Från de senaste dagarnas övningar
Posted: 2013-10-03 09:32:59
Jag har haft två fina kvällar på rad här i Göteborg, och med tanke på alla obsrapporter som publicerats den senaste tiden tänkte jag att även jag skulle dra ett strå till stacken. Tonarten kommer dock att bli något annorlunda.
För min del har det framförallt handlat om kometjakt. Inte ISON som Timo tydligen plockat inatt (grattis!), utan 2P/Encke och 154P/Brewington. Båda kometerna är i tilltagande, men ligger fortfarande runt magnitud 11,5 respektive 12.
Jag gjorde första försökte i förrgår kväll. Himlen var klar och fin och gränsmagnituden i zenit låg på ca 5.8. Jag började med 2P. Det rör sig fort och har precis passerat igenom kusken och är nu en bit in i Lodjuret. Det betyder att den står ganska lågt om kvällarna och dessutom på min sämsta horisont. Ljusföroreningarna från Hisingen och Göteborgs hamn är påtagliga och gränsmagnituden i området är betydligt sämre än rakt upp. Men trots idogt sökande, med alla tänkbara förstoringar, hittade jag inte ens en antydan till sudd. Efter någon timme övergav jag 2P för försöka med 154P. Den är en halv magnitud svagare men står å andra sidan på min bästa horisont (åt söder). Ytterligare någon timmes sökande och prövande av förstoringar, men nej den gick inte heller.
Nederlaget störde mig. Alla som letat efter ljussvaga kometer vet att man måste veta exakt var kometen står för att ha en chans att hitta den. Kanske räckte inte mina kartor med 1-dygns-markeringar. Igår roade jag mig därför med att skriva ut högupplösande CdC-kartor med kometernas positioner plottade på timmen när och för synfältet vid 150x. Upprepade därefter proceduren igår kväll. Återigen en fin kväll med gränsmagnituden någon tiondel bättre än kvällen innan. Med den nya kartorna var det lättare att koncentrera sökandet. Började med 2P och tyckte omedelbart att jag såg en liten koncentrerad sudd med ett stjärnlikt centrum på rätt position. Blev dock misstänksam. Seeingen var dålig så kanske var det bara en utsmetad stjärna. Det blev till att vänta. Jag följde fältet i bortåt en halvtimme, men sudden flyttade sig inte. Och inga andra kandidater hade materialiserat sig. Bah! Ingen komet. Skam den som ger sig. Jag riktade om teleskopet mot 154P. Proceduren upprepades. Nähä. Inte den heller.
Varför håller man på med det här egentligen? Vad är det för underlig drivkraft som gör att man kan sitta timme ut och timme in och leta efter saker som inte syns? Fast som tur är finns det annat som syns.
Efter misslyckandet första kvällen tröstade jag mig med lite galaxer (inspirerat av Michaels rapport häromdagen), Började med NGC891 i Andromeda. Till skillnad från kometerna levererade denna tjusiga kantställda galax. Ljusstark och påtaglig. Som bäst gjorde den sig i 140x. Den södra halvan var mera distinkt. Anade en HII-region precis vid den södra spetsen, och då och då kunde jag tydligt se ett långt stoffstråk som delade galaxen på mitten. Vackert! Galaxen tillhör Abell 347 och jag fortsatte med att plocka ytterligare några av de betydligt ljussvagare grannarna. Fångade tre av dem i samma synfält (58x).
Även den andra kvällens misslyckande krävde ett tröstpris. Här observerade jag först NGC7814 i Pegasus. Återigen en ljusstark galax, men med betydligt stökigare utseende. Även om orienteringen framgår av kartan var den nästa omöjlig att slå fast vid okularet. Den liksom pekade åt alla håll. Efter en god stund kunde jag iallafall slå fast att kärnpartiet var ovalt. I 300x tedde det sig stökigt, men mörka och ljusa partier om vartannat. Dessa var dock inte tillräckligt distinkta för att ge konturer år galaxen. Jag avslutade sedan kvällen med Hickson 1, en tät galaxgrupp i Andromeda. Det starkaste medlemmen ligger här på mag 14.4 så den var en riktig utmaning. Gruppen står i anslutning till en väldigt påtaglig asterisk och det var därför ovanligt lätt att orientera sig (många Hicksongrupper står i fält där det kanske bara finns en enda stjärna, vilket gör det nästan omöjligt att hitta galaxerna). Det tog en stund, men med hjälp av fotografiet i Reiner Vogels Hickson-guide, var det inga större problem. Galaxen framträdde med indirekt seende som ett ytterst ljussvagt stråk under kanske 10% av tiden. (I själva verket är det två galaxer sida vid sida, men att upplösa dem var inte att tänka på.)
Så en 14.4-magnitud galax blev det, men inte en magnitud 11 komet. Ytljusstyrkan är både vän och fiende.
