjerad med väderstrecken. Är lite tveksam till att positionsvinkeln för blobben stämmer helt med var valpen ska finnas. PA borde vara ungefär 76 grader från norr mot öster år 2018.

Här en intressant länk:
https://www.amnh.org/explore/resource-c ... of-sirius/" onclick="window.open(this.href);return false;

Mvh,
LasseH

[Peter R]

Hej Lasse,

jo, jag har försökt normera bilden i väderstrecken samt att alltid ta med refernsstjärnor för koll av bildskalan.
Jag har inget stöd i min Mac (ännu) för att filma med ASI1600 kameran som jag har på lån så denna bild är uppbygd av enskilda tif-bilder och då kan en stjärnas position hoppa med både en eller 2 pixlar mellan bilderna på grund av turbulensen. Det var alltså en ljus väldigt påtaglig "spik" på några enskilda frames och jag är medveten om att den ligger aningens för högt. Därför tar jag det som en möjlig indikation men inte som en bekräftelse.
Filmar man däremot och stackar några hundra eller tusen frames så blir stjärnans position ett genomsnitt och bör ligga helt korrekt.

Jag var uppe i natt igen och gjorde några intressanta och lovande tester med ADCn men just på grund av det som jag beskriver här ovan har jag gått tillbaka till att använda min gamla DMK41-kamera så att jag förhoppningsvis så småningom kan fånga en friliggande ljuspunkt på ett antal frames och som ligger i exakt rätt vinkel och på rätt avstånd.

/*Peter R