Avståndsbestämma själv?

[Corpze]

Hej, jag sitter just nu och läser en hel del böcker samt kurser via iTunes U, nyligen en kurs från Ohio state university i astronomi, och några grundläggande hörnstenar inom astronomi och specifikt när det gäller stjärnor är ju bla. avståndsbestämning, bestämning av massa, samt stjärnornas sammansättning. Min fråga är, kan man som amatörastronom mäta avstånd själv genom parallax, isåfall, är dubbelstjärnor att föredra? vilken kan vara bra att börja med? Eftersom man mäter minst två gånger, en på vår och en på höst, skall man då använda sig av en cirkumpolär stjärna?

MVH Vetgirig Värmlänning

[Starsoft]

Hej

Att mäta parallax bör vara fullt genomförbart, precision bättre än 0,1 bågsekunder om bilden är välexponerad ska vara ganska enkelt så det gäller bara att välja en lämplig stjärna. Desto närmare zenit stjärnan står när du gör mätningarna desto bättre värde lär du få. Ser inte varför en dubbelstjärna skulle vara bättre, leta i Hipparcos katalogen efter stjärnor som har rimlig parallax, tänk också på att stjärnans egenrörelse, som kan vara stor för närliggande stjärnor, kommer att ställa till problem om du bara gör två mätningar.

Här verkar det gå att söka stjärnor http://heasarc.gsfc.nasa.gov/db-perl/W3 ... re+Options jag har inte provat, kanske finns bättre ställe att leta på.

Anders

[Hans Bengtsson]

Om man vill avståndsbestämma någon stjärna vars avstånd tidigare varit okänt så är en överkomlig metod att upptäcka en ny RR Lyrae-stjärna. Det finns massor av oupptäckta sådana när man kommer ner mot magnitud 16 och djupare. Då får du direkt avståndsmodulen och avståndet, förutsatt att du bestämmer den skenbara medianmagnituden. Ja, hänsyn får också tas till interstellär extinktion i det aktuella himmelsområdet.

M v h
Hans Bengtsson

[Corpze]

Av ren nyfikenhet och för att lära mig samt förstå tekniken skulle jag vilja göra detta, finns det stjärnor som inte har en egenrörelse eller åtminstone har en rörelse i djupled som inte påverkar mätningen?

de teleskopen jag har är ett C9,25 och Meade 102mm APO samt fotar med DSLR, monterat på en EQ6a. vad rent praktiskt måste jag tänka på, mer än att få till en bra pekmodell för att kunna utläsa rätt position (säg i April och i Oktober)

Caph kanske är en bra stjärna att börja med?

[Starsoft]

Hej

Egenrörelsen finns också angiven i Hipparcos katalogen. Du behöver ingen pekmodell, man mäter parallaxen genom att jämföra målstjärnans position med bakgrundstjärnornas positioner så du behöver bara se till att de aktuella stjärnorna syns på bilden, sedan tar du ett mycket stort antal subar med förmodligen ganska kort exponeringstid eftersom den sökta stjärnan förmodligen är ganska stark, sedan stackas bilderna så att du får en bild med hög kvalitet från hösten och motsvarande på våren. Sen använder du något program som klarar att mäta stjärnpositioner, roligast tycker jag det skulle vara att göra fler mätningar för att både kunna mäta egenrörelsen och parallaxen. Det kan också vara så att bruset i mätningen är så stort så att två mätningar inte räcker, beror naturligtvis på hur stor parallaxen är.

Har du hämtat katalogdata för Caph?

Anders

[Corpze]

Här är katalogdatan: http://heasarc.gsfc.nasa.gov/db-perl/W3 ... uinox=2000

Vad jag kan utläsa så har den en egenrörelse, men jag vet inte hur den skall utläsas eller hur stor den är, men den verkar i både dec och ra vad ja kan se. Anges alla pos. Data i Arcsec. Om inget annat anges?

[Starsoft]

Hej

Den ser ut att ha ca 10 gånger så stor egenrörelse som parallax så det vore nog bättre att välja ett annat objekt, tänk också på att om du väljer en för stark stjärna så blir det svårt att hitta exponeringstid som passar till både målstjärnan och referensstjärnorna.

Jag vet inte hur man gör men det borde gå att söka i den där databasen så att du hittar stjärnor som har "stor" parallax och "liten" egenrörelse, ligger högt på himlen och har en magnitud mellan kanske 6 och 10.

Anders

EDIT: Här finns en användbar lista: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_nearest_stars

[Starsoft]

Hej igen

Hittade denna läsning: http://en.wikipedia.org/wiki/61_Cygni

Av det kan man väl dra slutsatsen att alla närliggande stjärnor har så stor egenrörelse så det lär inte räcka med bara två mätningar för att genomföra en parallaxmätning. " Piazzi's result, however, received little attention at the time due to the relatively short time span of his observations—a mere 10 years"

En spännande men fullt genomförbar utmaning likväl, allt som krävs är tålamod och noggrannhet.

Anders

[Corpze]

Ja eftersom ja enbart är nyfiken av att prov så känner jag rent spontant att jag inte vill lägga mer än ett halvår på detta :-D intressant läsning!

Bernards Star är den med störst "proper motion", det kanske vore intressant att studera den under en tid ockå!

