M45 Seven Sisters - Jonas Grinde

[Grinde]

Hej!
Verkligen en trevlig bild. Kollad i galleriet och detta är klart din bästa! Jag gillar färgerna i bilden. Detta objekt ser man oftast som väldigt blått. (Gör ju inget om man gillar blått iofs) Men du har fått med så fint gul/oranga stjärnor vilket jag tycker höjer betyget mycket på bilden.
Martin

Hej Jonas
Jag bara älskar dina bilder! Fantastiskt vad du kan lyckas med alla objekt du ger dig på! Denna är väldigt udda och spännande presenterad också! Fantastiska detaljer och färger som man knappt anat fanns i denna stjärnhop! Högsta betyg från Ekeby!
Mvh //Micke

Tack så mkt! De flesta bilder på M45 jag sett ser lite för blåa ut för min smak, på samma sätt som många bilder på H-alpha objekt bara innehåller röda stjärnor. När jag kombinerade RGB-kanalerna i maxim så viktade jag dom likvärdigt utan att trilla dit på misstaget att kräma upp det blåa för att framhäva nebulositeten extra mkt. Resultatet blev som ni säkert märkte en lite mer rättvis framhävning av färger, då jag lät de gula stjärnorna vara lika mkt gula som jag lät de blåa stjärnorna vara blåa. Sen har jag läst att stjärnor. Sen ökade jag saturationen globalt över hela bilden utan att ge förtur till någon separat färg, så det gula/röda höjdes lika mkt som det blåa.
Jag har läst att ljuset från stjärnor som passerar ett tunt lager nebulositet får en lite varmare färgton, något jag märkte extra mkt då jag fotade NGC1333 vilket kan ha resulterat i extra många gula stjärnor i bakgrunden, nån som kan bekräfta detta?

Ja, t.o.m. den lilla elliptiska galaxen UGC2838 av magnitud 17.9 syns längst ut till höger på bild. Bilden visar intressanta och intrikata nebulosastråk även inuti Plejdernas rektangel som jag inte sett på bild innan. Speciellt den sjöhästliknande nebulositeten till höger om Alcyone. Hur skulle bilden ha sett ut om den vore tagen vid nymåne?!
/Timo K

När jag jämför din inverterade bild med bilden i Burnham's, sidan 1877, så utfaller jämförelsen entydigt till din fördel. Din bild visar både svagare stjärnor och mera delikata detaljer i nebulositeten.
Bilden i Burnham's togs med 2.5-meters-teleskopet på Mt Wilson ...
M v h
Hans Bengtsson

Man tror att nebulosastrecken har riktats parallella av de magnetiska fältlinjerna mellan stjärnorna.
/Timo K

Tack så otroligt mkt, väldigt kul att bilden ens skulle kunna vara jämförelsebar mot de bilderna! Det här är verkligen ett objekt jag skulle vilja lägga många många timmar på, liknande mitt NGC1333 projekt, för att lyfta fram all bakgrunds-nebulositet som ofta glöms bort i detta välfotograferade objekt. Fruktansvärt intressant information om hur nebulosastrecken riktats, minst lika spännande som det är vackert!

Dra ner det röda en del så blir den riktigt bra
Timo N

Tack Timo! Jag prövade dra ner det röda lite men då blev bilden cyan/grön, menar du bara på stjärnorna, eller hela bilden?
Här är en länk till den första versionen, då jag var lite försiktigare i saturationen. Slängde upp den i ett brittiskt forum men där efterlyste man mer färger, så jag drog upp saturationen globalt, till den version som ligger uppe här. Här är min första variant:

Klicka på bilden för större version

Skarp och mycket trevlig vacker bild.
Man börjar känna igen dina bilder.Har märkt du ofta drar upp röd kanal lite extra.
På just denna bild tror jag dock mindre röd som nämnts hade bilden vunnit på ,blir större djup i den då.
Såg att Steve Cannista som kört med samma tub valde ta med bin 1x1 på färgerna på just detta objekt .Troligen för att undvika få svällande halo runt framförallt röda stjärnor. I detta formatet på en datorskärm spelar det inte så stor roll tycker jag Däremot drar man upp den i större skala blir det lätt för bra och känns överdrivet.
Bengt

