Astronet forum

När jag återupptog min astronomihobby för några år sedan så var huvudanledningen att jag insåg möjligheterna med den nya CCD tekniken, att amatörer plötsligt kunde ta nästan lika bra bilder som proffsen. En bild som påverkade mig mycket var en bild av pulserande variabler i en klotformiga stjärnhop, en liknande bild finns på APOD och visar en del av M3 hopen med en massa pulserande variabler.

http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap070415.html

Då tänkte jag att det där ska jag också försöka göra, och även om jag ännu inte är klar ännu så börjar jag komma nära. Den här animeringen lider av att den bara sträcker sig över 1,5 timme så det är inte så många variabler som syns bra och dessutom så irriterar de små knotten mig väldigt som kryper omkring i bilden. Att jag har en del hot-pixels i bilden beror på att jag måste använda konserverade dark frames, all mörkertid går åt till att ta bilder och det är stört omöjligt att få kameran mörkerskyddad när den sitter kvar på teleskopet, det blir alldeles för ljust i obset. Stänger jag av kameran och flyttar den till en mörk plats så blir dark framen inte riktigt rätt, så ett viktigt krav i mitt nya obs är att det ska vara totalt svart inne när luckorna är stängda så att jag kan ta darks på dagen.

Så här ser animeringen ut just nu

http://www.hemlin.se/astro/m3_anim_1.gif

Den består av 50 st 1 min exponeringar som stackats till 10 st bilder som ingår i animeringen, och dom visas i 0,1 sek vardera. Man måste stämma av synen lite innan man ser variablerna men när man väl sett den första så ser man massor därefter, det lär finnas flera hundra kortperiodiska RR Lyrae i M3. Med längre intervall mellan bilderna så kommer dom att synas mycket bättre hoppas jag. Bilden är på 5 MB så det tar en stund innan animeringen startar.

Genom att jag använt färgfilter och dessutom samma RGB data till alla bilderna så ser man inte att variablerna ändrar färg när dom pulserar, det är inte så lätt att hålla på med filter när man har att göra med dynamiska objekt, här hade en färgkamera varit bättre.

Wow! Det där var riktigt häftigt. Jag tittade längre på bilden än vad jag brukar spendera på stjärnhopar. Som du säger så tar det ett litet tag innan man börjar se något, men sen ser man många variabler. Myrorna som kryper omkring stör lite, men efter ett tag så kan man ignorera dom. Jag antar att det måste vara jämna förhållanden under tiden man tar bilderna, annars finns det väl riska allt ser ut som variabler. Eller gör du någon kompensation för det?

/Johan

I det här fallet när alla bilderna är tagna i serie behövde jag inte göra någon anpassning mellan bilderna, dom blev ganska likadana ändå, annars när jag lekt lite med animeringar gjorda av bilder från olika kvällar så kan det hända att jag fått justera nivåerna lite så bilderna blir mera lika, men överlag tycker jag att det är förvånansvärt små förändringar i bilder exponerade vid olika tillfällen.

Trist som sagt var med myrorna, man måste ha perfekta dark om det ska gå att få animeringar bra. När man gör "normala" bilder så försvinner insekterna i stackningen så då spelar det inte så stor roll, här stackade jag bara 5 bilder per animeringsbild vilket inte var tillräckligt för att få bort krypen.

Jag kommer nog att göra om den här när jag kan få en längre serie på M3 så att variablerna syns bättre och jag kan använda riktiga dark. Kanske jag i stället använder min 300D då så att jag får med variablernas färgförändringar, dessutom har den kameran mindre störande pixelfenomen.

En sak jag märkte när jag jämförde M3 bilden med andra bilder på nätet tagna med newton teleskop är att diffraktionsspikarna är väldigt svaga i min bild, kanske är reklamen riktig, att det är supertunna "spider vanes" i mitt teleskop.

När jag ändå höll på och rotade på nätet om spider vanes så hittade jag också telekop som har lösningar för att växla mellan cassigraian och flat sekundärspegel, så min idé att ha två fokuserare på samma newton tub som man växlar mellan genom att rotera sekundärspegelhållaren kan kanske vara genomförbar.