Rotationskurva för (44) Nysa
Posted: 2013-09-15 01:14:06
Jag gjorde ett litet experiment med Vphot för att testa tidsseriefotometri på ett rörligt objekt. Natten 5/6 september lät jag teleskopet samla BVR-bilder på asteroiden (44) Nysa medan den steg, kulminerade och sedan började sjunka igen. 25 cm SCT @f/4,6 med 20-30 sek integration. Hela natten gick åt till detta, drygt sex timmar, och den höll sig klar och stabil. Högsta höjd ca 37 grader.
Så här blev resultatet. B, V, R-magnituder för jfr-stjärnan från UCAC4/APASS eftersom magnituder i detta fält saknades hos AAVSO.
Det visar sig att Vphot klarade av fotometri alldeles utmärkt, litet av en överraskning. Att asteroiden rörde sig var inget problem, men å andra sidan var fältet väldigt glest befolkat med stjärnor.
Som synes har ljuskruvan två fina jämna toppar och två högst olika minima, ett spetsigt och ett betydligt mer flackt och lutande. Överrensstämmelsen i kurvans form mellan de olika filtren är mycket god. Någon rotationstidsbestämning har jag inte gjort än eftersom överlapp saknas, observationsperioden var marginellt kortare än den accepterade rotationstiden (6h25m). Någon mer natts observationer löser detta.
Resultatet är mycket likt det som Albert Schatzel erhöll 1949 med fotoelektrisk fotometer från McDonaldobservatoriet (http://articles.adsabs.harvard.edu//ful ... 8.000.html). I mitt fall var fasvinkeln 12,4 grader, i Schatzels fall 11,0 grader, vilket förklarar likheten. Lustigt nog stod asteroiden också på nästan exakt samma del av himlen.
Man kan alltså konstatera att Vphot verkar fungerar ypperligt inte bara för orörliga variabler utan också för rörliga asteroider, så länge asteroiden inte passerar för nära någon fältstjärna. Ska bli intressant att följa ljusstyrkevariationen lite sämre kända eller icke-observerade småkroppar.
Mvh Johan
Så här blev resultatet. B, V, R-magnituder för jfr-stjärnan från UCAC4/APASS eftersom magnituder i detta fält saknades hos AAVSO.
Det visar sig att Vphot klarade av fotometri alldeles utmärkt, litet av en överraskning. Att asteroiden rörde sig var inget problem, men å andra sidan var fältet väldigt glest befolkat med stjärnor.
Som synes har ljuskruvan två fina jämna toppar och två högst olika minima, ett spetsigt och ett betydligt mer flackt och lutande. Överrensstämmelsen i kurvans form mellan de olika filtren är mycket god. Någon rotationstidsbestämning har jag inte gjort än eftersom överlapp saknas, observationsperioden var marginellt kortare än den accepterade rotationstiden (6h25m). Någon mer natts observationer löser detta.
Resultatet är mycket likt det som Albert Schatzel erhöll 1949 med fotoelektrisk fotometer från McDonaldobservatoriet (http://articles.adsabs.harvard.edu//ful ... 8.000.html). I mitt fall var fasvinkeln 12,4 grader, i Schatzels fall 11,0 grader, vilket förklarar likheten. Lustigt nog stod asteroiden också på nästan exakt samma del av himlen.
Man kan alltså konstatera att Vphot verkar fungerar ypperligt inte bara för orörliga variabler utan också för rörliga asteroider, så länge asteroiden inte passerar för nära någon fältstjärna. Ska bli intressant att följa ljusstyrkevariationen lite sämre kända eller icke-observerade småkroppar.
Mvh Johan