Vid de få försök till visuella observationer av asteroidockultationer har jag märkt att uppmärksamheten minskar drastiskt när stjärnan ligger nära gränsmagnituden. Man bör helst kunna se stjärnan kontinuerligt med direkt seende, dvs att man kan stirra rakt på den hela tiden. Den 22 april 2011 försökte jag observera när (78) Diana kunde skymma en 11.9 magnitud stjärna. Solhöjden var -13º (astronomisk skymning) så den 12 mag stjärnan var inte så enkel att se med direkt seende med min 10-tums Dobson. Jag använde mestadels indirekt seende för att kunna följa stjärnan men jag är inte 100% säker på att jag inte missade en eventuell 1-sekunds blink. För att kunna vara helt konfident bör stjärnan vara 2-3 magnituder över gränsmagnituden så att stjärnan syns bekvämt med direkt seende under hela observationsförloppet.Hans Bengtsson wrote: Om bara himlen är klar så ska det magnitudmässigt inte vara några problem att se ockultationen med min 8-tummare från ett ljusförorenat Göteborg. Magnitud 13.0 ligger normalt en hygglig bit över gränsmagnituden.
/Timo K