Obsrapport: Mellan Lovejoy och Hickson
Posted: 2013-11-29 23:10:35
Gårdagen gick för mig, som för många andra gissar jag, i kometens tecken. ISON:s perihelipassage, som jag följde via NASA:s Google hangout, var en riktigt rysare, och vad jag förstår verkar det komma ett nytt avsnitt om några dagar. På var sida sändningen blev det också en del observerande, och härmed en rapport.
Det började redan vid sextiden, när jag kom hem från affären och såg Karlavagnen i nordväst. Det slog mig plötsligt att komet Lovejoy stod i förlängningen av tistelstången. Såg inget för blotta ögat så jag fick gå in och hämta kikaren. Och mycket riktigt där var en påtaglig sudd, dessutom med en liten svans på. Jag har inget bra stativ till kikaren så jag rullade ut 10"aren (det blåste rejält så stora tuben var inte att tänka på). I 50x var kometen riktigt tjusig. UT 17:15 skattade jag koman till 8' och magnituden till 5.1. Koman tycktes uppvisa två små horn på den främre delen. Intrycket var inte distinkt, utan kom och gick, så möjligen var det en chimär. Svansen var spikrak, gradvis avsmalnande och ungefär en halv grad lång. Obsen är rapporterad till COBS.
Sen blev det paus för ISON-sändningen. Lagom till att Phil Plait tackade för sig, gav jag mig ut igen. Det hade mojnat något men var fortfarande väl mycket vind. Himlen gnistrade dock riktigt fint (ZLM 5.8 ), vilken det ofta gör här när det blåser, så jag dristade mig att rulla ut 16"aren. På grund av vindfånget går det inte att obsa åt lovart (norröver i detta fall), utan det fick bli åt lä (dvs söderut). Jag hade inte planerat för något speciellt, utan plockade fram en lista jag har över objekt som ska bockas av. Rakt i lä stod Cetus, Valfisken. Kollade listan och där återfanns ett helt gäng Hickson-grupper jag ännu inte sett. Så Hickson-jakt fick det bli.
Började med HCG 7. Gruppen består av fyra galaxer, varav tre är i sammanhanget tämligen ljusstarka. Jag brukar använda Reiner Vogels Hickson-guide, men hade inte fått med mig den ut, så jag testade på frihand, dvs utan hjälp av fotografier. Med 138x var a- och b-galaxen enkla och jag kunde hålla båda 100 % av tiden med indirekt seende. Tyckte mig se ytterligare två galaxer blinka förbi, men när jag senare kollade upp obsen visade sig dessa vara oupplösta stjärnor.
Innan jag gick vidare till nästa grupp hämtade jag Vogels utmärkta guide. HCG 14 visade sig vara betydligt svårare. Denna består också av fyra galaxer, men två av dem ligger på mag 16 så de var inte att tänka på. Efter en stund hade jag dock försäkrat mig om att jag sett a- och b-komponenten (14.8 resp 14.2). I 225x kunde jag hålla dem med indirekt seende 25 % av tiden. Det steg fram bättre i 300x med 50 % av tiden.
Jag avslutade sedan sviten med HCG 15. Gruppens sex komponenter är alla små och ligger i magnitudspannet 14.3-15.7. Bortom 15 når jag inte -- återstod därmed fyra komponenter. Det tog nog gott och väl en halvtimme, alternerande mellan olika förstoringar, innan jag försäkrat mig om att jag sett dem (alla med indirekt seende och max 50 % av tiden). Den svagaste av dessa suddarna som jag såg låg på mag 14.7.
Därmed har jag loggat 39 av de 100 Hickson-grupperna. Uppskattningsvis har jag ungefär lika många kvar innan jag nått gränsen för min tub och min horisont.
Himlen gnistrade alltjämt, och vinden hade droppat ytterligare något, så jag dristade mig till ännu ett försök på komet 154P/Brewington i Pegasus. Men precis som alla andra gånger jag försökt, så bara vägrar den. Ytljusstyrkan verkar helt enkelt vara för låg för att funka med min kombination av teleskop och okular. Inspirerad av Timos rapport häromdagen svängde jag istället teleskopet mot Maffei 1. Där satte emellertid dobsonhålen käppar i hjulen. Jag brukar utan problem navigera sisådär 10 grader från zenit, men galaxen låg nu i princip mitt i hålet. Bara att glömma, eller att vänta. Krafterna började dock tryta, så jag packade ihop istället. Man ska ju ha något att göra nästa kväll också.
