Objekt: M42 Från då till nu
Exponering: R 9x5min-4x1min-4x30sek
Fotograf: Daniel L
Teleskop: Quattro 8-CF + ASA-2Korrr
Kamera: Atik 383L+
Kommentar: Lite uppmuntran (hoppas jag) till alla andra nybörjare där ute, när första bilden inte riktigt blir vad man hoppats på.
Och samtidigt en påminnelse att kunskaper och erfarenhet (och utrustning) accumuleras under tid förfluten...
Från vänster till höger:
Första försöket på M42, 2011-03-07.
Canon 550D och Sigma 150-500. Piggyback på en Celestron Astromaster 130 med påhängsmotor.
Teleskopet och monteringen handlades begagnat på blocket efter en usel artikel om astrofoto i en usel foto-blaska, som väckte lusten att ta en bild av Saturnus. ...så blev det inte.
Teleskop och montering åkte på tippen, men jag var trots allt redan hooked.
Andra försöket, 2011-12-27 och inledningen på min första säsong inom astrofoto hobbyn.
Kameran e nu en hemma-moddad 450D.
En Astro ED 102 har inhandlats och monterats på en Barndoor-tracker som spikats ihop under hösten.
Ett bökigt bygge med pwm-driven dc-motor från en skrivare. Nedväxling med nylon kugghjul, remhjul och remmar från samma skrivare samt växellådan från en snusk-billig skuvdragare från Jula... Det är nu jag får lära mig att alla mekaniska växlar dras med något som kallas "periodiska fel"... doh!!!
Tippen igen! Trackern alltså, inte teleskopet. Det går tillbaka till butiken med en kass fokuserar-infästning...
En NEQ6:a inhandlas och, blir ihop med en auto-guide setup och en ny Meade triplett, räddnigen på säsong nr1.
Tredje försöket, 2013-02-02 dvs. igår kväll.
Ny utrustning har inhandlats kontinuerligt under hela sommaren och hösten så fort ekonomin tillåtit.
Hela hösten försvinner bland molnen och ända gångerna nån lucka öppnar sig är gubben i månen där och räcker tungan åt idioten med ny astrofoto-utrustning, blä-blä...
Så äntligen ser det ut som om det ska bli fota av. Utan måne!
Bilen lastas och det bär iväg de nästan 6 milen till mitt favorit-ställe, som jag rekat ut under den gråa sommaren som gick.
Utrustningen monteras upp, men när jag ska synka tuber och rödpunkts sikte är vyn genom quattron minst sagt nedslående. Lasern bekräftar. De usla skånska vägarna, broskarvarna och järnvägsövergångarna skakat om teleskopet så att sekundären flyttat sig. Det var den kollimeringen det! Hoppades att förra gången var ett enskilt fall, ehum..
Gör ett taffligt försök att rätta till det men fält-kollimering e inte min grej. Bara laser och pannlampa duger inte.
Kör 3 korta serier iaf. 5min-1min-30sek bara R. Vägrar komma hem helt tomhänt, och lite övning e ju aldrig fel.
Ny erfarenhet vunnen: Dåliga vägar och Newton teleskop e ingen bra blandning.
Så nu ska jag handla bagage-stroppar så jag kan transportera tuben hängandes mjukt i innertaket på den gamla 745:an.
Det här e ingen lätt hobby men tycker man att det är lika spännande som jag gör, så e problem bara en del av resan, och man lär sig mer när det klabbar än när det går lätt.
Det finns inga problem som inte kan lösas men det kan ta lite tid och kosta en slant, precis som vanligt mao.
Mvh,
Daniel
Klicka for att se stor version av bilden
