Cirrus, Cumulus, Molntäcken..... -Jag börjar få nog av det här nu..... - Roger Utas

[utas]

Ny bild i galleriet
Objekt: Cirrus, Cumulus, Molntäcken..... -Jag börjar få nog av det här nu.....
Exponering:
Fotograf: Roger Utas
Teleskop: Inget
Kamera: Olympus E-420 DSLR
Kommentar: Halloj!

Måste kolla med er andra, om detta är den nya standarden vad gäller transparens på vårat himlavalv, eller om det bara är lokalt! -Så här har nämnligen nästan varje fotosession från min balkong slutat den senaste tiden! Lagom jag har riggat utrustningen, kollat kollimeringen och kopplat in kameran, drar nån form av "ond makt" in dessa totalt oigenomträngliga molntäcken! Molnens ankomst tycks vara styrd av antingen "rec" knappen i mitt capture program, eller sammankopplad med att seeing/turbulens stabiliserar sig.
-Undrar vilken apertur det behövs för att penetrera detta!!
Det har gått så långt att jag nästan inte vågar åka ut i fält med utrustningen, pga. blodtrycksökningen man får när man ser molnen rulla in, lagom allt är riggat och klart... -kan vara livsfarligt för en medelålders man!! Min vän Magnus Ahrling var tapper i går kväll och utmanade vädrets makter, åkte ut till ett av våra "darkspots" för att köra lite goto på bla. DS -objekt. Fin, klar himmel, tills han var "färdigriggad", då kom molnen. Samma för mig från balkongobset, jättefint på himlen, ända tills kameran sattes i tuben.. -då började molnen dra in, för att täcka himlen ett par minuter senare! Är det fler som känner igen sig i detta, eller är det bara Östersjön som är en extrem "molnfabrik" denna höst/vinter?

-Cumulus, Cirrus, Stratus... -I hate you all!!!

Bittra hälsningar, Roger.


Klicka for att se stor version av bilden

[HanssonJ]

Hej.

Tyvärr ser det ungefär likadant ut här på Smålandska Höglandet - men här kommer diset/molnen när jag drar av taket på observatoriet .

Nu när det för en gångs skull varit klart är det givetvis nästan fullmåne och -24 grader. Men det blir säkert bättre tills våren

Mvh

Jörgen

[Wolwerine]

Känner igen det där med att molnen rullar in eller varför inte ett hastigt, ymnigt och spontant snöfall som tycks kunna begrava eiffeltornet på några få minuter (det känns så då man precis riggat upp allting).

Och precis som HanssonJ nämner så har vi ju månen som är så där lagom fräsig för aktiviteten i fråga, och som lök på laxen eller grädde på moset så måste man jobba emellanåt för att ha råd med leksaker och där brinner det inne fina astrokvällar
Man kan konstatera att man valt en tålamodskrävande hobby och som dessutom tär på ett tålamod som egentligen inte finns.

Fyller på din molnlista som du inte är så road över med kung bores j---a påhitt

Dags att gå till jobbet var det ja....peace!

/Nicklas

[Corpze]

Det har varit såhär i Arvikatrakten också sedan i mitten av oktober, men senaste veckan har det varit klart väder och minus 20, lite för kallt med andra ord, tog iochförsig tillfället i akt för att prova utrustningen och försöka aligna min eq6a via ascom, vilket inte gick som tänkt när jag var tvungen att byta stjärna pga litet synfält från balkongen, ådrog mig en förkylning dessutom så nu sitter jag inlindad i en filt med kaffet på skrivbordet och räknar kuggdelningar för mitt arduino-autofokusprojekt

[magnahrl]

När jag kånkat ut montering, motvikter, strömkälla, teleskop, tillbehörsväskor osv i bilen och kör till mitt och Rogers mörka ställe infinner sig ett välbefinnande och förväntan som kan liknas vid som om Sverige var redo för avspark i en VM final i fotboll. Dessutom har "snillena" på SMHI efter en underbart solig dag utlovat fortsatt molnfritt under natten -inget kan hota succes under min kära stjärnhimmel, mao. Möjligen att kylan kan bli ett hot men min scooteroverall brukar fixa det mesta. När sedan allt är "align" och klart tornar, i vanlig ordning, moln jävlarna upp sig och inom 5 min är himlen så där äckligt trist helgrå. Det är "makterna" som A. Strindberg skulle formulerat det! Det är just precis i sådana stunder jag undrar vad jag egentligen pysslar med; att jag måste ha minst en skruv lös som håller på med denna "hobby" (läs dårskap). Ändå vet jag efter alla dessa år med hobbyn att nästa gång en klar himmel visar sig tar astroholic suget över och jag släpar fram grejerna igen.
Sammantaget måste man ändå säga att vi här som håller på med denna aparta hobby och överlevar den tillhör det absolut tuffaste virket av hobby människor alla kategorier. Enorma krav ställs på tålamod och kanske fr.a psyke!!
Heders åt oss alla passionerade amatörastronomer som ändå aldrig viker ned oss

Magnus

[anders]

Köp en stor frys att kyla utrustningen med. När utrustningen nått rätt temperatur, gör då en "chockrusning" ut på balkongen eller gårdsplanen, kanske man med den metoden lyckas lura molnen.