Clear skies
Johan
För min del har det framförallt handlat om kometjakt. Inte ISON som Timo tydligen plockat inatt (grattis!), utan 2P/Encke och 154P/Brewington. Båda kometerna är i tilltagande, men ligger fortfarande runt magnitud 11,5 respektive 12.
Jag gjorde första försökte i förrgår kväll. Himlen var klar och fin och gränsmagnituden i zenit låg på ca 5.8. Jag började med 2P. Det rör sig fort och har precis passerat igenom kusken och är nu en bit in i Lodjuret. Det betyder att den står ganska lågt om kvällarna och dessutom på min sämsta horisont. Ljusföroreningarna från Hisingen och Göteborgs hamn är påtagliga och gränsmagnituden i området är betydligt sämre än rakt upp. Men trots idogt sökande, med alla tänkbara förstoringar, hittade jag inte ens en antydan till sudd. Efter någon timme övergav jag 2P för försöka med 154P. Den är en halv magnitud svagare men står å andra sidan på min bästa horisont (åt söder). Ytterligare någon timmes sökande och prövande av förstoringar, men nej den gick inte heller.
Nederlaget störde mig. Alla som letat efter ljussvaga kometer vet att man måste veta exakt var kometen står för att ha en chans att hitta den. Kanske räckte inte mina kartor med 1-dygns-markeringar. Igår roade jag mig därför med att skriva ut högupplösande CdC-kartor med kometernas positioner plottade på timmen när och för synfältet vid 150x. Upprepade därefter proceduren igår kväll. Återigen en fin kväll med gränsmagnituden någon tiondel bättre än kvällen innan. Med den nya kartorna var det lättare att koncentrera sökandet. Började med 2P och tyckte omedelbart att jag såg en liten koncentrerad sudd med ett stjärnlikt centrum på rätt position. Blev dock misstänksam. Seeingen var dålig så kanske var det bara en utsmetad stjärna. Det blev till att vänta. Jag följde fältet i bortåt en halvtimme, men sudden flyttade sig inte. Och inga andra kandidater hade materialiserat sig. Bah! Ingen komet. Skam den som ger sig. Jag riktade om teleskopet mot 154P. Proceduren upprepades. Nähä. Inte den heller.
Varför håller man på med det här egentligen? Vad är det för underlig drivkraft som gör att man kan sitta timme ut och timme in och leta efter saker som inte syns? Fast som tur är finns det annat som syns.
Efter misslyckandet första kvällen tröstade jag mig med lite galaxer (inspirerat av Michaels rapport häromdagen), Började med NGC891 i Andromeda. Till skillnad från kometerna levererade denna tjusiga kantställda galax. Ljusstark och påtaglig. Som bäst gjorde den sig i 140x. Den södra halvan var mera distinkt. Anade en HII-region precis vid den södra spetsen, och då och då kunde jag tydligt se ett långt stoffstråk som delade galaxen på mitten. Vackert! Galaxen tillhör Abell 347 och jag fortsatte med att plocka ytterligare några av de betydligt ljussvagare grannarna. Fångade tre av dem i samma synfält (58x).
Även den andra kvällens misslyckande krävde ett tröstpris. Här observerade jag först NGC7814 i Pegasus. Återigen en ljusstark galax, men med betydligt stökigare utseende. Även om orienteringen framgår av kartan var den nästa omöjlig att slå fast vid okularet. Den liksom pekade åt alla håll. Efter en god stund kunde jag iallafall slå fast att kärnpartiet var ovalt. I 300x tedde det sig stökigt, men mörka och ljusa partier om vartannat. Dessa var dock inte tillräckligt distinkta för att ge konturer år galaxen. Jag avslutade sedan kvällen med Hickson 1, en tät galaxgrupp i Andromeda. Det starkaste medlemmen ligger här på mag 14.4 så den var en riktig utmaning. Gruppen står i anslutning till en väldigt påtaglig asterisk och det var därför ovanligt lätt att orientera sig (många Hicksongrupper står i fält där det kanske bara finns en enda stjärna, vilket gör det nästan omöjligt att hitta galaxerna). Det tog en stund, men med hjälp av fotografiet i Reiner Vogels Hickson-guide, var det inga större problem. Galaxen framträdde med indirekt seende som ett ytterst ljussvagt stråk under kanske 10% av tiden. (I själva verket är det två galaxer sida vid sida, men att upplösa dem var inte att tänka på.)
Så en 14.4-magnitud galax blev det, men inte en magnitud 11 komet. Ytljusstyrkan är både vän och fiende.
Clear skies
Johan
. Jag har också haft svårt för kometer, troligen för att de ständigt flyttar på sig. Men ett misslyckat objekt är också ett resultat. Frågor som dyker upp i huvudet är tex varför ser jag inte objektet? Är det för svagt eller är jag i fel område? Dålig transparens mm? NGC891 är fin och den har jag skissat av ett flertal gånger. En av få galaxer som man visuellt ser lite struktur med ett medelstort teleskop. Hickson 1 är ju grymt svag! Fantastiskt att du kan se den. Tack för rapporten?