Stort tack, Bengt! Jag gillar att ge de röda stjärnorna lika mkt plats som de blå när jag kombinerar kanalerna, jag har viktat mot G2V kombinerat med bakgrundskalibrering, jag tror det hjälper att få separation bland stjärnornas färger, istället för enbart röda eller blåa. Ta en titt på bilden jag länkat till ovan i samma inlägg, det är den första versionen med mindre saturation (globalt), innan jag lyssnade på tipsen man gav från Storbritannien. Ang rött i bilden, så är den lika mkt uppdragen som de andra färgerna i bilden, jag gillade att man ser den svaga nyans-skillnaden i nebulositeten, något man ofta går miste om när man låter det blåa dominera bilden. Ibland kan det se ut som endel fotografer bara fotat Luminans och sedan applicerat den som blå kanal, utan att några andra färger syns i bilden. Kul med lite info om hur andra kör, själv binnar jag 1x1 på alla mina bilder, jag tror det är lika bra när jag ändå har så kort brännvidd, men det skulle vara kul att experimentera lite med binning, men jag skulle nog inte göra det på det här motivet, som har så starka stjärnor nära nebulositet, som skulle troligtvis skulle bli överexponerat och tappa färgen med binning. Hur får binning de röda stjärnorna att svälla mer än andra stjärnor?

Snyggt jobbat! Hur de kan bli så här bra med måne i närheten är imponerande. Väldigt mycket och detaljerad nebulositet spännande att titta på.

Nog den tjusigaste bild på Plejaderna jag sett. Gillar att det är lite variation på färgerna.

Ibland får månen lite väl dåligt rykte, jag har fotat endel LRGB under mån-dagarna den här säsongen, och blivit glatt överraskad att det faktiskt går att fiska upp en hel del fin data, så länge man kalibrerar färger/bakgrund rätt.
Kul att så många uppskattar variation i stjärnfärgerna, det är nåt jag tycker saknas i allt för många bilder, speciellt på M45!

När jag började fota så fattade jag inte varför endel fotografer återvände till objekt de redan fotat, när det ändå finns så många andra att välja mellan. Men nu ser jag verkligen fram emot hösten då jag kan ge M45 en omgång med många timmar för att locka fram bakgrunds-nebulositeten. Kanske till och med en mosaik!
Tack ännu en gång
Mvh Jonas

[glappkaeft]

Jag har läst att ljuset från stjärnor som passerar ett tunt lager nebulositet får en lite varmare färgton, något jag märkte extra mkt då jag fotade NGC1333 vilket kan ha resulterat i extra många gula stjärnor i bakgrunden, nån som kan bekräfta detta?

Jo, det är Rayleight spridning (samma process som gör himmelen blå och solnedgången röd http://en.wikipedia.org/wiki/Rayleigh_scattering) som skjuter direktljuset åt det långvågiga (röda/gula) hållet.

[Hans Bengtsson]

Färgexcessen hos stjärnorna i Pleiaderna tror jag bara är några hundradelar av en magnitud, så det är nog inget man kan märka utan ingående fotometriska studier. Nebulositeten är således inte så kompakt att den förmår ändra färgindexet åt det röda hållet annat än rätt marginellt.

M v h
Hans Bengtsson

[Timo]

Tack Timo! Jag prövade dra ner det röda lite men då blev bilden cyan/grön, menar du bara på stjärnorna, eller hela bilden?

