Ett av målen med observationerna under torsdagen var att dela på dubbelstjärnan Sirius två komponenter. Svårigheten med att dela på Sirius från Uppsala består i att stjärnan aldrig står mycket högre än 13 grader och att således påverkas väldigt mycket av luftturbulens. Separationen mellan stjärnorna är relativt hög (9 bågsekunder /9”) men huvudkomponenten Sirius A är himmelens ljusstarkaste stjärna (näst solen) och är 10 000x starkare än den svagare B-komponenten som är en vit dvärg med magnitud 8,4 vilket gör att den svagare stjärnan lätt försvinner i strålkransen från Sirius A. Tidigare under 2011 modifierade vi ett 20 mm Plössl okular (270x i dubbelrefraktorn) med okultationstav (okultationstav http://www.astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?f=18&t=5931, obsrapport http://www.astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?f=5&t=5625 samt artikel i Telescopium nr 1 2012) för att kunna skärma bort störande ljuskällor under denna typ av observationer av ljussvaga objekt nära starkare ljuskällor.
Under torsdagen så observerade vi trapetset i Orionnebulosan (användes under hela veckan som seeingindikator) och såg tydligt redan i 100x (originalokular från 1892) sex stjärnor vilket borde borga för bra omständigheter och fortsatte sedan med Rigel som är en bra uppvärmning inför Sirius då Rigel är en dubbelstjärna med samma separation men skillnaden i ljusstyrka mellan komponenterna är betydligt mindre (400x i.s.f. 10 000x). Tyvärr så visade det sig att dubbelrefraktorn hade för mycket spritt ljus för att dela Sirius under rådande förhållanden under både onsdagens och torsdagens observationer oavsett vilken kombination av olika okular och filter vi använde.
Lennart obsar på Sirius - bilden är tagen endast i månljus därav bruset.
Senare på torsdagskvällen så mulnade det på men innan detta så han vi klämma Ʃ1037 (WDS STF1037 - Struve d.ä.) i tvillingarna vilken var ett matchat par med 1,1” separation utdragen i ~160x (originalokular) men enkla att separera i 450x (12 mm Nagler).
Då vi redan utlyst extra observationer från föreningens observatorium Sandvreten ca. 35 km utanför Uppsala under fredagen så fortsatte försöken på plats med observationer både i 41 cm RC och 45 cm Newton teleskopen. Som tur är så har båda teleskopen X-formade sekundärhållare i stället för N-S/Ö-W-formade sekundärhållare vilket skulle ha saboterat observationerna eftersom Sirius B då skulle ha legat i spikarna från Sirius A på ett sådant teleskop (inget av teleskopen kan rotera i sina hållare). Efter mycket experimenterande så kom vi fram till att 45 cm teleskopet hade minst spritt ljus och därför bäst bild. Efter att Cristoffer (stoffe på forumet) tydligt sett och identifierat en dallrande galaxliknande fläck i Sirus A's strålkrans på korrekt position så kunde många av observatörerna som tidigare anat ett objekt i samma position relativt tydligt se denna när seeingen tillät. Under denna observation använde vi samma 20 mm Plössel med okulatationsstav samt 2x Barlow som gav 200x förstoring i detta teleskop.
När Sirius sedan gått ner för långt för fortsatta försök så observerade vi Månen, Mars, Saturnus, samt dubbelstjärnorna OƩ215, 216 och 217 (OƩ = WDS STT) i lejonets stjärnbild. OƩ215 var lätt med 1,4” separation, OƩ217 var svårare med en separation på 0,7”; båda paren med ganska matchad ljusstyrka.
OƩ216 var ännu svårare med en separation på 1,9” men med en huvudstjärna med magnitud 7,4 och en kompanion med endast magnitud 10,3 (differans 2,9). Efter att Gunnar tydligt hittat den svagare stjärnan och identifierat positionen så blev den dock mycket enklare. Det är markant hur mycket magnitudskillnader förvårar observationer av dubbelstjärnor med tanke på att denna stjärna var betydligt svårare än Σ 208 som vi tidigare observerat (5,8 vs. 7.9 d.v.s. 2,1 magnituders skillnad).
Det fina och varma vädret gjorde att vi tog oss ut även under lördagen. Vi åkte ut tidigt för att rigga inför asteroiden Uranias okultation men då denna var klar vid 19-tiden så gjorde vi ett par olika försök i båda teleskopen för att filma och observera Sirius igen.
Mats ställer in Urania okultationen
Seeingen var nog generellt sämre än under tidigare försök men en kombination av 20 mm Plössel okularet med okultationstaven och en 3x Barlow i 45 cm teleskopet (300x) gav till slut två sekvenser där jag i mitt tredje pass tydligt såg hur den dallrande galaxliknande fläcken två gånger gled över till en stjärna som tydligt var separerad från Sirius A's strålkrans under cirka 5 sekunder. I övrigt så var seeingen generellt sämre än under fredagen, Sirius B fläcken var ofta frånvarande och jag är mycket tacksam att Sirius B genast återkom tydligt ytterligare en gång efter den första observationen då ingen annan person lyckades se något annat än den suddiga fläcken.
Senare under kvällen observerades Mars, Saturnus, M13 och och kometen C2009/P1 Garradd. Bland annat testade vi bilden i Xaviers behändiga 130 mm Skywatcher Heritage Flex-Tube mot en Celestron 15x70mm kikare och 45 cm teleskopet. Den enda igentliga svagheten när man räknar in hur portabelt teleskopet är och vad det kostar är att Flex-Tube teleskopet saknar avskärmning mot ströljus och daggskydd vilket gjorde den känslig för månljuset vid observationstillfället. Om vi hade fortsatt observationerna så hade nog frosten också blivit ett problem. Båda problemen kan dock avhjälpas med ett ordentligt daggskydd.
Både fredag och lördag så fotades det dessutom en hel del med T41 teleskopet, huvudsakligen med H-alfa-filter för att minimera störningen från månljuset.
/Patrik Holmström, UAA
