Keplers teorier

[Dondonnie]

Hej Astronet!
Jag är helt nyfärsk medlem här på forumet, och har blivit medlem av en enda anledning:
Jag har blivit lärd att jorden roterar runt solen i elliptiska banor, och att centrum på ellipsen är något förskjuten. Det leder till att aphelion och perihelion inte ligger lika långt från solen, och dessutom när jorden färdas i sin elliptiska bana så har den olika hastigheter beroende på hur långt ifrån sina respektive ändpunkter den befinner sig. Jag tror mej ha blivit lärt att Kepler har kommit fram till detta.
Jag berättade om den här teorin för en kollega på jobbet som då svarade: "det där är bara teorier och har aldrig bevisats, varför skulle den teorin vara mer sann än en gammalreligös teori om att allt cirkulerar runt jorden?". Jag hade faktiskt inget bra svar, förutom att det möjligtvis var logiskt att jorden rörde sig runt solen i just elliptisk bana och olika fort, därför blir dagsljus längre resp kortare för varje dag över året.

Kan ni hjälpa mig att på ett enkelt sätt bevisa varför den elliptiska teorin är korrekt? I den bästa av världar skulle jag kunna lägga fram tre bullet-points till min kollega; "titta på bevis 1:xxxx".

Ytterst tacksam för hjälp, ha en bra kväll.
/Andreas

[AstroFriend]

Hej Andreas,
Observationer visar att jordens bana runt solen stämmer med Kepplers lagar och de går att härleda matematiskt.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Johannes_Kepler

Dagarnas längd har mest med jordaxelns lutning att göra. Det är faktiskt så för oss nordbor om jag minns rätt att jorden är närmast solen på vintern hur konstigt det än kan låta. I Australien blir det tvärtom, de har ju sommar när vi har vinter. Jordaxelns lutning ger mycket större effekt än den lilla avståndsskillnad som blir pga elliptiska banan runt solen.

Och vilken rör sig runt en annan? Solen rör sig den också så jorden försöker hinna med och den banan blir som en korkskruv efter solens bana. Vår galax som solen går runt far även den fram i rymden, dessutom rör sig solen lokalt i galaxen, pendlar upp och ned i galaxskivan. Så inte så enkelt att säga hur något rör sig, allt beror på vilken referenspunkt man har. Man kan sätta den var som helst bara det att det blir mer komplicerat att räkna. Och tittar man bara på jorden/solen, jorden rör sig egentligen inte runt solen utan båda rör sig runt den gemensamma tyngdpunkten som ligger lite förskjutet relativt solens centrum. För två stjärnor med samma massa så är den punkten mitt emellan stjärnorna.

Att hitta ett bevis och slänga ned i bordet är ju svårt om din kamrat inte är matematiskt lagd eller intresserad. En liten film från youtube kanske, prova och sök där.

Lars

[staffastro]

Jag tror din kollega drev med dig. Riktigt så illa är det väl inte med den naturvetenskapliga allmänbildningen?! Och du är ju också några sekler efter om du kommer dragande med Keplers lagar. Newton visade ju i slutet av 1600-talet att alla himlakroppar påverkar varandra med sin gravitation, så Keplerellipser är bara en första approximation, låt vara rätt bra för jorden. Och eftersom solens massa är så mycket större än jordens (en faktor 300000) kommer jorden att göra en 300000 gånger större rörelse än solen kring deras gemensamma tyngdpunkt, vilket i dagligt tal innebär att det faktiskt är jorden som rör sig kring solen och inte tvärtom. Och som Lars mycket riktigt påpekar är jorden som närmast solen i januari och som längst bort i juli, så årstiderna beror helt av jordaxelns lutning mot jordens banplan.
Staffan Söderhjelm

[Peter R]

Jag tror din kollega drev med dig. Riktigt så illa är det väl inte med den naturvetenskapliga allmänbildningen?!

