Hajen - Rödpunktssikte och Goto

[Paul Schlyter]

Hinner väl med en kopp kaffe också innan den som ställer in manuellt har objektet centrerat på sitt chip

Om "den som ställer in manuellt" är Hans Bengtsson, då får du sörpla i dig kaffekoppen snabbt som attan -- du har 5-20 sekunder på dig, minus den tid det tar för din GOTO-montering att leta upp objektet.

Vill också påpeka att jag efter dryga 40 år med astronomi som hobby obehindrat hittar på himlavalvet utan GOTO. Så det är inte fel att lära sig hitta objekt och stjärnbilder utan GOTO.

Jag tycker det är en förutsättning att hitta på himlen för att stjärntittande ska kännas roligt. Att använda GOTO i syfte att slippa lära sig hitta på himlen tycker jag är ungefär som att flyga hit och dit till diverse turistmål i världen samtidigt som man inte kan hitta på en vanlig världskarta och inte vill lära sig hitta på världskartan heller.

[Paul Schlyter]

En klargöring - mitt inlägg gäller inte variabler som ju sällan finns med i GOTO-databasen.
Tänkte mer på objekt som galaxer, nebulosor m.fl. objekt.

Kan man inte utöka GOTO-databasen med de objekt man är intresserad av? Om inte, då är GOTO en riktigt tråkig begränsning: GOTO-databasen bestämmer då i praktiken vilka objekt du ska kunna titta på, och för att komma runt den begränsningen måste du stjärnhoppa.....

Det dyker ju upp nya kometer och nover lite då och då som man vill kunna titta på. Om jag ska vara intresserad av en GOTO-montering ska den självklart ha en utbyggbar databas -- både med nya fasta koordinater för t.ex. novor och banelement för t.ex. nya kometer. Det får heller inte vara för besvärligt att fylla på databasen. Detta är något jag ska hålla koll på den dag jag ev. funderar på GOTO-montering. En rejäl fördel som GOTO har är att det då blir möjligt att någorlunda enkelt rikta in teleskopet på objekt i dagsljus - det är betydligt besvärligare utan GOTO.

Undrar förresten om någon har använt GOTO för att slippa lära sig hitta bland kratrarna på månen. Säg att du vill titta på Petavius, eller Guericke -- var tusan på månen ligger dessa kratrar? Med en databas över kraterpositioner på månen behöver man, efter kalibrering, bara skriva in namnet på månkratern på teleskopets handkontroll, så pekar teleskopets hårkors sedan rakt på rätt månkrater. Då kanske man klarar av t.ex. Sky and Telescope's "Lunar 100" 3-4 ggr snabbare än vid traditionell "kraterhoppning".....

[mattias2]

Jag har hållt mig ute från diskussionen med rödpunktssikte men jag har helt andra erfarenheter än de flesta här och jag tycker det börjar bli lite för negativt. Min korta refraktor har rödpunktssikte och jag skulle inte vilja byta. Med ett synfält på 2,5 grader har jag i princip aldrig saknat en optisk sökare. Att kunna veta vilken punkt på himlen teleskopet är inställt på är ofta tillräckligt. Rödpunktssikte är snabbt och lätt att använda. Även om man tittar med båda ögonen även i en vanlig sökare känns rödpunktssiktet ett snäpp bättre, man behöver inte titta in i något utan det räcker att hålla huvudet bakom teleskopet. Ser man den röda punkten vet man vad man har i okularet.

Rödpunktssikte är förmodligen inte för alla och inte för alla situationer, men jag tycker det är bra. Om man letar efter objekt som syns (som många av de stora öppna stjärnhoparna) eller utgår från stjärnor som syns när man stjärnhoppar anser jag att rödpunktssikte är väl så bra. Dessutom håller det inställningen bättre än den vanliga konstruktionen för optiska sökare, jag skruvar aldrig på mitt rödpunktssikte.

Goto för visuella observationer skulle jag inte vilja ha. Men det här är en hobby och inte någon kommersiell verksamhet. Tycker man det är kul med stjärnkartor och att hitta saker själv kör man utan goto, tycker man det är kul med elektronik och inställningar kör man med goto.

