De första dygnen var jag ganska jet-laggad och det var annars mestadels växlande molnighet om nätterna. Första kvällen såg jag Merkurius under månskäran och Mars i konjunktion med Antares. Som stjärnans namn antyder så var Mars verkligen en rival till den. Samma färg men Mars var aningen ljussvagare. Merkurius har synts högt uppe varje kväll sedan dess.
När jag vaknade vid 3-tiden på natten kunde jag inte motstå att gå ut och beundra de Magellanska Molnen, Eta Carinae och den södra Vintergatan med blotta ögat. Min bakgård är ljusförorenad från Geraldtons centrum. Dock är himlens mörker 20.2 magnituder per kvadratbågsekund och det går att se stjärnor ned till magnitud 6.0 med blotta ögat.
De två senaste nätterna har jag passat på att kolla lite Deep-Sky efter att gibbous-månen gått ned. Ett av mina projekt är att obsa samtliga galaxer på hela himlen ljusare än V=10.0. Hade hittills sett alla norr om deklination -20º. Det återstod ett halvt dussin söder om -20º. Med Canon 18x50 IS kikare såg jag dem alla (NGC1395, 1398, 1532, 1672, 1792) igår, utom NGC3109. Den är jättestor, 21'x4', dvs dubbelt så stor som NGC891 i Andromeda och har därmed en extremt låg ytljusstyrka. Med teleskopet i bushen ska det gå att se den!
Nästa intervall blir galaxerna V=10.0-10.5 och där finns ett 20-tal byten för mig. Imorse började jag beta av dem (NGC1326, 1332, 1344, 1350, 2217, 2280). Galaxerna finns i Eridanus, Hydra, Fornax, Canis Major och Doradus (Svärdfisken). I närheten finns Fornax galaxhop och här hittade jag NGC1316 (Fornax A), NGC1365 och NGC1399 utan karta. Galaxerna ser bara ut som små sudd med kikaren. I vissa fall kan jag se att galaxen är avlång i en viss riktning. För att positivt identifiera dem så ritar jag av alla närliggande fältstjärnor som ej finns med i Uranometria och verifierar dem med MegaStar. Med 18x50 nådde jag ned till mag 11.6. Fördelen med de flesta av ovannämnda galaxerna är att de var praktiskt taget i zenit. Eftersom kikaren väger 1.2 kg så blir jag trött att hålla den på fri hand efter flera minuters tittande. Därför ligger jag ned på kuddar och låter kikaren vila mot ögonen. Då blir bilden tillsammans med stabilisatorfunktionen hur stabil och skarp som helst.
Vid sidan av galaxerna har jag obsat några mer eller mindre "anonyma" öppna stjärnhopar i närheten av galaxerna. Dessa var NGC1891, 1963, 2061 i Columba (Duvan), vdB83 och ESO425-15 i Stora Hund, ESO435-9 i Antlia (Luftpumpen) och ESO489-1 i Haren. Med kikaren kunde jag urskilja åtskilliga stjärnor i dem och ofta oupplöst bakgrundsglöd.
Det går bevisligen utmärkt att utföra intressanta kikarobservationer mitt i staden! Första natten var blåsig men imorse var det ganska vindstilla. Det märks för nu har temperaturen stigit till +32º och klarblå himmel.
To be continued...
/Timo K
NGC-katalogen är en intressant historia, säket något för dig och Gustav att grotta sig i. En stor del av NGC-objekten är dubbletter och andra är "non-existent" trots att de helt klart är reella objekt! Det är en annan historia.
eller liknande. Läste diskussionen mellan Johan/timo/Gustav igår angående att deras observationer ännu ej var inlagda osv. så en SDO (eller vad man nu vill kalla den) hade varit kanon tycker jag. 
