Neptunus och Triton - Peter Rosén

[Peter R]

Ny bild i galleriet
Objekt: Neptunus och Triton
Exponering:
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: OO-CT 250 f/4,8
Kamera: Canon Eos 5DMkII
Kommentar: Igår kväll lyckades jag äntligen ta min första bild på Neptunus (mag. 7,84) och månen Triton (mag13,46).
Neptunus är på bara 2,3 arksekunder och separationen till Triton på 9,4".
Vindbyar och dålig seeing gjorde det extra svårt och det var bara ett fåtal bilder som gick att använda.

Den stora bilden är tagen med Canon Eos5D MkII och är 6 stackade bilder på mellan 20 och 30 sek och 1.600 Iso och så har jag lagt in några kortare exponeringar för att få med färgen på planeten.
Den lilla bilden är tagen med DBK-41 färgkameran och är olika sekvenser på mellan 120 och 360 bilder. Även här har jag använt kortare exponeringar för att få in planeten utan överstrålning och separationen är betydligt bättre.
Under den har jag lagt in en uppförstoring av själva planeten.

/*Peter R


Klicka for att se stor version av bilden

[Lazze]

Grattis till den fina fångsten. Jag antar att det generellt är svårt med seeing och att få bra bilder på den planeten med tanke på hurpass lågt Neptunus står men du brukar ju lyckas väldigt bra med att fånga svårseparerade objekt som detta.

/Lasse

[timokarhula]

Snyggt, Peter! Jag fascineras av de mindre kända planetmånarna. Denna höst har jag använt Neptunus' Triton och uranusmånarna Titania och Oberon för att utröna seeing-förhållandena i början av kvällen. Om de syns enkelt med 40cm ODK:n så är seeingen bra. Det är det sällan.

I vinter ska jag igen försöka mig på Jupiters sjätte måne, Himalia. Obsade den (med stor svårighet) med min 10-tums GSO i september 2010. Himalia var då av magnitud 14.7 vid perihelieoppositionen. Då jupitermånen kan befinna sig dryga graden från Jupiter måste man ha bra stjärnkartor och foton för att identifiera Himalia från bakgrundsstjärnor och helst följa den någon timme för att se dess rörelse. Har du fotat Himalia någon gång?

/Timo K

[Peter R]

Tack.

I vinter ska jag igen försöka mig på Jupiters sjätte måne, Himalia. Obsade den (med stor svårighet) med min 10-tums GSO i september 2010. Himalia var då av magnitud 14.7 vid perihelieoppositionen. Då jupitermånen kan befinna sig dryga graden från Jupiter måste man ha bra stjärnkartor och foton för att identifiera Himalia från bakgrundsstjärnor och helst följa den någon timme för att se dess rörelse. Har du fotat Himalia någon gång?

Nej det har jag inte gjort men tack för tipset. Det kan bli ett spännande projekt för i vinter.

/*Peter R

[Hans Bengtsson]

Intressant bild!

Jag håller dock inte riktigt med om den separation mellan Neptunus och Triton som du anger. Enligt ...

http://www.imcce.fr/hosted_sites/saimir ... ima8he.htm

... så var separationen ca 11.9 bågsekunder på kvällen den 3 oktober, se nedan.

Planet: Neptune (INPOP10)
Satellite: N1 Triton (Jacobson et al. (2009) AJ, v.137, p.4322..)
Relative to the planet Neptune
Observatory N: 050 - Stockholm (before 1931)
Timescale: UTC
Mean equator and equinox of J2000.
Coordinates astrometric differential
Year M D H M S S (") Pos.angle (º)
2013 10 3 20 30 0.00 11.941426 298.221504
2013 10 3 21 0 0.00 11.894813 299.987473
2013 10 3 21 30 0.00 11.853685 301.766487
2013 10 3 22 0 0.00 11.818180 303.557012
2013 10 3 22 30 0.00 11.788419 305.357423
2013 10 3 23 0 0.00 11.764504 307.166022
2013 10 3 23 30 0.00 11.746518 308.981045
2013 10 4 0 0 0.00 11.734523 310.800678
2013 10 4 0 30 0.00 11.728561 312.623068
2013 10 4 1 0 0.00 11.728653 314.446343

Detta har viss betydelse när man ska tolka din bild. När jag kollar bilden så blir diametern på det som ser ut som Neptunus yta 9.6 bågsekunder - men den ska vara endast 2.3 bågsekunder. Alltså representerar större delen av "Neptunusbollen" inte planetens yta, och det blir därför - menar jag - lite missvisande när den förstoras upp. Vi har haft samma fenomen i tidigare bilder som tagits av Neptunus och presenterats på Astronet.

m v h
Hans Bengtsson

[Peter R]

Nu har jag uppdaterat bilden.
Jag stackade om 2 sekvenser på 0,25 resp. 0,5 sekunders exponering, totalt 606 bilder och lyckades få ner överstrålningen en aning på planeten som nu är ersatt i detaljbilderna.

Jag håller dock inte riktigt med om den separation mellan Neptunus och Triton som du anger. Enligt ...

http://www.imcce.fr/hosted_sites/saimir ... ima8he.htm

... så var separationen ca 11.9 bågsekunder på kvällen den 3 oktober, se nedan.

Mina uppgifter på en separation på 9,4" är hämtade från mitt astroprogram StarryNightPro. Det är möjligt att programmet använder algoritmer som inte stämmer i alla avseenden men det var intressant med denna länk.

Detta har viss betydelse när man ska tolka din bild. När jag kollar bilden så blir diametern på det som ser ut som Neptunus yta 9.6 bågsekunder - men den ska vara endast 2.3 bågsekunder. Alltså representerar större delen av "Neptunusbollen" inte planetens yta, och det blir därför - menar jag - lite missvisande när den förstoras upp. Vi har haft samma fenomen i tidigare bilder som tagits av Neptunus och presenterats på Astronet.

Neptunus är som sagt 2,3 bågsekunder i diameter. Med ett fokalavstånd på 1.200 mm representerar det 2,7 pixlar på CCD:n. Triton med sina 0,13 bågsekunder tar upp ungefär 1/10 pixel.
I denna pyttelilla skala är det ganska givet att det är för mig omöjligt att exakt återge planetens fysiska yta. Som jag nämnde så var seeingen dålig, det blåste och Neptunus stod på mindre än 20 graders höjd mot en ljusförorenad horisont. Ponera att man får en överstrålning på en enda pixel i varje riktning. Då kommer planeten att bli 4,7 pixlar i diameter vilket skulle motsvara en ökning med 75% (och 300% i yta), osv.
Och naturligtvis rör det sig om mer än en enstaka pixel i alla riktningar!

Med mina förutsättningar både vad gäller utrustning, teknisk kompetens och atmosfäriska förhållanden så kommer jag troligtvis aldrig att kunna fånga Neptunus annat än som en liten uppsväld boll. Ändå har jag valt att förstora bilden för jag anser att det finns andra kvalitéer än de strikt exakt vetenskapliga som kan vara väl värda att visa upp som att det faktiskt är en planetyta med en rund form och en helt unikt vacker blå färg.
För att ingen ska känna sig vilseledd har jag nu även lagt in en cirkel i respektive detaljbild som visar planetens korrekta storlek i förhållande till bildens skala.

/*Peter R