En undersökning utförd av proffs runt M44 under några månader med ett 200mm objektiv i Arizona tycker jag i och för sig är väldigt intressant och motsvarande undersökning här hemma skulle nog kunna ge ett liknande resultat men totaltiden för undersökningen skulle då behöva bli några år i stället för några månader på grund av vädret. Resultatet av den här undersökningen blev ett flertal variabler och två tänkbara planeter som är helt inom räckhåll att att undersöka vidare med amatörutrustning för den som känner sig manad, M44 står ju bra till nu.
"A PHOTOMETRIC SURVEY FOR VARIABLES AND TRANSITS IN THE FIELD OF PRAESEPE WITH THE KILODEGREE EXTREMELY LITTLE TELESCOPE"
http://www.iop.org/EJ/article/1538-3881 ... 3_907.html
Medan jag väntar på att kunna köra igång med fotometri så har jag undersökt förutsättningarna en del vad man kan göra med den utrustning jag har idag. Först tog jag en gammal luminans serie från i höstas på 20 bilder om 6 min (+30 s mellan exp) tagna helt ofiltrerat på M33. Jag använder IRIS för bildbehandling och det är nog inte ett optimalt program men till de här enkla proven så har det gått bra. I IRIS kan man välja ut 5 stjärnor för fotometri i en serie bilder, IRIS exporterar då magnituderna för dessa stjärnor i en textfil som jag sedan kan läsa in i Excell. Jag har använt Tycho-2 katalogen för att beräkna instrumentmagnituden så magnituderna som anges ska vara "riktiga".
Valet av stjärnor i de olika proven har gått till så att jag tagit stjärnor som har liknande ljusstyrka och inte ligger nära sensorns maxvärde i övrigt är det helt slumpmässigt. Provet som visas här är det som gav bäst resultat, det tror jag ändå är ganska relevant för vid en skarp övning så skulle jämförelsestjärnorna väljas ut noga för att ge bäst resultat.
I Excell har jag sedan först skapat en graf över de 5 stjärnornas magnituder under de drygt två timmarna.
Här syns hur transparensen har ändrat sig under de drygt två timmarna, stjärnorna har sjunkit typ en magnitud. I det här fallet så har stjärnorna sjunkit ungefär lika mycket men om det hade varit stjärnor med påtagligt olika färg så hade spridningen mellan stjärnorna kunnat vara mycket stor. I det här fallet skulle jag kunna tro att en stor del av magnitudförändringen beror på att M33 håller på att närma sig horisonten.
Därefter har jag gjort differentiell fotometri genom att jämföra magnituden hos samtliga stjärnor med medelvärdet av de övriga.
De stjärnor vars grafer visas här är de bästa jag hittade slumpmässigt, med bästa menas då att de har liknande färg så att de påverkas på samma sätt av förändringar i atmosfärens transparens. En av de största bristerna jag upplever med IRIS är att man inte enkelt kan koppla stjärnorna i bilden till kataloguppgifter om t.ex. färgindex direkt, det gör att det är väldigt besvärligt att välja ut speciella stjärnor.
Sedan har jag i Excell också beräknat standardavvikelsen som brukar användas som mått på nogrannheten, och för de här 5 stjärnorna varierar den mellan 0,005 och 0,008 magnituder. I de fall att jag testat med mindre gynsamma jämförelsestjärnor så har standardavvikelsen kunnat bli "hur stor som helst", normalt verkar vara mellan 0,02 och 0,05 mag vilket i många fall fortfarande är väldigt användbart. Men om man väljer ut sina jämförelsestjärnor noga så ger även ofiltrerad fotometri mycket användbara data. Det teoretiska värdet om man tar hänsyn till brus och ljusflöde ligger på 0,0025 magnituder, skillnaden till den uppmätta nogrannheten skulle till stor del kunna bero på att stjärnorna inte har riktigt samma färgindex. Hade det inte varit så besvärligt så skulle jag naturligtvis ha tagit reda på vilka färgindex stjärnorna har, men som en första undersökning får det här duga.
Nästa prov jag ska göra är att undersöka hur det blir om jag använder smalbandsfilter, OIII verkar lämpligast att prova med, och jag har även en del sådana data liggande på samma område. Med smalbandsfilter borde effekterna av stjärnornas olika färg i stort sett kunna elimineras, nackdelen blir naturligtvis att man måste använda mycket längre exponeringstider för att nå samma magnitud.
Det mest givande försöket kommer förmodligen att vara att prova med ett rött filter, då får man enligt expertisen en bra kompromiss mellan ljusmängd och spridning i färg, men där har jag ännu inga data så det får vänta ett tag.
När det nämns att det inte sker så mycket inom amatörastronomin här i Sverige så brukar jag anse att det beror på vädret, inte då bara på det ständigt närvarande molnen utan också att det antingen är svinkallt på natten eller ljust som på dagen, när nu någon gång molnen håller sig borta. Men det är faktiskt så att den första amatör som detekterade en exoplanet var Arto Oksanen vid Nyrölä Observatory http://www.ursa.fi/sirius/nytt/nytt_info.html och jag tror inte det är bättre i Finland, så vi lär väl visa att vi kan här i Sverige också.
Med det här inlägget vill jag försöka visa att det kanske inte är alldeles omöjligt att uppnå tillräcklig nogrannhet för att detektera planeter och utföra annan fotometri som kräver hög nogrannhet. Många fler prov och undersökningar krävs innan jag vet något bestämt men jag vågar redan nu påstå att alla som håller på med astrofotografering redan har den utrustning som krävs.
