Rapport från en balkong!

[Hans Bengtsson]

Det låter lovande. Förresten, är du i Göteborg eller i Floby? Om du har teleskopet på balkongen så får du räkna med en del luftdallringar pga värmen från huset, speciellt synligt vid hög förstoring.

När man ökar förstoringen mer och mer så hamnar man alltid förr eller senare vid en gräns där man inte ser fler stjärnor utan där stjärnorna bara blir suddigare och suddigare. Dock brukar man i praktiken faktiskt kunna pressa gränsmagnituden ytterligare något även när stjärnorna börjar bli suddiga! Exakt hur hög förstoring man kan ha beror mycket på de atmosfäriska förhållandena just den kvällen.

Att du kollimerar teleskopet väl är viktigt, det har du stor glädje av. När du har fått till en bra grundkollimering så finns det goda chanser att du fortsättningsvis inte behöver tänka så mycket på den saken. För en så stor spegel som 35 cm tar det också en god stund att temperaturanpassa sig, det är något att tänka på. Under tiden spegeln kyls av är det svårt att få någon bra bild.

Bra att du justerat in sökaren exakt! Moderna kvalitetssökare håller sedan sin position hundraprocentigt, jag har aldrig någonsin behövt justera sökaren på 8-tummaren.

mvh
Hans Bengtsson

[Robin Andersson]

Jag är i Göteborg nu, teleskopet flyttar jag upp kring jul. Okej, det kan nog vara väldigt bidragande faktor, d.v.s. temperaturen som du nämner. Teleskopet är så stort och tungt att jag inte kan flytta det utan hjälp. Så har möblerat om vardagsrummet och tittar ifrån balkongen, ut ur balkongdörren och därmed långt ner nära horisonten i väst, så ja det kan nog vara väldigt avgörande . Det är precis, verkligen precis, så jag får ut teleskopet på balkongen på grund av bredden på plattan. Det märks definitivt att det inte hör hemma på en balkong! Men hoppas på klart väder, kan knappt bärga mig av nyfikenhet!

mvh
Robin

[Hans Bengtsson]

Ja det låter som gjort för en rätt våldsam luftoro, särskilt om ena delen av teleskopet befinner sig inomhus (?) och den andra delen utomhus.

En sak som du bör fixa är en ljuskappa åt teleskopet. Alla öppna tuber borde ha en sådan, synd att det inte ingår som standardtillbehör. Skyddar mot diverse hemskheter som fuktbeläggning på optiken, ströljus, eventuella föremål som faller ner mot spegeln snett från sidan, osv. Vet att Johan K har tillverkat en ljuskappa till sitt teleskop, han kan säkert ge goda instruktioner i ärendet.

Det tar alltid en stund att bli kompis med ett nytt teleskop, men ganska snart blir man det och kan hitta ett koncept för observerandet som håller hela vägen.

mvh
Hans Bengtsson

[Tompa]

Du kommer snart att sluta som vissa hembyggare av flygplan, man får helt enkelt riva en vägg för att det ska funka!
Jag gjorde en ljuskappa av tyg och kardborreband först. Den blev riktigt dålig. Tyget, som först var ganska styvt, sladdrade till sig rejält efter några nätter. Tyget la sig fint i strålgången och blockerade. Min senaste konstruktion är av grå nålfiltsmatta som jag klippte till och sydde kardborreband på. Lätt att ta av och på samt styvt. Den får nog vara med ett tag.

Ha det,
Tomas W

[Robin Andersson]

Ja tack för tipsen, har läst lite om att man bör ha något runt tuben, men har inte skaffat mig något ännu. Men det kommer, inom kort. Än så länge är det ändå bara moln, moln, och mer moln...

mvh
Robin

[Timaoes]

Ett alternativ till nålfiltsmatta till ljuskappan är ett vanligt liggunderlag. Det är lätt, tar inte upp fukt och håller dessutom formen utan att man behöver sy in stöd. Sen vill jag också understryka kylningen. Min 16"are tar bortåt två timmar att kyla ner om det tas innifrån och ut. Nuförtiden förvarar jag den därför i en speciell bod som bara värms av en 35W glödlampa. På mitt teleskop finns också en fläkt vilken snabbar upp processen betydligt. Har du ingen sådan kan det vara värt att fundera på.

Tidigare i tråden nämner du problem med att laserpricken vandrar i en cirkel när du justera sekundären. Jag har haft precis samma problem och det berodde i mitt fall på att justeringsskruvarna på sekundären inte är spetsiga och att det gnagt sig ner i metallen i hållaren. När jag vred på dem vred sig hela hållaren. Problemet löstes enkelt genom att jag skar till en bricka från en vit platsflaska (den typ man har bland annat sköljmedel i och som är gjort av en ganska mjuk plast) och placerade den mellan hållaren och skruvarna. Precisionen ökade markant och rotationen försvann.