[Lars-Gunnar]

Godmorgon,

Okej, vi säger att vi hittar ett objekt vi vill fotografera och vi har inte "GoTo" vad är förutsättningarna sedan?
Vi vill göra 10x10min subexponeringar med monokrom CCD, vi vill fotografera i 3 färgkanaler, RGB, samt samt en omgång H-alfa. Vi nöjer oss inte med detta utan vi vill göra en mosaikbild med 4x4 matris utav låt oss säga Pelikan nebulosan. Som sagt vi har inte "GoTo", vad har vi? Har vi motorer? Har vi i så fall handkontroll? Om vi inte har motorer hur löser vi guidningen? Hur löser vi mosaiken:s överlapp, med sökaren? Är det tillåtet att använda skalorna på Dec o. Ra om vi inte har GoTo eller är det fusk?

Oj då nu blev det mycket på en gång, ovanstående utmaning är inte trivial ens med GoTo det medger jag, men jag skulle ändo vilja ha herrarnas beskrivning på den utrustning som är lämplig i sammanhanget.

Jag säger det igen man blir väldigt "såld" på astrofotografering när man väl börjat och ovanstående fall är något man kommer att vilja pröva på förr eller senare.

M.v.h

LG

[Bengt]

Hej!
Känns som vi pratar om olika saker på denna tråden nu . Ursprungstråden handla om Goto för foto och rödpunktsikte.

Pauls skrev Kan man inte utöka GOTO-databasen med de objekt man är intresserad av?

Är det en vettig goto montering så är det klart du kan koppla in din montering via Ascom och köra den via vilket planetarieprogram som helst och få in vilken koordinat som helst. Olika objekts senaste läge hittar man då med lätthet.

De flesta goto kan man även köra till bestämd Ra och De koordinat. Efter som ursprungsdiskussionen som sagt handla om astrofoto tycker jag nog inte direkt ditt refensutrustning Paul exempel av en 4" Meade (antar det är en ETX) inte är någon vidare fotoplattform. Den är inte heller byggd för det utan jag skulle beteckna det som reseteleskop. Har hjälpt en del nybörjare hantera dessa och de är svåra ställa in även för en van och inte helt pålitlig framförallt med extra utrustning på monterad..

Jag har inte Timos 40 åriga kompetens på stjärnhoppning min är bara 15 år med stjärnhoppning + senaste 10 åren med goto. Jag har provat både utan goto och med goto att fotografera.

Stjärnhoppning är en utmärkt metod att hitta det håller jag med om . Det är kul och lite som lösa ett korsord när man hittar objektet .Många nybörjare tappar säkert en viktigt grund bit när man direkt går till goto.
Men det är tillräckligt många moment att få rätt på för en nybörjare som direkt går till foto att hantera utan att börja leta objekt. Oftast är det dataskärmar som förstör mörkeseendet inblandade som gör det än svårare.
De 20 bra foto nätter man i snitt har under ett år är för dyrbar för att lägga tid på leta objekt.


Bengt

[Terje]

Min personliga erfarenhet av stjärnhoppning (då uteslutande för deepsky) är att det tar mycket tid, varför?

1. Det är ofta ett objekt jag inte observerat tidigare, dvs jag har ingen aning om hur stjärnorna runtom ser ut

Du observerar alltså sällan ett deepsky-objekt mer än en gång? Varför?

Dessutom behöver du ha en avsevärt bättre koll på var objektet faktiskt finns för att kunna leta rätt på det på en karta, med goto kan du klara dig med att bara ha koll på om objektet syns på din himmel eller ej. (Nu förespråkar jag förvisso inte att man inte skall ha en aning om var objekten är)

Om du inte vill förespråka att man inte ska ha en aning om var objekten är, varför framställer du det som en nackdel att man vid stjärnhoppning bör ha bra koll på var objektet finns?

Vid stjärnhoppning passerar man andra områden på himlen på väg mot målet, och lite då och då hittar man intressanta saker på vägen. Kanske ett annat deep-sky-objekt man inte tänkte på fanns där men som visar sig vara intressant? Ett antal kometer har också upptäckts på detta sätt, av "misstag". Dessa chanser går man miste om vid GOTO.

Kära Paul givetvis observerar jag många deepsky objekt mer än en gång men om du använder den välutvecklade hjärna jag vet finns undangömd så kanske du kan tänka efter och komma på lösningen själv... Som jag påpekat är mitt minne för stjärnfält inte lika välutvecklat som vissa andra här varför jag inte kommer ihåg stjärnhoppningsvägen efter att ha svurit mig igenom det en eller två gånger, hur ofta observerar du själv objekt som inte tillhör dina favoriter? Givetvis kan jag på sekunder svänga in mina favoritobjekt men det är inte dessa som tar tid det är små obskyra saker med konstiga ngc nummer.

