Astronet forum

Vi är nog många som fascineras över Vintergatans prakt och mjuka mönster. Jag är nog inte ensam om att ha lagt åtskilliga timmar på att låta fältkikaren eller teleskopet sakta svepa över detta gnistrande stjärnehav. Man får lätt känslan av att befinna sig utanför galaxen och att man tittar in mot skivan och galaxens stoftstråk, men så är det ju inte utan vi bor i Vintergatan och vi har den runt oss. Det är väl därför som det är så svårt att göra sig en tre-dimensionell bild av hur galaxen med sina galaxarmarna rör sig runt oss. Enligt de senaste modellerna lär finnas två kraftfulla spiralarmar i vår galax, Scutum-Centaurus- och Perseus-armen tillsammans med ett antal mindre armar och grenar, inklusive vår egen Oriongren. Stoftmoln i vår egen Oriongren gör det svårt att titta bortom denna i riktning mot vintergatans plan men det finns några områden med mindre stoft bla runt Cassiopeia och där vägen är fri ut till Perseusarmen. Craig Crossen beskriver och förklarar detta bra i sin bok ”Astronomy for binoculars and Richest-field Telescopes”. Avståndet till Persusarmen är ca 6000-7000 ljusår, något längre i riktning mot Cepheus och något närmre i riktning mot Perseus. Armen är ca 4000 ljusår djup. Så det är alltså fullt möjligt att visuellt studera objekt och stjärnor Vintergatans Perseusarm med ett litet teleskop.

Under några klara nätter i höst har jag visuellt observerat öppna stjärnhopar och några nebulosor i Cassiopeia. De flesta av dessa objekt finns på ett avstånd motsvarande avståndet till Perseusarmen. Jag har använt mig av mitt CPC1100 SC-teleskop med enkel Alt/Az montering. Alla objekten har studerats med Baaders binoviewer med hyperions 24 mm okular. Fotografier tar jag med min Brightstar Mammut color guiderkamera. Max 20 sekunders exponeringar och stackade med DSS och enkel bildbehandling med Fitswork4. ZLM har legat kring 5.6-6.0. Avstånden till och åldern på stjärnhoparna har jag fått ifrån databasen WEBDA. Avståndet till Perseusarmen har jag tagit ifrån NASAs illustration över Vintergatan (NASA/JPL-Caltech).

En klar och fin kväll tidigt i höst började jag med stjärnhoparna NGC7788, NGC7789 och NGC7790 i riktning mot Cepheus gränser. Hoparna ligger på ett avstånd mellan 7000-9000 ljusår i Perseusarmen som avlägset sträcker sig från Svanen in mot Cassiopeia där armen nästan löper parallellt med Oriongrenen. NGC7789 är den vackraste av de tre, en stor och tydlig stjärnhop med hundratals glimmande stjärnor med varierande magnitud. Stjärnorna, som syns tydligt med direkt vision, ger ett virvlande intryck. Därav namnet "Caroline's Rose" efter upptäckaren Caroline Herschel. Denna stjärnhop är en av mina många favoriter! NGC7788 och NGC7790, som är grannar med varandra, är klart mindre men fullt synliga i mitt teleskop. Den vackra M52 som också ligger i närheten är med all sannolikhet inte belägen i Perseusarmen. Med ett avstånd på lite mer än 4000 ljusår bör den ligga i utkanten av vår egen Oriongren. Jag fortsatte med stjärnhoparna NGC103, NGC129, NGC133, NGC136, NGC146, NGC189 och NGC225. Av dessa hopar befinner sig NGC136 och NGC146 garanterat bortom Oriongrenen. NGC136, den äldsta av de två, befinner sig troligen i den bortre sidan av Perseusarmen kanske tom utanför i området mellan Perseusarmen och den avlägsna yttre-armen. Eftersom NGC136 är minst 200 miljoner år gammal så har den troligen glidigt ut ur armen den en gång bildades i. NGC136 är en liten ljussvag koncentrerad hop som ger intrycket av en avlägsen klotformad stjärnhop. Många stjärnor går att lösa upp både med direkt och averted vision.

Några dagar senare fortsatte jag med stjärnhoparna runt M103. Dessa är NGC366, NGC381, NGC433, NGC436, NGC457, NGC559, NGC609, NGC637, NGC654, NGC659, NGC633 och slutligen NGC1027. Alla dessa stjärnhopar finns i Perseusarmen med undantag av NGC381, NGC559 och NGC1027 som ligger i vår egen Oriongren. NGC609 ligger med all sannolikhet bortom Perseusarmen. Den är också väldigt gammal, ca 1.7 miljarder år, och har troligen bildads på annan plats än Perseusarmen. Trots det stora avståndet är den fullt visuellt synlig som en dimlik nebulosaliknande fläck. Efter dubbelhopen, vid gränsen Cassiopeia/Perseus, som också är objekt i Perseusarmen döljs stora delar av Perseusarmen åter av stoftmoln i vår egen Oriongren. Vintergatan blir svagare och är inte lika glimrande. Vid kusken/Orion/Tvillingarna viker och avlägsnar sig åter Perseusarmen bort från oss.