/Johan

[Hans Bengtsson]

Mycket handlar om att snabbt och bekvämt kunna komma till skott när man bestämt sig för att observera. En halvtimme senare kan det vara mulet! Så jag tror på Johans förslag om att hela tiden hålla teleskopet någorlunda anpassat till utomhustemperaturen.

För min egen del blir det ofta bara några minuters fördröjning mellan beslutet att observera och till dess första observationen är gjord. Det är bara att lyfta ut teleskopet på balkongen och sätta igång. Innan spegeln hunnit temperaturanpassa sig och ögonen bli mörkeradapterade så är jag hänvisad till ljusa variabler, men dessa ska ju också observeras, så det gör inte så mycket. Efter ungefär en kvart kan jag börja ta även svaga variabler.

För en 14-tummare tar det betydligt längre tid för spegeln att avkylas än för en 8-tummare, så därför skulle det nog vara lite frustrerande för dig att behöva dras med en lång avkylningsprocess innan du kan utnyttja teleskopets kapacitet fullt ut.

En fantastiskt tidsbesparande uppfinning är zoom-okular. Jag vet inte hur jag skulle stå ut om jag inte hade ett sådant. Använder numera EF zoom 7.5 - 22.5 mm, från Teleskop-Service i Sätila. Extremt prisvärt.

mvh
Hans Bengtsson

[Robin Andersson]

Tack för era tips, hade ingen aning om att nerkylningen tog så lång tid. Men som sagt det blir mycket bättre sedan när jag har flyttat både mig och teleskopet till Floby, så för nuvarande får det vara lite bökigt. Ett zoom-okular är på inköpslistan, den som nämner har jag också bestämt mig för att prova.

Förresten på tal om variabler, tittar lite mer på variabler och råkade stöta på FG Sge, den hade en amplitud på cirka 4 magnituder, men i GCVS på SVO står det att den har typen " * ". Magnituden är dock given i B så förstår att det kanske är lite ???, men av ren nyfikenhet så undrar jag bara ifall någon vet vad det är med stjärnan och dess typ.

mvh
Robin

[ThomasK]

Förresten på tal om variabler, tittar lite mer på variabler och råkade stöta på FG Sge, den hade en amplitud på cirka 4 magnituder, men i GCVS på SVO står det att den har typen " * ". Magnituden är dock given i B så förstår att det kanske är lite ???, men av ren nyfikenhet så undrar jag bara ifall någon vet vad det är med stjärnan och dess typ.

mvh
Robin

Vet inte om du såg det, men så här står det om FG Sge i kommentarsfältet i GCVS. Typ = * betyder att den är i "klass för sig", alltså en unik stjärna som inte hör hemma i nån av de vanliga klasserna. Verkar vara en spännande stjärna

"VB A (B 14.2m, 8", 100deg). The central star of the planetry nebula PK 60deg (diameter 36", the age about 6000 years). The brightness of the star steadily increased from 13.6 pg in 1894 to the maximum in 1967, and then is steadily decreasing. In 1982 it was 11.0 B. In 1967 the strong absorption lines of rare earth elements appeared in the spectrum. The spectral class steadily becomes later. The signes of new planetary nebula ejection were observed. In 1962 the star entered the instability strip in the Mv, B-V diagram and began to pulsate with a small amplitude and increasing period: Min(V) = 2442629 + 59.83d*E + 1.126d*E**2 (JD2442600 - 44530). In twenty years the period increased from 50d to 134d, the amplitude of pulsations changed from 0.2mV to 0.5mV; now it decreased again to 0.2mV, and the period is only 90d [09780]."

[Hans Bengtsson]

FG Sge är en unik stjärna som inte går att placera in i någon av de traditionella variabelklasserna. Här är ett par bra artiklar:

http://www.aavso.org/vsots_fgsge2

http://www.aanda.org/index.php?option=c ... 9..885JFUL

Numera brukar FG Sge hålla till kring magnitud 18 eller 19 eller ännu svagare, men vi ser av AAVSO-kurvan för de senaste 10 000 dygnen att det inte alltid har varit så:

http://www.aavso.org/lcg/plot?auid=000- ... an=&vmean=

Vad man måste tänka på vid observationer av FG Sge är att det finns en stjärna av magnitud 12.3, kallad NSV 25046, som ligger mycket mycket nära FG Sge.

Edit:

Man kan notera att Richter inte nämner något om 12.3-stjärnan, och inte tar upp den på kartan, i artikeln i MVS från 1959:

http://www.4pisysteme.de/observatory/im ... 01/414.png

Troligen hade man vid den tiden inte klart för sig att FG Sge och 12.3 är två olika stjärnor.

