Astronet forum

Jag har egentligen bara erfarenhet av vanligt foto. En teknik som man använder ibland är Expose to the right. Man exponerar kort sagt så mycket man kan utan att klippa de ljusaste partierna så att man trycker histogrammet åt höger. Fördelen är bättre S/N.

Finns det någon liknande regel för astrofoto eller hur brukar histogrammet se ut före en lyckad efterbehandling. Låt oss ta det rent hypotetiska exemplet att man fotar Vintergatan och vill få fram lite kontraster i redigeringen. Kan man avgöra från histogrammet att man inte bränt ut relevant information? Eller vinner man rent av på att bränna ut några stjärnor på ETTR altaret?

För astroscapes, dvs med förgrund så tycker jag att det inte gör något om man "bränner" ut stjärnorna. Sålänge de ljuset från dom inte spiller ut över resten av natthimmlen dvs.

/Stefam

Överexponerar man stjärnorna så kommer de bli vita, det är snyggare med lite olika färger på stjärnorna då de faktiskt har det i verkligheten. Ett exempel är dubbelstjärnorna Alcor och Mizar där ena stjärnan är rödaktig och den andra är blåaktig. Det hade varit tråkigt i fall båda varit helt vita om man fotograferar dom.

stoffe wrote:Överexponerar man stjärnorna så kommer de bli vita, det är snyggare med lite olika färger på stjärnorna då de faktiskt har det i verkligheten. Ett exempel är dubbelstjärnorna Alcor och Mizar där ena stjärnan är rödaktig och den andra är blåaktig. Det hade varit tråkigt i fall båda varit helt vita om man fotograferar dom.

Har det så stpr betydelse i Astroscapesammanhang? Man brukar använda supervidvinkel så alla stjärnor är ändå väldigt små och råkar de vara röd eller blåfärgade så kan man tro de är heta pixlar.

/stefan

Färgen på stjärnor kan ju vara relevant information, för att lösa det antar jag att man vill stacka bilder och inte överexponera dem men ändå få en användbar bild. Hur brukar histogrammet se ut för en sån frame?

Skiljer det sig mycket från vad man vill sikta på med bara en exponering?

Jag brukar lägga puckeln som representerar bakgrunden så den precis lämnar vänstra kanten (rgb den lägsta färgen), ökar jag exponeringen över det minskar den tillgängliga dynamiken och stjärnorna överexponerar. Egentligen gör ju de ljusstarkaste det redan vid någon sekunds exponering. Skall man hantera även de och få "färg" på dom får man använda HDR teknik.

Den högra kanten är väldigt svår att se då de ljustarka stjärnorna bara tar ett fåtal pixlar och därmed ligger i botten på x-axeln till höger.

Ovan är nog bra om man väljer det isotal där en registrerad foton motsvarar 1 ADU. På min kamera är det 1000iso. Histogrammen i min kamera (Canon 5D) är logaritmiska både i x och y-led. Att just x-axeln är det är lite olyckligt då det blir svårare att avgöra var man har de ljusstarkaste objekten.

Dock brukar jag alltid kontrollera i datorn först innan jag startar en sekvens exponeringar.

För att passa mitt arkiv av darkframes är också de exponeringar ett begränsat antal kombinationer.

/Lars

Oj. Brukar ni använda multipla light frames och dark frame substraction vid astroscape?
Jag gick och funderade i dom banorna, men fick så bra resultat utan så jag skippade det. Tog för lång tid med den andra tekniken.
Kanske ska testa det nån gång. Hur stackar man såna bilder? DSS är väl inte bra med att hantera förgrunden. Eller man får separera himmeln och sen stacka för att sedan lägga ihop förgrunden i PS?

Jag har sett det nämnas med en foton ska motsvara 1 ADU men jag greppade aldrig varför man vill ha det så. Vilket ISO motsvarar det på en D800?

Jag ska testa med puckeln just innanför vänsterkanten, det vore en enkel tumregel om det funkar. Kan vi döpa tekniken till ETTL? Eller krockar det med blixtsystemet:-)

HDR vore kanske lite omständigt men det kanske ändå landar där om jag vill få med någon förgrund. Jag ska testa lite nästa vecka när jag är hemma igen.