Astronet forum

Det här kanske kan vara intressant att se?

När jag gör flatcalibration brukar jag ofta använda datorns monitor för att kunna kontrollera färgtemperaturen. För en "vit" i raw läge på kameran som skall ge samma signalstyrka krävs allt annat en än vit bild att fotografera av. Fördelen med att alla kanalerna har samma nivå är att ingen överstyr (mättar) före någon annan eller ligger långt ned i bruset.

Här är några exempel lite olika objektiv, teleskop och monitorer. Siffervärdena är de som bilden är skapad med för repsektive färg, rgb.
Skall ju säga att detta är väldigt svårt med flats kalibrering. Jag brukar sätta en pappskiva någon dm framför monitorn. Det är dock väldigt känsligt för om extraljus faller in på pappskivan vilket kan ge oönskade gradienter. Skall försöka utveckla detta vidare då flatkalibreringen är viktig.

/Lars

Intressant. Har upptäckt att mitt gamla ljusbord för att kolla på diabilder verkar funka bra för flatskalibrering.
Det ger inte perfekt jämt ljus men genom att förflytta/rotera kamera/objektiv mellan varje bild bör man som färdig medelvärdesbildad flat få ett bra resultat hoppas jag.

mvh

Andreas

Ja det där med att rotera kameran brukade jag göra förut. Bra sätt att jämna ut det man inte har i jämnhet på flatskivan. Numera är allt dock så tungt och klumpigt att det är svårt att hantera. Men skall väl med tiden få fram något bra alternativ som inte blir så omständigt att hantera. Du kanske sett trådarna jag skrev när jag försökte flatkalibrera mitt 500mm objektiv, var helt hopplöst på största bländaröppningen. Kom alltid något ströljus med som störde kalibreringen och en del andra konstiga fenomen som jag inte fick klarhet i, inte ens när jag kalibrerade mot kvällshimlen fick jag det riktigt bra. Kan bero på olinjäriteter i kameran, men tyckte dock att allt inte tydde på det.

Generellt kan man väl säga att när det blir mer än 30% vinjetterat i hörnen ställer det mycket större krav på precissionen på flatbilderna. Större än så bör man ju inte ha i vinjetering heller eftersom det är samma sak som att det nära bara är halva exponeringen i kanterna på bilden relativt centrum, därmed olika mycket brus i bilden på olika ställen, det är inte bra.

/Lars

När man gör en flatcalibration är det ju inte bara för att få bort vinjetteringen.

Varje pixel har ju lite olika gain och det brukar i regel följa kolumnerna. Med flatcalibration normaliserar man också gainen på alla pixlar och de statiska mönster som man kan se i framförallt de ljusa partierna reduceras.
Så här ser en flat ut i detalj, förutom de stora korrigeringarna på vinjetteringen finns ett finare mönster pixel till pixel variation och ofta följer de kolumnerna som man ser tydligt här. Jag har gjort ett horisontellt linjediagram, på ett kort utsnitt, se det horisontella strecket mitt på. Som synes varierar signalen en hel del pixel till pixel som man med flatcalibration får bort delvis.

I det här fallet är signalen 2085 +/-20 ADU, ca 1 %, kanske inte låter så mycket, men när man bearbetar bilden för att få fram de små svaga variationerna förstärks också detta mönster och kan bli rejält fult.

Bara lite info.

/Lars

Här visar jag min enkla uppställning som jag har vid flat bildstagning:
Diffusern är ett pappersark som jag tejpar mot motljusskyddet.
LCD monitorn som är kopplad till en laptop med speglad bild över båda skärmarna, avståndet är ungefär 5 till 10cm. Här inställd med den färg som ger samma signalstyrka på de 3 rgb kanalerna, bilden skapar jag i paint. Det att nivåerna är balanserade mellan de tre färgkanalerna är viktigt eftersom de tas med samma exponeringstid i en färgkamera. Blir nivån för låg på någon kanal så blir flatsen brusig och är den för hög riskerar den klippa högdagrarna. Har man en monokrom kamera bortfaller detta med nivåerna eftersom man tar en exponering för varje färg i taget.

OBS att histogramfönstret i kameran oftast är oanvändbart, det är inte linjärt. På min kamera, en Canon ligger 50% linjärt alldeles vid högerkanten av histogrammet.
När jag tar bilderna så täcker jag över installationen med ett ljusskydd. Om man inte gör det störs bildtagningen av att ljuset från fönstret eller att ljuset ändras i rummet, från monitorn till ex.

Jag lägger upp en batch i kamerastyrprogrammet. Till ex. 55x iso400, 55x iso800, 55x iso1600. Tar bara några minuter att genomföra. Glöm inte att koppla ur skärmsläckningen på laptopen och glöm inte att tejpa för sökaren på kameran så inget ljus kommer in den vägen och stör, ännu viktigare vid tagning av darks.

Till dessa flats skall ju också höra en uppsättning darks, är flatsen tagna med under 1 sekunds exponering brukar jag använda samma darks som bias. Däremot om man som jag gjort här gjort flats för flera olika iso tal behöver man darks med rätt iso.
Här är en 3D represantion av flatbilden, har syns tydligt fläckar och damm på sensorn och den abrupta klippningen av signalen när ljuskonen närmar sig kanten på sensorn. Mestadels orsakat av DSLR kamerans trånga ingång i ljusschacktet mot sensorn. Den mer mjuka avrundningen kommer från flatfieldcorrectorns begränsningar. Avböjningen runt den cirkelformade kanten kommer från m48 adaptern som i detta fall är underdimensionerad. Hur man skall få sensorn helt fri från damm och torkfläckar verkar vara en riktig vetenskap, jag har då aldrig lyckats. Och lyckas jag få det ganska bra händer det att under flatstagningen ibland att nytt damm ramlar ned på sensorn som legat dolt i kamerahuset.


/Lars