Sirius B /del 2 - Peter Rosén

[Starsoft]

Hej

Då får man gratulera till ett förmodat världsrekord för den nordligaste bilden på Sirius B. Lite smolk i glädjebägaren finns det nog för även om jag är övertygad så hade det nog varit önskvärt med en liten aning bättre definition av Sirius B, men det är väl bara att kämpa vidare

När det gäller filter så undrar jag om inte ett U filter skulle kunna vara värt att prova, då skulle ljuset mellan stjärnorna jämnas ut ytterligare, exponeringstiden skulle förlängas radikalt så att Sirius A skulle bli rundare och finare men sannolikt också större?

Anders

[hansg]

Här kan man se vad ett U filter gör med ett objekt
av Wolf-Rayet typ
http://www.fredda-o-ac.se/KPO/ngc6888.htm
Visserligen reduseras utstrålningen men frågan är vad den gör på Sirius , om
Sirius B blir synlig?

[Peter R]

Jag tror inte man ska låta rött passera mer än absolut nödvändigt. Ju kortare våglängd desto mindre blir magnituddifferensen mellan komponenterna. Vid riktigt korta våglängder (som bara kan observeras utanför vår atmosfär) är det Sirius B som nästan bländar ut huvudstjärnan.

Som jag förstod det på din artikel om ""dubbelstjärnor och upplösning" i AG-tråden och andra kommentarer så är just skillnaden i magnitud en väldigt avgörande faktor för hur lätt/svårt det är att splitta dubbelstjärnor. Fördelen med B eller U-filter är att minska differensen med 1-2 magnituder. Det ska vägas mot R eller IR som lugnar atmosfären och ger stjärnor med betydligt mindre överstrålning/utbredning. Men er bedömning är alltså att fördelen med B eller U överväger R-IR med bred marginal?

Här kan man se vad ett U filter gör med ett objekt av Wolf-Rayet typ http://www.fredda-o-ac.se/KPO/ngc6888.htm
Visserligen reduseras utstrålningen men frågan är vad den gör på Sirius , om Sirius B blir synlig?

Jag har tittat på dina bilder men behöver en förklaring av innebörden för att förstå effekten av U-filtret. Kör du samma Astrodon U-filter som när du fotograferar Venus?

Då får man gratulera till ett förmodat världsrekord för den nordligaste bilden på Sirius B. Lite smolk i glädjebägaren finns det nog för även om jag är övertygad så hade det nog varit önskvärt med en liten aning bättre definition av Sirius B, men det är väl bara att kämpa vidare

Jag håller helt med dig och jag har inte korkat upp Champagnen än
Efter många veckor av misslyckade försök så trodde jag på sin höjd att jag skulle kunna få fram en indikation i form av en liten utbuktning på Sirius A så en hel separation var över förväntan.
Men jag har vid det här laget sett för många Sirius B på nätet som har lagts upp utan någon som helst kritisk granskning vare sig från fotograferna själva eller någon annan.
Därför kommer jag troligtvis inte att ge upp innan jag om möjligt har lyckats bekräfta observationen. Men det är utan tvekan ett av de svåraste projekten jag har gett mig in i eftersom jag ligger i gränsområdet för vad min utrustning kan prestera här uppe.

/*Peter R

[hansg]

Samma som Venus, men inte Astrodon utan Schuler.
h-g

[Hans Bengtsson]

Det finns en detalj jag aldrig riktigt förstått när det gäller upptäckten av Sirius B. Ashbrook skriver:

"Warner tells us that this discovery was made on January 31, 1862, with Alvan Graham Clark at the eyepiece and his father by his side. They were waiting for Sirius to appear from behind the wall of a building when a faint star came into view three seconds before dazzling Sirius itself."

Men positionsvinkeln för Sirius B var vid tiden för upptäckten samma som idag, ganska exakt 3 omlopp senare, nämligen 85 grader. Med andra ord låg Sirius B precis som idag öster om huvudstjärnan. Hur kan då Sirius B glidit in i synfältet FÖRE huvudstjärnan?

M v h
Hans Bengtsson

[Peter R]

Ja, det var en intressant slutledning och verkar minst sagt svårförklarligt. Du kanske just har avskrivit en myt?
Flera som har "observerat" Sirius B har senare rapporterat att när de försökte göra om observationen och vred teleskopet så flyttade sig stjärnan i motsvarande grad med andra ord var det en reflex de hade misstagit för Valpen.
Dåtidens stora refraktorer hade ingen antireflexbehandling som dagens så det var säkert ett fyrverkeri av ljusspel vid observationer av Sirius.
Kan det helt enkelt ha varit en verklig upptäckt som gömdes bakom ett misstag?
Dessutom borde det väl inte ta mer än 0,67 sekunder för Sirius A att bli synlig efter att ha observerat B, och under förutsättning som du säger att stjärnorna hade legat omvänt.


/*Peter R

[Bengt]

Jag är grymt imponerad över att ha läst om din envishet i detta projekt. Verkligen skoj att det verkar till sist gett någon form av framgång. Jag hoppas detta lilla projekt uppmärksammas i någon astronomisk tidsskrift tex popast

Förstår precis vilken kick det är när man lyckas få fram en detalj man precis ligger på gränsen kunna lyckas med begränsade medel.

Vad ska vi nu ta tag i för att höja ribban om det nu är möjligt ? Exoplanet jakt?

Bengt

[wilt]

I mitt arbete med amatörastronomins historia har jag snubblat över ett eller annat försök att obsa Sirius B. Det finns till exempel en observation från Tycho Brahe-observatoriet i Oxie i januari 1980 där man hävdar att Sirius B är synlig på ett fotografi taget med C14 (tror jag det är - inget instrument anges, men vid den här tiden hade man en C14 där), okularprojektion m 40 mm okular. 3 min exponering på Kodak 2475 Recording Film. Källa: Mars-bulletinen nr 81, s 14.

/Gustav

[Peter R]

Hej Gustav,

På papperet låter Kodak 2475 Recording Film lite illa lämpad för uppgiften på grund av att den var främst rödkänslig, hade dålig upplösning/separation, var grovkornig och låg på hela 1.250 Iso (pressades ofta högre) så jag tycker att på 3 minuters exponeringstid borde Sirius överstråla allt i sin omgivning även om man tar hänsyn till reciprocitetsavvikelsen (silverfilmer tappade i känslighet ju längre de exponerades). 1980 låg Sirius B bara marginellt bättre till än idag.
Om du har möjlighet kan du kanske skanna in bilden och lägga upp den här.

/*Peter R

[wilt]

Hej Peter,

Jag ska försöka få fram en digital version av bilden. Jag tror du har all rätt i att vara skeptisk; efter tre minuters exponeringstid - i en fjortontummare! - borde ju Sirius vara ganska stor på negativet.

/Gustav