M33 Triangelgalaxen - Rainer Paso

[eerik]

Ny bild i galleriet
Objekt: M33 Triangelgalaxen
Exponering: L= 25* 5 min ISO 1600
Fotograf: Rainer Paso
Teleskop: Skywatcher 190MN
Kamera: Canon 400d (mod)
Kommentar: Testade för 1:a gången att fotografera M33 - Triangelgalaxen i går kväll. Fokus var väl inte 100 och bearbetningen av den stackade bilden är väl vad man kan vänta sig av en nybörjare. Tar gärna emot tips på hur man bearbetar bilden i PS och andra programvaror.


Klicka for att se stor version av bilden

[Oedling]

Inte alls illa! Bra med detaljer, man ser även en del av M33's enorma nebulosor.

Ang. bearbetning så rekommenderar jag varmt mjukvaran "pixinsight". 45 dagars fullversion testperiod finns tillängligt på deras hemsida. Tar lite tid att vänja sig om du är van med PS då logiken är lite annorlunda, men det är helt klart värt tidsinvesteringen.

Bakgrunden kunde ha varit lite ljusare, det ser ut som att du har klippt en del pixlar den mörka delen av histogrammet. Man ser det dels på att vissa stjärnor ser lite kantiga ut, + att bakgrunden aldrig blir riktigt så svart som det är på din bild.

Har just inga tips att erbjuda i PS, då jag upptäckte PI ungefär samtidigt som jag skaffade mig mitt första teleskop för astrofotografering.

mvh
Fredrik

[glappkaeft]

Hej Rainer!

Du tar fint data med bra följning och fokus men du gör tre tokiga saker som väldigt många nybörjare gör.

Den första är att du på alla bilder du lagt upp fullständigt raderat bakgrunden (klippt i histogramet). Det är dock lätt att åtgärda, bakgrunden borde ha ett värde någonstans runt 10-30 (beroende på tycke och smak samt vad man vill uppnå) och man får se till att alltid ligga en bit ovanför nollnivån under hela bildbehandligen.

Den andra saken är att även svaga stjärnor är helt saturerade och därför tappat sina färger. Det är svårare att få till. En metod är att vara mycket nogrann när man använder kurverkyg så att man inte påverkar stjärnorna så mycket. Den bästa metoden är dock lite mer avancerad och kräver att man använder lagertekniker för att behandla stjärnorna separat.

Den tredje syns bara i full upplösning och det är att det finns en hel del artifakter från brusreducering. De flesta erfarna astrophotografer är mycket försiktiga med att använda brusreducering då det fort kan resultera i artifakter och ett plastigt intryck.

[AstroFriend]

Hej Rainer!
Din bild ser fantastiskt bra ut med tanke på att det är dina första bilder. Du frågade om råd för bildredigering. Jag antar du redan kalibrerat bilden med flats och darks. Men ändå, ser ut att vara mycket mer signal i centrum av bilden men kan ju också kommit av hur du redigerat bilden. Om du inte kalibrerat bilden så använder många dss, deep sky stacker till det. Är gratis och på hemsidan finns både instruktioner och exempel på skillnaden med olika antal flats och darks som används i kalibreringen. Som efterredigering brukar jag ibland använda gimp, också gratis och avancerat. Klarar numera av att hantera 32 bit fits format. Men har du ps redan så är det nog bättre att använda det.

/Lars

[eerik]

Hej Fredrik.

Tackar för feedbacken. Jag förstår nu att bakgrunden inte ska vara så mörk eftersom alla påpekar detta.
Får kika lite på "pixinsight" se om det är lättare att bearbeta bilderna med det programmet.

/Rainer

[eerik]

Hej Patrik.

Tackar för feedbacken. Jag förstår nu att bakgrunden inte får vara så mörk eftersom alla påpekar detta.
Att stjärnorna är "saturerade och därför tappat sina färger" verkar vara lite mer avancerat att få till. Måste läsa mer på nätet om "kurverktyg och "lagerteknik".
Jag får minska ner på brusreduceringen också. Tänkte inte alls på att det syns så tydligt på bilden vid full upplösning att man har brusreducerat bilden.

/Rainer

[eerik]

Hej Lars.

Tackar för feedbacken.

Darks och flats har jag inte använt mig av. Måste läsa på om detta också. Om du med kalibrering menar att jag stackat bilderna i DSS så har jag gjort det.
Måste ladda ner Gimp för att se om det är något för mig.


/Rainer

[AstroFriend]

Rainer!
Nej stackning kommer efter kalibreringen, stackingen är ju mer en syntetisk förlängning av exponeringstiden för att få ned bruset.

Med kalibreringen börjar man med att subtrahera darks, eller en masterdark bestånde av kanske upp till 50st vanliga darks. De skall ha samma inställning som vid fototillfället, tid, iso och dessutom samma temperatur. Just temperaturen är knepig, man får bygga upp hela bibliotek med olika temperaturer. Men man kan fuska lite om man dessutom tagit biasbilder. Då kan man räkna om darksen så de passar ett större temperaturintervall. Har aldrig testat det men verka inte bli lika bra efter vad jag läst. Men sparar ju mycket utrymme på hårddisken. Temperaturen är svår att veta, mer avancerade CCD kameraror har ju temperaturstabilisering, eller i det enklare fallet en inbyggt termometer så man åtminstånde vet vid vilken temperatur de är tagna. Upptäckte för ett halvår sedan en fantastisk sak med Canon EOS husen. De modernare har en termometer inbyggd och vars tempertur man kan få ut som exifdata. Det finessen finns i regel på de modeller som har liveview. Jag har skrivit om det här på en eller om det var flera trådar.