Nja, när jag tänker efter så skall det egentligen vara en del rödaktig nebulositet i vänster kant från mitten och nedåt.
Det är nog den svaga blå nebulositeten som lurar mig. Tyckte bakgrunden var för rödaktig på höger sida men det är kanske så att dina 6x5 min inte räcker riktigt till för att få fram mer av det blå. Har du viktat mot en G2V källa så ....
Så den är bra som den är med den exp. tid du lagt ner på den.
Kanske hade jag själv försökt öka den blå delen en aning om jag inte gett den mer tid men då utan förlora i gult och rött.
Timo N

[Grinde]

Jo, det är Rayleight spridning (samma process som gör himmelen blå och solnedgången röd http://en.wikipedia.org/wiki/Rayleigh_scattering) som skjuter direktljuset åt det långvågiga (röda/gula) hållet.

Färgexcessen hos stjärnorna i Pleiaderna tror jag bara är några hundradelar av en magnitud, så det är nog inget man kan märka utan ingående fotometriska studier. Nebulositeten är således inte så kompakt att den förmår ändra färgindexet åt det röda hållet annat än rätt marginellt.
M v h
Hans Bengtsson

Tackar för mkt intressant läsning! Många av bilderna jag sett när man jagar svag bakgrunds-nebulositet innehåller dominerande många röda stjärnor där det hänvisas till den nämnda effekten , men just M45 påverkas alltså inte så mkt? Den kan ju även vara så att det färgbalanseras lite extra åt det hållet för att förstärka det.

Nja, när jag tänker efter så skall det egentligen vara en del rödaktig nebulositet i vänster kant från mitten och nedåt.
Det är nog den svaga blå nebulositeten som lurar mig. Tyckte bakgrunden var för rödaktig på höger sida men det är kanske så att dina 6x5 min inte räcker riktigt till för att få fram mer av det blå. Har du viktat mot en G2V källa så ....
Så den är bra som den är med den exp. tid du lagt ner på den.
Kanske hade jag själv försökt öka den blå delen en aning om jag inte gett den mer tid men då utan förlora i gult och rött.
Timo N

Tack för tipsen Timo! Ah då förstår jag. Tar man pipetten i photoshop och mäter färgerna så finns det inga röda delar i bilden förutom de röda/gulastjärnorna. All nebulositet och bakgrund är viktat åt det blåa hållet men olika mkt. Beroende på hur ögonen vänjer sig och hur monitorn är kalibrerad, så kanske det kan se lite rött ut? Men jag hittar inget som lutar åt det röda hållet när jag klickar runt i bilden, man blir nog lite lurad då det mesta är blått i bilden.
Sen om det borde vara mer blått till höger, så kanske det beror på månljuset och att färgkanalerna bakgrunds-kalibrerades, då det blåa kan ha drabbats mest av den störande månen och "tvättar ut" signalen i de svagare delarna?

[Hans Bengtsson]

Jag googlade just lite på färgexcess och Pleiaderna, och det tycks som om färgexcessen rätt enhetligt ligger kring 0.04 magnituder för dessa stjärnor. Färgexcessen är alltså skillnaden mellan observerat färgindex, vanligen B-V, och det färgindex en stjärna med den spektraltypen skulle haft utan nebulositeten mellan oss och stjärnan. I fallet M45 är nebulositeten rätt beskedlig och förmår inte göra stjärnorna mycket rödare än de i verkligheten är. Mera avlägsna objekt som förmörkas av stoftmassor i vår galax kan däremot ha avsevärd färgexcess.

M v h
Hans Bengtsson

[glappkaeft]

Gäller den siffran både bakgrundstjärnorna i fältet eller bara stjärnorna som ingår i M45?

[Hans Bengtsson]

Jag har inte kollat saken så noggrant, men 0.04 magnituder hittade jag i två olika undersökningar, det gällde hopmedlemmar. Man kan förmoda att bakgrundsstjärnorna har något större excess eftersom ljuset då ska passera hela nebulositeten. Men jag tror väl inte att det blir mer än 0.1 magnituder eller något sådant i just denna nebulositet. Sedan kan man förstås tänka sig att det kan finnas mera avlägsna stoftmoln i samma riktning som skapar excess för stjärnor som ligger bortom dessa. Det vet jag inte, men det finns nog undersökningar även om den saken.

M v h
Hans Bengtsson