[hansg]

Också ett sätt att avståndsbestämma:
Med ett gitter på 100 linjer/mm som du kan köpa och göra en hållare för eller köpa en Staranalyser från Astrosweden (skruvas in som ett filter i kameran) så kan du ta ett spektra på t.ex -kvasarer och kolla rödförskjutningen o avstånd, med teleskop på
200mm öppning och en ljuskänslig kamera går det bra, i detta fall anv en känslig monokrom kretskortskamera, en kamera typ Watec eller liknande funkar också bra så det är inga extremt dyra ccd kameror som krävs:
http://www.threehillsobservatory.co.uk/ ... ctra_3.htm

Gratis prog. för spektra:
http://www.astrosurf.com/vdesnoux/web/help.pdf
http://www.astrosurf.com/vdesnoux/download.html
h-g

[ThomasK]

Ja eftersom ja enbart är nyfiken av att prov så känner jag rent spontant att jag inte vill lägga mer än ett halvår på detta :-D intressant läsning!

Bernards Star är den med störst "proper motion", det kanske vore intressant att studera den under en tid ockå!

Här är en bild på Barnards stjärna som Robert har jobbat på sedan 2007! http://astronet.se/view_image.php?id=1302

[Corpze]

Spännande! När är dessa bilderna tagna under året, går det att genom dessa bilder analysera stjärnan ytterligare? Jag skrev i första posten att om man skulle försöka sig på att mäta själv, kanske en dubbelstjärna vore att föredra, det jag hade i huvudet då var förmodligen hur man mäter en stjärnas massa, för då måste man ha ett stjärnpar vad jag förstått.

[Måns]

Man skulle ju kunna studera en Cepheid variabel fotometriskt under en tid för att bestämma dess period. Då dessa variabler har ett stark förhållande mellan absolut magnitud och period, därav kan man räkna ut vilket avstånd stjärnan befinner sig på om man bara vet perioden och dess ljusstyrka sett från oss. Kort förklarat:

M = −2.81 log (P) −1.6
d = 10^ ((m - M + 5) / 5)

P = period (dygn)
m = apparent magnitude
M = absolute magnitude
d = avstånd (Parsecs)

Ex:
Polaris har en period på ca 3.97 d.

Mv = -2.81 log (3.97) −1.6
Mv = -3.2826

Därmed, om vi uppmäter Polaris att ha en medelmagnitud på ca 2, dvs mv = 2.

dPolaris = 10^ ((2 - (-3.2826) + 5) / 5)
dPolaris = 113.763 pc = 371 ly

Dvs. att avståndet till stjärnan beräknas vara ca 371 ljusår.

[timokarhula]

Jag känner inte till någon amatörastronom som utfört en lyckad trigonometrisk parallaxmätning av någon stjärna så den som lyckas med bedriften lyfter jag hatten för. Känner ni till om någon amatör som gjort det (alltså parallaxmätit, inte lyft hatten)?

En stjärna som ligger nära ekliptikans poler bildar en liten cirkelrörelse på himlen under årets lopp medan en stjärna vid ekliptikan ritar ett litet streck som går fram och tillbaka. Därför är det att föredra en stjärna vid norra ekliptikans pol (i Draken stjärnbild nära Cat's Eye nebula NGC6543) för då kan man välja vilken 6 månaders period som helst för mätningarna. Stjärnor nära ekliptikan ger maximal parallax endast vid bestämda datum med ett halvårs mellanrum beroende på deras ekliptikala longituder.

Däremot har jag visuellt noterat egenrörelsen hos Barnards stjärna inom loppet av två år (1994-1996). Här var vinkelförändringen nästan 100 ggr större än de största stjärnparallaxerna.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Jag känner inte heller till någon amatörastronom som skulle ha mätt stjärnparallaxer, och det har säkert naturliga förklaringar:

1. Även för de mest närbelägna stjärnorna handlar det om ytterst små vinkelmått. Det måste vara en ohyggligt svår uppgift att producera bra resultat med instrument som står till amatörastronomers förfogande.

2. Om man mot förmodan skulle få sådana goda resultat, kan de kvalitetsmässigt ändå knappast komma i närheten av dem som producerades av Hipparcos:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hipparcos

Alltså skulle det vara ett amatörastronomiskt projekt som under alla omständigheter inte skulle ge vetenskapligt användbara resultat, eftersom vi redan vet svaren mycket mera exakt än vad ett sådant projekt skulle kunna ge.

Att närma sig frågan med avståndsmätning från ett fotometriskt (inte astrometriskt) perspektiv kan däremot för en amatörastronom generera utomordentligt bra fångster - och ge data som tidigare har varit okända. Som jag tidigare har nämnt är det ju fullt möjligt att med lite envishet upptäcka inte bara en utan åtskilliga tidigare okända RR Lyrae-stjärnor. Man kan också fotometriskt studera RR Lyrae-stjärnor som visserligen är kända men än så länge bara har approximativa (och ibland felaktiga) magnitudintervall publicerade, och därigenom bestämma avstånden.

Klassiska cepheider: där är det svårare att upptäcka nya exemplar, det är en mer sällsynt variabeltyp än RR Lyrae-stjärnor. Och de klassiska cepheider som är kända har en period som redan är välbestämd, men visst, det kan även i det fallet finnas möjlighet att med V-mätningar förbättra den fotometriska kunskapen och därmed avstånden.

mvh
Hans Bengtsson