Dubbelkvasaren, 3 supernovor och komet 290P/Jäger
Posted: 2013-11-30 10:30:08
Efter en kort sömn åkte jag ut igen och observerade imorse från Åkesta observatorium. Började med att lokalisera komet Lovejoy med blotta ögat utanför Urania-kupolen klockan 3:20. Skattade Lovejoy till magnitud 4.8. Med 10x50-kikare såg jag svansen sträcka sig åtminstone 2º.5 mot PA 320. Komadiameter 12'.
Med 16-tums Dall-Kirkham teleskopet fann jag den periodiska kometen 290P/Jäger i Kusken. Den var liten (0'.4) men ganska koncentrerad (DC=4-5) och skattade den till magnitud 13.9 enligt APASS. Jäger hade en ljussvag kärna. Nu har jag sett 12 kometer i år, lika många som under rekordåret 2009.
Det fanns några ljussvagare, nya supernovor där ute som väntade. NGC890 i Triangeln hyser en supernova som har beteckningen PSN J02215998+3316137. Skattade supernovan till magnitud 14.9 (Nov 30.15 UT). NGC890 var ljusstark, betydligt stor, avlång NE-SW och hade ett ljust centrum.
Supernovan SN2013ge i NGC3287 (Lejonet) hade upptäckts av Koichi Itagaki, som väldigt många andra supernovor. Jag skattade SN2013ge till mag 14.8 (Nov 30.16 UT). NGC3287 ligger bekvämt till mellan en mag 7 och 9 stjärna. Galaxen var ganska ljussvag men stor och mycket avlång N-S.
I NGC5557 (Björnvaktaren) lyser typ Ia supernovan SN2013gn. Upptäckt som vanligt av Koichi Itagaki. Jag skattade SN2013gn till magnitud 15.2 (Nov 30.17 UT). Det finns en närmare och ljusare stjärna SE om galaxkärnan som inte är supernovan utan den befinner sig hela 58" NE om kärnan. Jag såg tre för mig nya supernovor inom en halvtimme vilket jag inte gjort förut! Jag har ännu inte läst om några andra visuella obsar av dessa supernovor.
I närheten såg jag galaxerna NGC5544, NGC5545, NGC5572, NGC5529 och NGC5527 (mag 16). NGC5529 var extremt avlång och tunn. Den är en blekare variant av NGC891 i Andromeda men ännu tunnare (proportionen 8:1).
Morgonens höjdpunkt blev dock dubbelkvasaren och gravitationslinsen QSO 0957+561 A/B i Stora Björn! Redan för 20 år sedan försökte jag med Mats Yderstigs 16-tums Meade DS på Värmland Star Party se dubbelkvasaren utan att lyckas. Nu låg objektet nära zenit (84º höjd), jag hade en bra motorföljning och satt bekvämt på en stol. Efter en stunds koncentration med 302x förstoring kunde jag urskilja det sammanlagda ljuset från den 16 magnitud kvasaren. Det var den första gravitationslinsen som upptäcktes, år 1979, och bekräftade Einsteins allmänna relativitetsteori. Ljuset från kvasaren dubbleras av en massiv galax i förgrunden så att kvasaren ser dubbel ut. QSO0957+561A/B ligger på avståndet 8.7 miljarder ljusår (rödförskjutning z=1.41). När ljuset lämnade kvasaren var det fortfarande 4 miljarder år tills vårt solsystem skulle bildas! Jag kunde inte urskilja kvasaren som dubbel innan gryningsljuset började bli störande klockan 6:15.
Innan jag stängde "butiken" kollade jag på komet Lovejoy i hög förstoring. Mot solsidan såg kärnpartiet ut att vara halvmåneformad med den raka sidan på nattsidan. Det är väl en del av Lovejoys sprutande fontäner?
Hemifrån letade jag efter komet ISON. Vid 8-tiden passerade det tyvärr en del moln lågt i SE så en eventuell ISON fick jag inte syn på med 10x50-kikaren. Däremot Saturnus och Merkurius.
/Timo K
Med 16-tums Dall-Kirkham teleskopet fann jag den periodiska kometen 290P/Jäger i Kusken. Den var liten (0'.4) men ganska koncentrerad (DC=4-5) och skattade den till magnitud 13.9 enligt APASS. Jäger hade en ljussvag kärna. Nu har jag sett 12 kometer i år, lika många som under rekordåret 2009.
Det fanns några ljussvagare, nya supernovor där ute som väntade. NGC890 i Triangeln hyser en supernova som har beteckningen PSN J02215998+3316137. Skattade supernovan till magnitud 14.9 (Nov 30.15 UT). NGC890 var ljusstark, betydligt stor, avlång NE-SW och hade ett ljust centrum.
Supernovan SN2013ge i NGC3287 (Lejonet) hade upptäckts av Koichi Itagaki, som väldigt många andra supernovor. Jag skattade SN2013ge till mag 14.8 (Nov 30.16 UT). NGC3287 ligger bekvämt till mellan en mag 7 och 9 stjärna. Galaxen var ganska ljussvag men stor och mycket avlång N-S.
I NGC5557 (Björnvaktaren) lyser typ Ia supernovan SN2013gn. Upptäckt som vanligt av Koichi Itagaki. Jag skattade SN2013gn till magnitud 15.2 (Nov 30.17 UT). Det finns en närmare och ljusare stjärna SE om galaxkärnan som inte är supernovan utan den befinner sig hela 58" NE om kärnan. Jag såg tre för mig nya supernovor inom en halvtimme vilket jag inte gjort förut! Jag har ännu inte läst om några andra visuella obsar av dessa supernovor.
I närheten såg jag galaxerna NGC5544, NGC5545, NGC5572, NGC5529 och NGC5527 (mag 16). NGC5529 var extremt avlång och tunn. Den är en blekare variant av NGC891 i Andromeda men ännu tunnare (proportionen 8:1).
Morgonens höjdpunkt blev dock dubbelkvasaren och gravitationslinsen QSO 0957+561 A/B i Stora Björn! Redan för 20 år sedan försökte jag med Mats Yderstigs 16-tums Meade DS på Värmland Star Party se dubbelkvasaren utan att lyckas. Nu låg objektet nära zenit (84º höjd), jag hade en bra motorföljning och satt bekvämt på en stol. Efter en stunds koncentration med 302x förstoring kunde jag urskilja det sammanlagda ljuset från den 16 magnitud kvasaren. Det var den första gravitationslinsen som upptäcktes, år 1979, och bekräftade Einsteins allmänna relativitetsteori. Ljuset från kvasaren dubbleras av en massiv galax i förgrunden så att kvasaren ser dubbel ut. QSO0957+561A/B ligger på avståndet 8.7 miljarder ljusår (rödförskjutning z=1.41). När ljuset lämnade kvasaren var det fortfarande 4 miljarder år tills vårt solsystem skulle bildas! Jag kunde inte urskilja kvasaren som dubbel innan gryningsljuset började bli störande klockan 6:15.
Innan jag stängde "butiken" kollade jag på komet Lovejoy i hög förstoring. Mot solsidan såg kärnpartiet ut att vara halvmåneformad med den raka sidan på nattsidan. Det är väl en del av Lovejoys sprutande fontäner?
Hemifrån letade jag efter komet ISON. Vid 8-tiden passerade det tyvärr en del moln lågt i SE så en eventuell ISON fick jag inte syn på med 10x50-kikaren. Däremot Saturnus och Merkurius.
/Timo K