Astronet forum

Har nu startat min första bildserie för att försöka fotografera en exoplanet. Stora problem hade jag i början när jag kom till mitt obs, det är -8 grader ute så jag fick inte datorn att fungera, var tvungen att köra hårfön och krångla en massa innan prylarna startade. Därför missade jag ingressen när planeten börjar att förmörka stjärnan, men jag kör vidare ändå genom att det här ändå bara är ett test av utrustning och programvaror.

Genom att tiden försvann för mig så blev det också till att köra utan filter, nu får jag bara 30s exponeringar vilket är för kort, borde haft ett rött filter för att få upp exponeringstiden till en minut. Vid för kort exponeringstid gör scintillationen att stjärnorna blir orunda och svårare att analysera ljusstyrkan på. När jag väl fick igång prylarna så körde jag bara vidare, ville inte sätta in ett filter och sedan justera skärpa och exponeringastid, tiden rinner bara iväg. Det är nog ingen bra ide att göra sådana här bildserier när det är så lite tid mellan skymning och transit.

Bilderna ser i alla fall bra ut, ingen måne än så länge, planeten lämnar stjärnan om ca en timme, sedan tänkte jag köra en dryg timme till innan jag avslutar försöket. Det vore intressant att också se hur månens inträde på himlen påverkar mätserien så jag kanske kör på lite längre.

Seeingen är larvigt bra idag, gjorde bara en grov skärpeinställning men jag fick ändå runt 3" FWHM, inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Nu har jag avslutat bildserien, 176 bilder blev det. Nu ska jag ta offset, dark och flatbilder så att resultatet blir så bra som möjligt. Jag provade att analysera de 30 första bilderna medan fotot pågick, och helt utan bildkalibrering så fick jag som bäst 0,017 magituders standardavvikelse, stor skillnad beroende på vilka referensstjärnor jag använde. Ska bli intressant att se vad det blir för resultat när jag har kalibrerat bilderna, expertisen säger att bildkalibreingen är mycket viktig så ev. kan resultatet förbättras rejält.

Med ett RMS värde på 0,017 magnituder vid 30s exponeringar så bör det i alla fall gå att se planetpassagen om inget annat har falerat, månen kom också fram i slutet vilket bör ha haft inverkan på nogrannheten, frågan är bara hur mycket.

Spännande är det att kanske ha fotat spåren av en planet som roterar runt en stjärna på många ljusårs avstånd.

Först vill jag påpeka att det här är ett prov för att känna på hur utrustningen fungerar och resultatet som presenteras inte har något vetenskapligt värde.

Nu har jag i alla fall kört bilderna från gårdagen genom Iris, med Iris är det så att det mesta är möjligt men det är inte alltid så lätt att komma på hur man gör. Att kalibrera 176 stycken 20MB bilder skulle nog de flesta program få problem med, men tack vare att Iris rullar runt bilderna på hårddisken så går det lika bra (eller dåligt) som när man kalibrerar några få bilder.

Några snabba jämförelser mellan att göra fotometri på okalibrerade och kalibrerade bilder tyder på att det sker en liten förbättring med kalibrerade bilder, men den är inte stor. Jag tror likväl att det är nödvändigt att använda så bra offset, dark och flats som möjligt, för när dammpricken eller den dåliga pixeln hamnar mitt i en stjärna som används i fotometrin så kan resultatet bära iväg. Så för att ha trovärdighet i det man presenterar så krävs det bra kalibrering av bilderna, även om det i de flesta fall skulle gå ganska bra utan.

Att man måste vara bättre förberedd och dessutom se till att ha tid både före och efter passagen är solklart, att jag körde ändå beror på att nästa kväll med klart väder kanske inte dyker upp i morgon :?

Ett par allvarliga problem dök också upp som störde mätningarna, temperaturen rasade under kvällen till -18 grader, vilket gjorde att yttertemperaturen hamnade under den temperatur som var inställd i kameran vilket inte var optimalt när jag tog mina kalibreringsbilder efter sessionen. En annan sak var att seeingen förbättrades under kvällen, och jag hade inte ställt skärpan så dåligt som jag borde, det förde med sig att sensorn mättades på vissa bilder vilket är katastrofalt för fotometrin. Förmodligen är det dessa bilder med mättad sensor som sticker ut i mätserien.