Du verkar aldrig ha haft nöjet att helt oplanerat glida förbi några objekt du aldrig observerat tidigare, då hade du förstått vad jag menar med inte veta exakt var ett objekt finns och då födelen med att inte behöva veta det.

Jo du kan trilla över objekt du inte känner till om du stjärnhoppar och ja detta kan vara faschinerande men... Stjärnhoppning görs oftast medelst sökare objekt syns ofta inte överhuvudtaget i sökaren om du inte medvetet letar efter dom. och hur många kometer har du upptäckt? Är chansen för att göra detta så stor att det är värt det... vi vet nog alla svaren på dessa frågor...

[Timo]

Paul skrev :
Jag tycker det är en förutsättning att hitta på himlen för att stjärntittande ska kännas roligt. Att använda GOTO i syfte att slippa lära sig hitta på himlen tycker jag är ungefär som att flyga hit och dit till diverse turistmål i världen samtidigt som man inte kan hitta på en vanlig världskarta och inte vill lära sig hitta på världskartan heller.

Håller helt med dig Paul. Men tyvärr finns det astrofotografer som inte har en bakgrund som jag anser att man bör ha. Men jag är nog lite gammaldags när det gäller detta. Vi lever i denna högteknologiska tidsålder där man kan hoppa på denna hobby i princip utan förkunskaper. (astrofotografering)

Visst kan man köra vissa monteringar med olika planetarieprogram. Själv använder jag The Sky till NGC oxh Arp objekt då många av dessa är så svaga att det kan krävas en 60 sekunders exponering för att se hur väl objektet sitter på chipet. Vad gäller variabler har jag faktiskt inte tittat efter om de finns i The Sky. Men de finns säkert i andra program i så fall.

Tror garanterat att jag skulle bli imponerad av Hans Bengtssons skicklighet i att hitta objekt manuellt. Har själv observerat variabler i slutet av 60-talet då jag började med astronomi. På den tiden fick man variabelkartorna med posten kommer jag ihåg. Det var också ett bra sätt att lära sig hitta alla stjärnbilder på norra stjärnhimlen.
Det gick t.o.m. så långt ett tag att efter en hastig blick på himlen så kunde jag se att det fanns en stjärna "för mycket" och vid en noggrannare titt så var det alltid en satellit som just då befann sig i en viss stjärnbild. Naturligtvis var det inte objekt av de svagare magnituderna
Man kunde lätt bli kallad nörd om man basunerade ut den färdigheten..... hehe

Timo

[Hans Bengtsson]

När det gäller att stjärnhoppa snabbt och effektivt så ger övning färdighet, det är mest det som det handlar om. Man måste ha bra sökare på teleskopet och inte minst bra kartmaterial. Annars går det inte. Inga speciella medfödda talanger behövs, och det är nog tur för mig!

När jag i augusti 1990 återupptog variabler som en rent praktisk hobby, där jag själv deltog i observerandet och inte bara försökte hetsa andra att observera, så började jag med en obs per 10 minuter, övergick till en obs per 5 minuter, och detta fortsatte jag med till 7 december 1991. Från och med 11 december det året så gjorde jag en obs per 3 minuter, vilket innebar att jag hann med många fler obsar på ett obspass, utan att för den skull behöva stressa. Samtidigt införde jag systemet att redan i förväg ha antecknat inte bara variablernas namn utan också tidpunkterna! Därigenom tjänade jag en del tid, och en obs var tredje minut blev lika enkelt som en obs var femte minut hade varit tidigare. Jag slapp ju nu att fundera på vilken variabel jag skulle ta härnäst. Det blev också en kul utmaning att hela tiden försöka hålla "varvschemat", och det brukade gå bra i ungefär 3 timmar (60 variabler), sedan blev jag ofta lite frusen och trött och tappade i koncentration och tempo.

När jag för något år sedan än en gång återupptog variabelobserverandet så blev det på en helt annan och lägre ambitionsnivå. Jag har blivit äldre och orkar inte längre stanna uppe halva natten, sova ett par timmar och sedan gå till jobbet. Men jag klarar fortfarande att utan problem hålla tempot en obs var tredje minut, dock ger jag vanligen upp redan efter en timme eller kortare tid, därför kommer förstås det totala antalet obsar inte alls upp i samma siffror som förr. Idag har jag tillgång till mycket bättre kartor än för 20 år sedan, det underlättar oerhört, och det är också på många sätt en stor fördel att observera från balkongen och med ett större teleskop (20 cm jämfört med 15 cm).