Tyvärr så kan det vara så illa i vissa kretsar. Då och då dyker det upp förfrågningar även på Astronet om exempelvis Nibiru eller teorier om att månlandningarna aldrig har ägt rum.
Allt som oftast lämnar de diskussionen när vi presenterar motargument för de vill enbart ha en bekräftelse på dessa teorier och är inte här för att bli ifrågasatta eller argumentera.
Weben är som ett stort smörgåsbord där alla idéer och deras motsats florerar och allt fler anser att man där kan välja fritt, man behöver inte ens kunna motivera.

Jag har känt att denna mistro mot naturvetenskapen sprider sig och det har t.o.m. myntats ett nytt begrepp som är "faktaresistens". Jag har valt att tro att det finns
http://www.dt.se/kultur/den-nya-folksju ... aresistens

/*Peter R

[ThomasK]

Min första tanke var också att din kollega drev med dig. Som Staffan skrev så faller Keplers lagar (planeterna rör sig i ellipser med solen i ellipsens brännpunkt, de rör sig snabbast när de är närmast solen och hur avståndet förhåller sig till omloppstiden) ut naturligt (matematiskt) från Newtons tyngdkrafts- och rörelselagar. Att banorna inte är 100% elliptiska beror på att planeterna stör varann lite grand med sin egen tyngdkraft.

Hur vet man då att Newtons lagar är rätt? Tja, hur vet man att en sten faller nedåt om man släpper den? All erfarenhet säger att den gör det, alltid. Om man undersöker lite noggrannare hur stenen (eller vilket föremål som helst) faller ser man att acceleration och hastighet (om man tar hänsyn till luftmotstånd) stämmer exakt med Newtons lagar. Hur vet man då att Newtons lagar även gäller ute i rymden mellan planeterna i solsystemet eller mellan andra stjärnor? Helt enkelt för att man kan använda denna enda enkla lagen för att att exakt förutsäga positionen i framtiden för planeterna.

Varje år publiceras det ju kalendrar i förväg för solens och månens upp- och ned-gång dag för dag. Sol- och månförmörkelser kan i förväg på minuten förutsägas. Vi har gjort radarmätningar av avståndet till månen och de närmsta planeterna där man med hög precision som bekräftar att de rör sig enligt Newtons lagar. När man skickar en rymdsond till Mars använder man Newtons lagar för att beräkna banan för att den ska nå sitt mål.

På samma sätt som man vet att en sten faller om man släpper den vet man att Newtons lagar stämmer eftersom de gång efter gång funkar utan några undantag för att beskriva var de olika planeterna och solen befinner sig,

[Dondonnie]

Hej igen hörni!
Först och främst, tusen tack för att ni tagit er tid att svara på mina frågor!
Jag kanske skulle ha nämnt i min första fråga att jag inte bor i Sverige utan på en ultrakonservativ ö utanför skotska fastlandet som är djupt präglat av en gammaltraditionell syn på forskning och vetenskap. En annan av mina kollegor argumenterar bl.a. för teorier kring en "ung jord" och kreationism, så det går nog inte en dag utan att jag måste värja mej mot diverse (vad jag anser) galenskaper. På sätt och vis är det bra att ständigt bli utmanad i det vardagliga livet angående vetenskapliga slutledningar och sånt som ni och jag tycker är självklart, men det blir lätt lite tröttsam i längden. Precis som Peter uttrycker så tror jag att "faktaresistens" är djupt rotat här.

Jag ska försöka lägga fram de här teorierna om de elliptiska banorna (och dessutom kasta in Newton i diskussionen, får se vad som händer då!) så återkommer jag med resultat.

Under tiden; ha en fin dag.
/Andreas

[ragge]

Hej Andreas,

Det som Thomas nämnde är det du bör ta fasta på : Med Keplers och Newtons lagar som utgångspunkt kan man exakt räkna ut himlakroppars positioner vid vilken tidpunkt som helst, framåt eller bakåt i tiden. Verkliga observationer verifierar att uträkningen var korrekt. Inga andra hittills framlagda alternativa teorier klarar samma sak.