Att köra utan filter är nog heller inte att rekommendera, jag hade säkert fått ett påtagligt bättre resultat om jag använt ett vanligt färgfilter, ett färgfilter gör att skillnaden minskar i ljusvariationerna mellan stjärnorna. Att köra utan filter gjorde också att exponeringstiden jag tvingades använda blev så kort som 30 sekunder, vilket är för kort tid, då kommer seeingen att förvränga stjärnorna vilket påverkar mätningen av ljusstyrkan.

Intressant var att se att jag inte kunde se någon påverkan av månen som kröp upp på himlen under serien, det betyder troligen att det är sant som sägs att det går bra att utföra sådana här mätningar även under ljusförorenad himmel.

Att det trots det ovannämda gick att se passagen av HAT-P-3 beror på att det är en passge med en stor ljusvariation, för att komma åt flertalet av passagerna så krävs en rejäl uppryckning. Jag måste också gå igenom de alternativ till program som finns, det krävs att programvaran för den fotometriska reduktionen är helt rätt för att det här ska kunna bli bra.





Här är serien först obehandlad och sedan som ett löpande medelvärde över 4 mätpunkter. Om man skattar när planeten lämnar stjärnan så hamnar man ungefär på sampel 90 vilket togs klockan 21:48 vilket stämmer hyggligt med förutsägelsen på 21:46, uppskattningen blir ju också grov på grund av bristerna i mätserien. Magnitudtappet under passagen skattade jag till 0,018 magnituder i stället för förutsägelsens 0,015, det är ganska stort i sammanhanget, det blir bra mycket svårare att upptäcka passager på under 0,01 mag vilket jag ändå ser som ett realistiskt mål.



Här ser ni moderstjärnan, tillsammans med de vanliga satelitspåren, den lilla galaxen nere till vänster är UGC 8702.

Bra jobbat !
Att det är en inlärningsperiod är så säkert men när man blivit varm i kläderna så flyter allt mycket bättre.
Antar att du kör rödfilter nästa gång och flats är nog viktigt när ljusvariationerna är små ? Kan du däremot öka exponeringstiden så det inte lika kritiskt med darks men för att få så bra resultat som möjligt så är det lika bra att "köra hela rubbet".
Kombinerar du sen bilderna 5 och 5 så "rensar" du automatiskt bort en del "skräp" som inte skall finnas där.
På AAVSO-sidan hittar du en "work flow" om du inte redan sett den.
Väntar med spänning på fler exoplanet sessioner från dig.
Själv kommer jag nog igång inom ett par veckor med de första testerna.
/Timo N.

Helt säkert tar det ett tag innan man får kläm på det här, extra svårt blir det som alltid när man ska passa ihop en händelse med bra väder, det brukar inte gå bra.

Filter är helt givet nästa gång, hade jag inte haft akut tidsnöd på grund av data/köldstrul så hade jag inte kört utan. Prov som jag gjort tidigare visar att fördelarna är mycket stora med filter.

Workflow i största allmänhet och att stacka bilderna 5 och 5 i synnerhet är högintressant. Jag har bestämmt mig för att redan från början skapa automatik för det här, ska jag systematiskt kunna leta exoplaneter och annat spännande utan att drunkna i bildbehandlingsarbete så krävs det 99,9% automation och än så länge har jag bara hittat proffsprogram som har sådana egenskaper, dom går i och för sig att använda men då mäste jag gå över till Unix, och det är ett steg jag tänkte försöka vänta med.

Kul att du också är på gång Timo, hoppas fler hoppar på det här högintressanta tåget, det verkar vara ett ypperligt sätt att vara aktiv även under månskenet.

Bra jobbat och kul att du lyckades med att fånga en passage.

Är väl bäst att påpeka att anledningen till att magnitudskalan är upp och ned beror på att jag och Excell inte alltid är de bästa vänner

Eftersom Excell inte verka tåla att skalan på Y axeln är negativ fick jag välja mellan att lägga kurvan eller skalan upp och ned...

Vad för exponeringstid använde du på dina delexponeringar?

Jag använde 30 sek subexponeringar, 1 minut hade nog gett jämnare och finare stjärnor men då hade jag behövt sätta i ett filter, vilket jag i och för sig borde ha använt i alla fall.