Astronet forum

Desto mer jag läser på om astronomi så blir jag mer och mer medveten om vilken avgörande roll studiet av variabler har haft och har, det verkar som att större delen av vår astronomiska kunskap på ett eller annat sätt kan härledas till studiet av variabler. Därför har jag inte kunnat släppa tanken på variablerna jag såg i M33 i höstas och har därför fortsatt att vid varje tillfälle som jag har öppnat obset försökt få en eller två timmar exponering på M33, så här långt har fyra tillfällen gett ett användbart resutlat. Nu börjar M33 stå så svårt till så det lär dröja till hösten innan jag kan fortsätta, men här är en gif animering om 4 bilder som visas 0,5 s vardera, totalt på drygt 4MB, där man kan se mängder med variabler.

När jag fått ihop fler, kanske 20 bilder så tänker jag lägga till färginformation och visa hur stjärnorna ser ut egentligen, inte så statiska. Nu blir variabel effekten i och för sig lite överdriven genom att jag tror att andelen variabler är större bland riktigt ljusstarka stjärnor, stjärnor typ vår sol skulle jag inte kunna se med min utrustning på det här avståndet, nästan 3 miljoner ljusår.

http://www.hemlin.se/astro/m33_ok_blink.gif

Det tar en liten stund innan man hittar den första variabeln, men när man vet hur det ser ut så går det att hitta massor, magnituden på variablerna tror jag ligger runt 20, men jag har bara identifierat en så här långt, den ligger mellan magnitud 19 - 21. Se upp bara för avvikande pixlar från bildsensorn, jag har ännu inte tagit bort dessa.

Rolig blinkbild och man kan se några misstänkta variabler där

Vilket tidsspan har du mellan dina bilder?

Bilderna är tagna 7/10, 1/11, 12/12 och 25/1. Så det är ungerfär en månad mellan, lite för lång tid för att det skulle vara optimalt för att skapa ljuskurvor men det går ju så här också, bara att det kommer att ta ett par tre år att bli klar och den totala exponeringstiden på M33 kommer nog till och med Gendler att baxna inför

Laddade ned en stjärnkatalog över 36 000 variabler i M33 och det gick faktiskt att hitta igen dom från mina bilder där, ligger runt magnitud 20 som jag misstänkte.

Men jag har ett annat problem som du kanske kan hjälpa mig med. När jag ska stacka bilder som är tagna vid olika tillfällen och bilderna är så många som i det här fallet så blir det förfärligt tradigt att stacka halvmanuellt, detta genom att Iris inte klarar att stacka automatiskt om inte bilderna är ganska lika orienterade. Jag tror att man med Maxim har tillgång till metoder som klarar att stacka alla typer av bilder genom att passa in bilderna mot en stjärnkatalog. Är det på det viset och fungerar det även med stora bilder?

Metoden man lämpligtvis använder sig av med maxim (åtminstånde i nuvarande version, vad som kommer i nästa vet jag inte) är astrometric stackning. den bygger på att man platesolvar varje bild med pinpoint och då får all information om position hur bilden är roterad, bildskala och ungefär två miljoner ytterligare parametrar Därefter tar maxim och roterar och vid behov skalar (om man har olika upplösning på bilderna eller dom är tagna med olika teleskop) och stackar bilderna. funkar smidigt och bra.