Två nebulosor som också finns bortom vår egen Oriongren är bubbelnebulosan NGC7635 och pacman-nebulosan NGC281. Avstånden till dessa båda nebulosor är ca 10000 ljusår. En klar natt för några veckor sedan studerade jag dessa med binoviewer och 24mm okular. Båda dessa nebulosor är svaga med binoviewer men fullt synliga med direkt vision. Wolf-Rayet stjärnan BD+602522 i NGC7335 lyser klart och tydligt och man kan se en antydan till nebulosa bubblan runt stjärnan. Detsamma gäller pacman-nebulosan NGC281. Runt tre tätt samlade stjärnor ser man tydligt en diffuse nebulosa. Med binoviewer var det dock inte möjligt att se stoft bandet som ger nebulosan sitt tydliga pacman utseende. Framåt natten byta jag till mitt elektroniska ”okular” (Brightstar Mammut) och med några stackade 20 sekunders bilder framträdde nebulosan tydligt. Med ytterligare några minuters enkel bildbehandling med Fitswork4 kunde jag nu lätt identifiera de större Bok globules i NGC281. Med CCD-kameran framträdde också bubblan i NGC7335 med sin chockvåg tydligt. Den mycket ljussvaga nebulosan runt Wolf-Rayet stjärnan som jag såg visuellt med binoviewern var med CCD-kameran nu en fantastisk röd gasmassa.

Totalt studerade jag 30 NGC objekt under några klara nätter. De flesta av objekten var öppna stjärnhopar som alla var tydliga och synliga med direkt vision med binoviewer. Några objekt, NGC110, NGC657 och NGC743 är jag osäkert på om de verkligen är riktiga stjärnhopar. Genom att använda stjärnhoparna som ”fyrar” har jag fått en förnimmelse av hur Perseusarmen sveper in från Cepheus, löper parallellt med Cassiopeia och vidare ut ifrån Kusken/Orion/Tvillingarna.

Om någon vill läsa hela rapporten med bilder och skisser så surfa gärna in på min hemsida under "Observationer" http://www.astronomiskaskisser.n.nu/om-oss

Fantastiskt trevlig rapport! Tack för den, helt klart inspirerande.

Läsvärt och lärorikt. Tack för den rapporten.

/Lasse

Tackar för en intressant rapport. Själv har jag inte gjort obsprojekt av den här arten. Det ger onekligen (och bokstavligen) en ny dimension till astronomin.

Johan

Tack för er uppskattning! Jag är dock lite osäker på om rapporten var för lång och att ingen skulle orka läsa den. Så jag är glad att ni gilla den.

Johan, jag gillar att lägga upp mina observationer i projektform. Gärna projekt som kräver lite studier och som ger en känsla av universums strukturer typ galaxhopar i en viss superhop eller alla galaxer i en galaxgrupp mm. Det blir mer intressant så. Det blir ju lätt lite enahanda att bara köra på med objekt efter objekt, lista efter lista speciellt som de flesta objekten bara är små suddiga fläckar. Att skissa, fotografera eller katalogisera gör det roligare och mer vetenskapligt, om än på ett subjektivt sätt där den egna upplevelsen står i centrum. Vill sen andra kunniga personer läsa vad man har gjort och tittat på blir det extra kul.

Det viktigaste är väl helt enkelt att man hittar någon form av observationsprojekt som kan föra intresset vidare. Gissar att det är här många nybörjare lägger teleskopet på hyllan. De klarar av de flesta Messier-objekten, men sen hittar de inget nytt som kan ge mening och riktning åt observerandet. Själv är jag väl inte riktigt fallen åt ditt håll, men jag kan helt klart se värdet i den typen av projekt.

Johan

Ja du har nog rätt. Det är ofta jag ser nybörjare ute i klubbhuset försvinna snabbt (medelåldern är minst 70 i vår förening). Många köper fina och ganska stora teleskop, sen försvinner de snabbt efter halva Messierlistan. Jag har många gånger försökt aktivera både unga och gamla med möjliga projekt men det är svårt. Datorer och fotografering verka dock locka många men priset för utrustningen avskräcker nog en del. Astronomi är nog trots allt ett special intresse för ”nördar”.

Mycket trevlig och fyllig läsning. Borde ju tas in i Telescopium så fler kan få ta del av den!

Va kul att du gilla min rapport! Kanske lite för lång men den var på flera obs-tillfälle. Jag tror också att många fler och olika obsrapporter hade passat i Telescopium. Det finns väldigt mycket intressant som skrivs och rapporteras på denna hemsida som kanske skulle hamnat i Telescopium. Har precist tittat på din meteorrapport. Mycket spännande.

Jag tycker inte alls den din observationsrapport blev för lång, snarare tvärt om. Jag hade fortsatt läst ett par sidor till om det funnits. Jag tycker även att din rapport i telescopium var mycket intressant att läsa. Så jag ser fram emot nästa rapportering. Själv så har jag bara en liten lista med objekt som jag trott varit lämpliga visuellt med några kommentarer bredvid om hur bra det gick att se det jag tänkt mig se och hur det upplevdes just då.