Jupiter och satellitockultation - Peter Rosén

[Galleri]

Ny bild i galleriet
Objekt: Jupiter och satellitockultation
Exponering:
Fotograf: Peter Rosén
Kommentar: Fotograferad med okularprojektion med en Takahashi LE5mm.
Till vänster syns Io som har partiellt ockulterat Ganymede några minuter innan bilden togs. Jag fotograferade hela förloppet.
Jupiter består av 40 st 1 sek exponeringar på 100 asa.
Min dator är på reparation så jag har inte tillgång till mina vanliga program men jag ska behandla om den när den kommer tillbaka.

/*Peter R


Klicka for att se stor version av bilden

[Starsoft]

Suveränt jobbat, väntar med spänning på fler bilder.

Anders

[Robert]

Bra jobbat. och skall bli kul att se mer bilder från förloppet senare.

[Starsoft]

Du har lyckats riktigt bra med att få med både den ljussvaga asteroiden och Jupiter, jag trodde att det skulle bli svårt.

Får vi se en liten animering också?

Något jag saknar på planetfoton i största allmänhet är stjärnorna i bakgrunden, en ambitiös planetfotograf borde fota den aktuella stjärnbakgrunden när Jupiter står på något annat ställe och sedan lägga ihop bilderna så att man ser stjärnorna i bakgrunden, det skulle nog se ganska trevligt ut jämfört med den helsvarta tomma bakgrunden som är normalt på planetbilder. Jag har ett svagt minne av att jag har sett en bild på månen där någon gjort på det sättet?

Anders

[Peter R]

Hej Anders,

Nej det är inte asteroiden Helena ännu utan bara Io som har ockulterat Ganymede. Det är också sällsynt men inte fullt lika spännande.
Asteroiden passerar den 8:e och tyvärr ser inte väderprognosen för Stockholm så bra ut just nu, knappast för dig heller. Kalmar verkar vara en bra plats enligt SMHI.

Du har rätt vad gäller stjärnbakgrunden och jag har också sett en bild på en förmörkad måne mitt i ett välexponerat stjärnfält.
Jag försökte få med stjärnor i den här bilden men med den förstoring jag använde med okularprojektion blir teleskopet extremt ljussvagt.
På 3200 Asa och 30 sek exponeringstid fick jag fram en enda stjärna (mag. 9)!

För 2 år sedan ville jag göra en sådan där hissnande vacker bild på Saturnus med 7 månar (tagna med okularprojektion vilket motsvarade c:a 29.000 mm) mot en stjärnbakgrund som jag exponerade i primärfokus. Båda bilderna såg bra ut var och en för sig men skillnaden i skala gjorde dem oförenliga. Stjärnorna blev som snöbollar nästan större än planeten.
Möjligtvis behöver man en klarare himmel än den jag har i Stockholm för att det ska gå att exponera.

/*Peter R

[Starsoft]

Hej, jag tänkte mig inte för, borde kommit ihåg att det var fel datum, vi får väl hoppas att vädertjänsten har fel.

Jag hittade bilden på månen som jag tänkte på på APOD, http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/image/ ... boni_f.jpg

Anders

[Peter R]

Och jag hittade den som jag tänkte på
http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap070308.html

[Starsoft]

Peters bild tycker jag är klart snyggast, där säger man att det är två olika exponeringstider, en för månen och en för bakgrunden, tydligen är det möjligt.

Då jag har provat att göra på det sättet så har min kamera "blödit" så fruktansvärt ut i den mörka delen då jag exponerat för stjärnorna i bakgrunden att bilden har blivit oanvändbar, det var därför jag tänkte att man måste exponera bakgrunden då månen är på någon annan plats, men kanske jag bara har en dålig kamera?

Anders

[Morgan]

Det är ganska så vanligt att använda sig av två exponeringar när man önskar att månen ska vara med på motivet och samtidigt få med detaljerad omgivning. För bästa resultat skulle jag plåta vid två olika tillfällen, så att man får med alla detaljer i stjärnorna.

Lite info finns på Sott Kelbys sida: http://www.kelbytraining.com/books/vol1 ... index.html

[Peter R]

På Panther-Observatory.com får man mera info om bilden på den förmörkade månen.
Månen är fotograferad genom en TEC 140 f/7 dvs 980 mm fokalavstånd med en Canon 40D: 4 x 3 sek vid ISO 200.
Stjärnorna är tagna genom en 16" Cassegrain få f/3 dvs 1220 mm fokalavstånd med en STL-11000: L:R:G:B = 5:5:5:5 min för stjärnbakgrunden (5 min subexposures).
Under den tiden han har exponerat stjärnorna, totalt 20 minuter plus någon minut för filterbyte så skulle månen ha förflyttat sig med halva sin diameter, dvs nästan 15" mot stjärnorna. Det bevisar enligt mig att stjärnorna inte är tagna vid exakt samma tillfälle, så det är nog inget fel på din kamera

När jag fotograferade exempelvis Saturnus med 7 månar http://astronet.se/view_image.php?id=272&mode=large så exponerade jag månarna 14 gånger mera än planeten och fick naturligtvis väldigt mycket överstrålning från planeten som får fixas till i Photoshop.
Här är ett annat exempel på månen http://astronet.se/view_image.php?id=129&mode=large där det skiljer 9 exponeringssteg mellan en välexponerad måne och samma bild där jordskuggan och stjärnorna framträder.

/*Peter R