När ovan är gjort skall man dividera bilden men en flat (masterflat), ungefär samma procedur som ovan men temperaturen är inte viktig här. Dock om det skall bli riktigt bra skall fokuseringen stå i exakt samma läge och samma dammpartiklar på linsen! Här fuskar jag och det syns tydligt på mina bilder också, men blir väldigt mycket bättre än att inte kalibrera alls.

Därefter stackar man bilden, sedan börjar manipuleringen av bilddata för att få det se snyggt ut. Och med det fina resultat du redan har att utgåfrån kan det bli fantastiskt!

Här finns lite info på DSS programmets hemsida, är väldigt enkelt att använda men man saknar lite mer manuell kontroll:
http://deepskystacker.free.fr/english/index.html

Här finns lite info om Gimp om just det som rör astro:
http://libregraphicsworld.org/blog/entr ... aphy-tools

Gimp har jag dock inte använt speciellt mycket, man kan säga att de bilder jag tagit senaste året bara är testbilder från balkongen (och det är en mycket svår ljusmiljö tyvärr) för att få tekniken att fungera så gör bara enklaste bildbehandlingen. Lite svårt att sätta sig in i Gimp men det är kraftfullt. Tror dock att det finns massor av plugins till PS, och du hade ju redan PS om jag förstod rätt.

Det som skrevs om brusreduceringen på din bild, som jag skrev tidigare här har du redan i kameran fått en mild brusreducering när du använder så högt isotal som 1600iso. Skulle tro att iso800 är mer optimalt för din kamera på ljussvaga objekt.

/Lars

[eerik]

Hej Lars.

Tackar för ditt utförliga svar. Jag får helt enkelt sätta mig in i hur DSS och PS fungerar och används.

Tänkte ladda ner Pixinsight också för att testa. Vädret är ju inte direkt rätt för att fotografera nu ändå.

Måste testa och köra på ISO 800 nästa gång jag fotograferar med 400d kameran. Undrar om man kan köra på ISO 1600 med 40d kameran?


/Rainer

[glappkaeft]

När det gäller astrofoto så rekommenderar jag alltid att köpa en bra bok. Som nybörjare så är ett par hundra sidor av välredigerad text och illustrationer är värda mer än alla Internets forumsidor och guider tillsammans. Jag köpte Covingtons "DSRL Astrophotography" (http://www.covingtoninnovations.com/dslr/) och även om den boken börjar bli lite gammal så publicerar Covinton uppdateringar på hemsidan. I övrigt så säger många mycket gott om "Making every photon count" (http://www.nightskyimages.co.uk/making_ ... _count.htm).

[AstroFriend]

Hej Rainer!
När man ändrar isotalet ändrar man bara hur förstärkaren läser ut signalen från sensorn. Antalet elektroner som skapats av fotonerna i sensorn är detsamma. Men eftersom det är en analog (elektronerna läses ut som en spänning över en kondensator) till digital omvandling som sker och utläsningskretsarna har ett inbyggt utläsningsbrus så är det en fördel att förstärka signalen för de ljussvaga partierna som försvinner i utläsningens brus annars. Vid 800iso så har min kamera den förstärkningen att en elektron motsvarar ett steg i AD omvandlaren. Hade det inte funnits något utläsningsbrus hade det varit perfekt, tyvärr så nu inte så fallet, utläsningbruset kanske mellan 5 till 10 e-. Om kameran inte hade haft en massa hyss för sig när man ökar förstärkningen som till ex. brusrducering så hade man gärna ökat isotalet. Det uppstår dock ett annat problem, dynamiken i kamerans AD omvandlare är för dålig, speciellt på DSLR kameror, den klipper de höga signalerna.

Man brukar prata om fullwelldepth, det är hur många elektroner varje pixel kan lagra, brukar ligga mellan 10000 till 100000. Men redan med iso800 (i mitt fall men är nog inte helt fel för Canon 400D och 40D) och med en 14-bit ADC (äldre kameror har bara 12-bit ADC) har man bara 16000 steg att använda. Säg att kameran har 50000 elektroner att läsa ut så klipps signalen redan vid 16000 elektroner. En CCD kamera för astrobruk har i regel 16-bit och alltså 64000 nivåer att arbeta med.

Ett dilema, antingen förlorar man de svaga detaljerna i bruset eller så klipps de starka signalerna.

Ett sätt att hanetra det på utan att förlora i dynamik är att ta bilder med olika exponeringstider och sedan använda någon sorts HDR teknik på det. En del har jag sett ändrar i stället på isotalet, kanske iso 400, 800 och ev 1600. Men känns nog bättre att ändra på exponeringen istället eftersom kamerans egenskaper ändras när man ändrar iso-talet. Blir ju lite enklare att hantera kalibreringen också om man inte har så många olika kombinatoner av bilder, blir en mardröm att ha en full uppsätning även för olika isotal. Och HDR är inte fel då kontrasterna mellan stjärnorna är enormt, alltså flera gånger om vad den bästa AD omvandlare kan hantera. En CCD sensor med 24my pixlar (Trusense eller kodaks 2048x2048) kan lagra 300000e och med en 19-bit ADC med lågt utläsningsbrus vore man ju nästan hemma.

DSS har en inbyggd funktion för att hantera bilder med olika exponeringar. Mer kontrollerbara sätt men väldigt mycket mer kångligt är att multiplicera bilderna med en faktor som motsvarar de olika exponeringarna, ja först skall bilderna vara kalibrerade. Efter det stackar man dem. Eller så gör man det med maskning och blend teknik i PS.

Allt detta gäller i första hand när man stackar bilder för att hålla nere bruset. Tar man enstaka bilder så använder man det ISO tal som man upplever kameran levererar bäst bilder på, och det kan i vissa fall vara mycket höga isotal.

/Lars