[anders]

En slingerväxt i plast eller ett fotogömsle kanske kan fungera, man klär sig sen för fest i dom kallaste och mest opraktiska kläder man har, det borde göra susen.

[Jonas]

Hej,

Jodå, det med ’Det Stora Grå’ känner man alltför väl! Vanligtvis brukar det naturligtvis hålla i sig dygnet runt och då behöver man inte ens bry sig om att förbereda utrustningen men ibland händer just det du nämner Roger, att det ser ut att bli en fin kväll och när man fått upp alla grejer och ska börja fotografera, så drar molnen in.
Det hände mig för ett några veckor sedan. Jag trodde ändå molnen skulle dra undan men istället började det regna! Jag undrar hur många gånger man blivit ”lurad” på detta sätt.

Sedan har vi det här med månljus och klart väder. Det vore ett intressant område för en statistiker att studera sambandet klart väder och månsken. Jag kan sätta en relativt stor peng på att det finns ett klart samband och jag tror dessutom att den bakomliggande orsaken är att månen påverkar lufthavet på samma sätt som världshaven. I allt elände skulle det ändå vara intressant att veta varför det blir klart väder när månen är uppe och förstör möjligheterna för seriös astrofotografering eller observation av ljussvaga objekt.

Jag tänkte igår på att det börjar bli dags att sammanfatta aktiviteterna i föreningen för 2012 men kom inte på mer än en handfull observationsträffar och ett par visningar. Mer blev det inte. 2012 var ett fullständigt uselt år observationsmässigt. Vi får hoppas 2013 blir bättre.

Det är ju ändå så att vi amatörastronomer, som du säger Magnus, är ett tålmodigt släkte. Vi håller daglig kontroll på väderprognoserna, tror hoppfullt på prognoserna, förbereder oss på ganska lösa grunder och rycker resignerat på axlarna och bär in grejerna när det inte blev som vi hoppats. Nästa gång det finns minsta chans, genomgår vi samma process. (Är vi knäppa eller..?)
Men tålamodet börjar kanske tryta. Åtminstone hos en del. Några tar beslutet att sluta med hobbyn, andra tar ett större beslut och flyttar till en plats med betydligt säkrare chans för klart väder. Jag önskar själv ibland att jag kunde göra det sistnämnda men det är mycket annat som ska klaffa.

Som sagt, hoppas 2013 blir bra. Vi har ju åtminstone en, kanske två ljusstarka kometer att se fram emot. Hoppas ’Det Stora Grå’ inte lägger sig och förstör allt!

/Jonas

Def. ’Det Stora Grå’: Grå ogenomtränglig molnmassa som inte synbarligen verkar röra sig i någon riktning. Täcker vanligtvis himlen i alla riktningar och är dessutom en god förmedlare av ljusföroreningar. Ger ofta upphov till förargelse och lättare depressioner hos amatörastronomer. I sällsynta fall leder fenomenet till djupare depression, hobbynedläggning eller emigration. Behandling: 2-3 kvällar i rad under klar månfri himmel.

[Peter R]

Det är tråkigt att höra. Lite märkligt med tanke till den relativa närheten till Stockholm där jag tycker att det har varit ovanligt många obstillfällen sedan nyår (vill inte slå in spiken, men... ).
I höstas tyckte jag att det ofta var motsatt förhållande, grått, grått, grått över Stockholm och en stor sol över Gotland.
Även om det har varit klart så har det tyvärr även varit väldigt mycket turbulens så Jupiter har inte levererat sin bästa upplösning ännu, om det kan vara någon tröst.

Håll ut! Hoppas det vänder snart för er.

/*Peter

[Lazze]

Det Stora Grå under hösten har fått mig också att fundera över vad man håller på med. De tillfällen det varit klart har oftast sammanfallit med en rejäl fullmåne. Tur i oturen hade jag bestämt i förväg att denna höst försöka mig på smalbandsfoto vilket gjort att jag kunnat utnyttja även nätter med fullmåne till väte- och svavelfoto.

Men det har varit nästan hopplöst svårt ändå. 19/11 började jag fota 2 objekt, IC410 och IC443. IC 410 är klar men IC443 ville jag ha lite mer exponeringstid på, så den blev klar häromkvällen.
2 månader tog det....
Då har jag ryckt ut varje klart tillfälle och det kommer jag inte att ha möjlighet till framöver.

Men jag är optmist. Potentialen för bättre väder snart är nästan obegränsad. Igår kväll var det klart till midnatt och likadant blir det nog ikväll. Om inte annat hinner man testa av lite justeringar på grejorna så man är beredd när de fina månfria kvällarna kommer.

/Lasse

[Juo]

Det påminner ganska mycket om "LKAB-locket" (min egen beteckning) som jag (nästan) dagligen upplever i Luleå.