Vidare kan nämnas att GCVS ger den felaktiga magnituden V = 13.7 för NSV 25046:

http://www.sai.msu.su/gcvs/cgi-bin/sear ... =nsv+25046

VSX har däremot rätt magnitud (V = 12.31):

http://www.aavso.org/vsx/index.php?view ... &oid=63481

Mvh
Hans Bengtsson

[Robin Andersson]

Wow! Jag tänkte inte alls på att kolla ljuskurvan, men detta var riktigt intressant. Tycker det är häftigt att det finns sådana unika variabler, sådana stjärnor är alltid bra att visa som exempel när man förklarar kort om variabla stjärnor, syftar då på "fina" ljuskurvor.

Mvh
Robin

EDIT:

Efter att läst klart vsots länken du skrev Hans så snappade jag upp

"If you're a CCD observer and can do multicolor photometry, try taking images in all of the photometric filters you have available. What color is FG Sge? What color is the integrated light of the nebulosity? The nebula is approximately 30 arcseconds across, so it will be resolved in most telescopes. Try to make a multicolor image if you have the software -- photometry is important, but the field will make a lovely astrophoto as well. If you get a good image, let us know, we'd love to see it!"

Hade varit roligt om fotograferna på astronet försökte få ihop en bra bild av området. Är spännande för både astrofotograf som variabilist.

Imorgon ska jag även skriva ut kartor för denna, även om den är för svag just nu för mig.

[Hans Bengtsson]

Denna bild (med söder uppåt) visar nebulosan, FG Sge och NSV 25046:

http://www.daviddarling.info/images/FG_Sagittae.gif

Den ljusaste stjärnan är NSV 25046. FG Sge ligger i nebulosans centrum.

Strax intill FG Sge ligger förresten miran ST Sge, som Chris följer. Den är nu på väg mot max. När jag ser kartan får jag ett suddigt minne av att jag vid ett tillfälle har försökt observera ST Sge men fick ge upp. Den har en kompanjon av magnitud 13, jag kunde med indirekt seende skönja något på rätt position, men blev aldrig klar över ifall det var ST Sge jag såg, eller kompanjonen, eller möjligen båda ...

mvh
Hans Bengtsson

[Robert]

Är i svagaste laget för mitt lilla teleskop men kan prova nån gång för skojs skull. Min guider kom idag så nu kan jag iofs lättare fota med längre exponeringstid

[Hans Bengtsson]

Om vi tittar på de senaste 1000 dygnen för FG Sge, med negativa observationer inkluderade ...

http://www.aavso.org/lcg/plot?auid=000- ... an=&vmean=

... så ser vi att stjärnan länge har varit svagare än magnitud 17. Minst 6 av de positiva rapporterna i diagrammet ovan är tydligt felaktiga, och i 3 av de fallen är det uppenbart att förväxling skett med NSV 25046.

mvh
Hans Bengtsson

[Robin Andersson]

Det var öppet en liten stund på himmlen ikväll, så jag passade på. Teleskopet hade stått ute i kanske en timma för nedkylning. Det var svårt i början att få stjärnorna skarpa. Men jag såg att de blev skarpare om jag stirrade på de i ett par sekunder, men blev genast oskarpa när jag började flytta mig ifrån området, har inte varit med om effekten innan och försökte ignorera det så länge. Då jag är osäker på hur kollimeringen ligger till just nu.

Tog en titt på Messier 13, till en början var det bara suddigt, men gav den lite tid med indirekt seende och senare började individuella stjärnor dyka upp, med en klar gul färg, väldigt tätt låg de och det var riktigt häftigt att se - med detta började jag fundera på om oskarpheten som jag bråkade med berodde på kollimeringen eller inte...
Flyttade mig sedan omkring lite intill, till området kring W Her, men stjärnorna vägrade att bli skarpa.
Sedan över till närheten av RT Aql, här var det jätteskarpt och enormt med stjärnor, tycker också att stjärnorna var mycket "mindre" i storlek i detta teleskopet, varför det är så vet jag inte. Men tycker det bidrog till en tydlligare färgskillnad hos stjärnorna, om jag inte inbillade mig .

Gick in snabbt och hämtade någon karta, det blev en karta för BI Her. Detta var ingen stjärna jag hade observerat innan men det fick gå, jag ville se hur gränsmagnituden låg till. Lite lågt på horisonten låg stjärnan dock och det var precis så att balkongräcket inte var i vägen. Väl framme vid stjärnan var det åter igen oerhört oskarpt, stjärorna var som stora fläckar - men att stirra på dom ett tag gjorde dom skarpa för stunden. Men till min förvånan såg jag inte stjärnor svagare än ca magnitud +11. Hade en +10.7 på kartan som jag utan ansträngning kunde se men bättre än så anade jag inte att det var just då. Möjligtvis av att balkongräcket kanske var lite framför tuben, samt de disiga förhållandet (som nu har blivit moln), eller också att kollimeringen kanske (?) utgör mycket på gränsmagnituden.

Men skall kollimera om det en gång till, men det var kul att få se något i teleskopet, äntligen!

mvh
Robin