Om jag hade varit astrofotograf skulle jag säkerligen ha använt goto. Men jag har inga planer på att sadla om, det passar mig bra att manuellt gå till såväl gamla välbekanta stjärnfält som nya stjärnfält. Själva uppsökningstiden av ett objekt är närmast försumbar, av de tre minuterna ägnas väl ca två minuter åt själva magnitudskattningen (som jag brukar göra med olika förstoringar och både fokuserat och defokuserat).

Deep-sky-objekt går minst lika snabbt att hitta som nya variabler, förutsatt att man har bra kartor förstås och förutsatt att objekten syns i teleskopet (en ljus stadshimmel som jag har är inte särskilt lämplig för diffusa objekt).

mvh
Hans Bengtsson

[hansg]

Från 1950 till 2004 hade jag bara möjligheten att Stjärnhoppa, sedan köpte jag en LXD-75 med Goto, till den anv jag en dator
för att söka objekten genom prog. Megastar,C2a eller Cartes du Ciel, anv sällan handkontrollen, uppdateringar av nya objekt läggs in i Megastar så en Databas blir obegränsad.

Kan även köra under Linux och programet Kstar där ligger bla hela Nomad katalogen.

Jag är nog för "ny" teknik, goto ger mig mycket mera tid åt observationerna,speciellt då man söker objekt som inte ligger inom det visuella området magnitud gräns, letandet minimeras.

Stjärnkartan i Megastar ger mig också en bild av objektets närområde vilket är bra när man söker mycket ljussvaga objekt, en del är inte synliga visuellt men fångas upp av kameran så det gäller då att ha en överblick över närområdet visuellt.

Jag kan även vinkla Stjärnkartan så den motsvarar synfältet i okularet eller kameran + att jag kan lägga ut okularets synfält som en cirkel eller kamerans synfält som en rektangel-

Ett stort lyft var också att anv en ccd kamera med 50-135 mm fl kameralins som sökare, så jag får då två bilder av området på data skärmen en översiktsbild och en högupplöst. Sedan slipper man problemet med att i vissa lägen vrida nacken ur led för att kika i sökaren.

På Månen som är intressant, kan jag anv prog. Virtual Moon och anv goton kopplad till detta och genom Virtual Moons databas gå till alla upptänkliga objekt på Månytan.

Så vägen har gått från helt manuell manövrering via likströmsmontor och varvregulator i RA till dagens Goto monteringar, och vill för allt i världen inte återgå till manuell drivning och sökning.

Men smaken är olika och bäst är att anv den metod som funkar personligen.
h-g

[Hans Bengtsson]

Ett modernt amatörobservatorium bör förstås helst vara utrustat med goto-teleskop och CCD-kamera, det är alldeles naurligt när så mycket pengar satsas. Det är dock viktigt för alla som börjar med astronomi att känna till, att visuella observationer efter träning kan utföras minst lika snabbt och effektivt med "manuell goto" (stjärnhoppning), t.ex. från trädgården eller en balkong.

mvh
Hans Bengtsson

[Robert]

En klargöring - mitt inlägg gäller inte variabler som ju sällan finns med i GOTO-databasen.
Tänkte mer på objekt som galaxer, nebulosor m.fl. objekt.

Kan man inte utöka GOTO-databasen med de objekt man är intresserad av? Om inte, då är GOTO en riktigt tråkig begränsning: GOTO-databasen bestämmer då i praktiken vilka objekt du ska kunna titta på, och för att komma runt den begränsningen måste du stjärnhoppa.....

Självklart kan en gotomontering öras till valfri koordinat.

Jag har själv stjärnhoppat i 20 år innan jag började med Goto. Tyckte att Goto var onödigt innan jag började använda det.
Ungefär som AC i bil. Tyckte det verkade onödigt men när man har vant sig vid det är det praktiskt och bekvämt att ha.

Vid visuella observationer är det mer en smaksak om man föredrar Goto eller helt manuellt. Jag varierar mig. ibland Goto. Goto är trevligt när man går igenom nya objekt. DÅ behöver jag inte lusläsa stjärnkarta och leta. Goto är även trevligt och en imponansfaktor när man har skolklasser på besök i observatoriet.

När man fotograferar med CCD är det en helt annan sak. Jag har fotat med CCD både med och utan goto och här är det i princip ett nödvändigt hjälpmedel.