Mira i Kalmar 1876
Posted: 2014-02-27 15:54:52
Åren 1864-1918 utgavs en dagstidning med namnet Kalmar. Från numret den 29 januari 1876 finns följande att hämta:
”Stjernan Mira Ceti. Tidningen ”Upsala” meddelar om denna stjerna följande:
Den förunderliga stjernan Mira i Hvalfiskens stjernbild har nu åter börjat blifva synlig, och man får under vinterns lopp godt tillfälle att iakttaga dess märkvärdiga ljusvexling. Den är för närvarande synlig för blotta ögat såsom en af de svagast lysande stjernor, men glansen tilltager efter hand, så att stjernan ungefär midt i februari varder jemförlig med stjernorna i Karlavagnen. Under fjorton dagar bibehåller Mira denna klarhet, aftager derefter i glans under loppet av 2 ½ månad och är osynlig hela sommaren och hösten, tills den åter börjar visa sig hän emot december. Den första astronomen, som lade märke till Mira, var David Fabricius, en lärjunge till Tycho Brahe. Han såg den försvinna år 1596. Dock uppdagades dess regelbundna periodicitet först 1639 av Holwarda. Hewel påstod, att den alldeles icke var synlig mellan oktober 1672 och december 1676. I sitt maximum (sin klarhets höjdpunkt) har den en enda gång uppnått Aldebarans glans. I sitt minimum har den ofta spårlöst försvunnit till och med för de starkaste teleskop. Förutom Mira gifves det, såsom bekant, en hel del andra periodiska stjernor, men hvad förklaringen af denna företeelse angår, sväfvar man ännu i owisshet, oaktadt någon brist på förslag & meningar i detta hänseende icke förefinnes.”
M v h
Hans Bengtsson
”Stjernan Mira Ceti. Tidningen ”Upsala” meddelar om denna stjerna följande:
Den förunderliga stjernan Mira i Hvalfiskens stjernbild har nu åter börjat blifva synlig, och man får under vinterns lopp godt tillfälle att iakttaga dess märkvärdiga ljusvexling. Den är för närvarande synlig för blotta ögat såsom en af de svagast lysande stjernor, men glansen tilltager efter hand, så att stjernan ungefär midt i februari varder jemförlig med stjernorna i Karlavagnen. Under fjorton dagar bibehåller Mira denna klarhet, aftager derefter i glans under loppet av 2 ½ månad och är osynlig hela sommaren och hösten, tills den åter börjar visa sig hän emot december. Den första astronomen, som lade märke till Mira, var David Fabricius, en lärjunge till Tycho Brahe. Han såg den försvinna år 1596. Dock uppdagades dess regelbundna periodicitet först 1639 av Holwarda. Hewel påstod, att den alldeles icke var synlig mellan oktober 1672 och december 1676. I sitt maximum (sin klarhets höjdpunkt) har den en enda gång uppnått Aldebarans glans. I sitt minimum har den ofta spårlöst försvunnit till och med för de starkaste teleskop. Förutom Mira gifves det, såsom bekant, en hel del andra periodiska stjernor, men hvad förklaringen af denna företeelse angår, sväfvar man ännu i owisshet, oaktadt någon brist på förslag & meningar i detta hänseende icke förefinnes.”
M v h
Hans Bengtsson