/Johan
Det började redan vid sextiden, när jag kom hem från affären och såg Karlavagnen i nordväst. Det slog mig plötsligt att komet Lovejoy stod i förlängningen av tistelstången. Såg inget för blotta ögat så jag fick gå in och hämta kikaren. Och mycket riktigt där var en påtaglig sudd, dessutom med en liten svans på. Jag har inget bra stativ till kikaren så jag rullade ut 10"aren (det blåste rejält så stora tuben var inte att tänka på). I 50x var kometen riktigt tjusig. UT 17:15 skattade jag koman till 8' och magnituden till 5.1. Koman tycktes uppvisa två små horn på den främre delen. Intrycket var inte distinkt, utan kom och gick, så möjligen var det en chimär. Svansen var spikrak, gradvis avsmalnande och ungefär en halv grad lång. Obsen är rapporterad till COBS.
Sen blev det paus för ISON-sändningen. Lagom till att Phil Plait tackade för sig, gav jag mig ut igen. Det hade mojnat något men var fortfarande väl mycket vind. Himlen gnistrade dock riktigt fint (ZLM 5.8 ), vilken det ofta gör här när det blåser, så jag dristade mig att rulla ut 16"aren. På grund av vindfånget går det inte att obsa åt lovart (norröver i detta fall), utan det fick bli åt lä (dvs söderut). Jag hade inte planerat för något speciellt, utan plockade fram en lista jag har över objekt som ska bockas av. Rakt i lä stod Cetus, Valfisken. Kollade listan och där återfanns ett helt gäng Hickson-grupper jag ännu inte sett. Så Hickson-jakt fick det bli.
Började med HCG 7. Gruppen består av fyra galaxer, varav tre är i sammanhanget tämligen ljusstarka. Jag brukar använda Reiner Vogels Hickson-guide, men hade inte fått med mig den ut, så jag testade på frihand, dvs utan hjälp av fotografier. Med 138x var a- och b-galaxen enkla och jag kunde hålla båda 100 % av tiden med indirekt seende. Tyckte mig se ytterligare två galaxer blinka förbi, men när jag senare kollade upp obsen visade sig dessa vara oupplösta stjärnor.
Innan jag gick vidare till nästa grupp hämtade jag Vogels utmärkta guide. HCG 14 visade sig vara betydligt svårare. Denna består också av fyra galaxer, men två av dem ligger på mag 16 så de var inte att tänka på. Efter en stund hade jag dock försäkrat mig om att jag sett a- och b-komponenten (14.8 resp 14.2). I 225x kunde jag hålla dem med indirekt seende 25 % av tiden. Det steg fram bättre i 300x med 50 % av tiden.
Jag avslutade sedan sviten med HCG 15. Gruppens sex komponenter är alla små och ligger i magnitudspannet 14.3-15.7. Bortom 15 når jag inte -- återstod därmed fyra komponenter. Det tog nog gott och väl en halvtimme, alternerande mellan olika förstoringar, innan jag försäkrat mig om att jag sett dem (alla med indirekt seende och max 50 % av tiden). Den svagaste av dessa suddarna som jag såg låg på mag 14.7.
Därmed har jag loggat 39 av de 100 Hickson-grupperna. Uppskattningsvis har jag ungefär lika många kvar innan jag nått gränsen för min tub och min horisont.
Himlen gnistrade alltjämt, och vinden hade droppat ytterligare något, så jag dristade mig till ännu ett försök på komet 154P/Brewington i Pegasus. Men precis som alla andra gånger jag försökt, så bara vägrar den. Ytljusstyrkan verkar helt enkelt vara för låg för att funka med min kombination av teleskop och okular. Inspirerad av Timos rapport häromdagen svängde jag istället teleskopet mot Maffei 1. Där satte emellertid dobsonhålen käppar i hjulen. Jag brukar utan problem navigera sisådär 10 grader från zenit, men galaxen låg nu i princip mitt i hålet. Bara att glömma, eller att vänta. Krafterna började dock tryta, så jag packade ihop istället. Man ska ju ha något att göra nästa kväll också.
/Johan