Astronet forum

Hans har i en tråd på Astronomiguiden föreslagit en måttstock för ett instruments produktivitet:

Jag är smålänning, och därför har jag alltid sett till att inte spendera mer än en krona per instrument och publicerad observation (med ett undantag: en 12x80 fältkikare som kostade 750 kr men som jag inte gjort 750 observationer med). Ett lite annorlunda sätt att räkna, men rätt rimligt egentligen. Man ställer kostnaden mot vad man får ut av inköpet sett till astronomiska resultat.

Jag blev nyfiken på hur jag ligger till med mina instrument i förhållande till Hans resonemang.

Men först vill jag modifiera det hela lite. Dels väljer jag att titta på de instrument jag använt för publicerade visuella observationer av variabla stjärnor. Jag bortser alltså från visuella observationer av djuprymdsobjekt, planeter, månen, solen med mera, liksom från observationer på film eller CCD. Observationerna måste vara publicerade (en observation som ligger i byrålådan är ingen observation). Inläggning i SVO alternativt AAVSO International Database räknas som publicering. Dels väljer jag att titta på den sammanlagda kostnaden för mina instrument. Det blir lite bökigt att gå igenom alla mina obsar och separera ut vilka som var gjorda med vilka instrument.

Låt oss definiera Bengtssonkriteriet: det uppfylls när en variabilist gör så många observationer med en given instrumentpark att kostnaden blir en krona per observation eller mindre. För att ange hur nära en variabilist ligger i förhållande till Bengtssonkriteriet inför vi Bengtssonkoefficienten, Bk, definierad som
(summan av de använda instrumentens kostnad) / mängden publicerade obsar.

Vid Bk = 1.0 eller lägre har man alltså uppfyllt Bengtssonkriteriet. Det firas på lämpligt vis. Kanske genom inköp av ett nytt instrument.

Mina instrument är:

8 x 21 monokular inköpt på Teknikmagasinet för 99:90.
6 x 30 Carl Zeiss Silvamar köpt av en loppishandlare på Clemenstorget. Pris: 60 kr.
60 mm refraktor. Pris: 0 kr, julklapp 1978 (?).
15 x 70 Celestron Skymaster, inköpt för 775 kr.
Skywatcher hopskjutbar Newton 20 cm f/6 på dobsonmontering, inklusive Plössl 25 och 10 mm: 4 250 kr.
Explore Scientific 82 grader 6.7 mm okular, 1590 kr.

Summa 6775 kr.

I dagsläget har jag gjort 2614 publicerade visuella obsar. Jag ligger därmed på Bk = 2.59 och har alltså en bit kvar innan jag uppnår Bengtssonkriteriet.

/Gustav

Kul uträkning... Dags för mig att köpa nytt instrument för visuellt bruk ser jag när jag räknat ut Bk. För foto ligger jag en bit över Bengtssonkriteriet.

Binoptec 25x100 kikare 3190 kr
Horizon 8115 stativ 400 kr (delas med kameran)
Lidl 10x50 kikare 200 kr
Loppiskikare 8x20 30 kr
Summa 3820 kr

Med dem har det blivit 5044 obsar och Bk = 0.76

Canon 450D + minneskort 7289 kr
50 mm objektiv 950 kr
Horizon 8115 stativ 400 kr
Summa 8639 kr

Med 1816 fotometriska obsar blir Bk = 4.75

Kul! Jag skulle kunna införa varianten Karhulakoefficienten / Karhulakvoten (benämnd Kk i båda fallen) som istället har enheten kronor per observationstimme. Köpte min gamla 17.5-tums Dobson-teleskop för 12000:- och sålde den 15 år senare för 9000:-. Enligt min logg observerade jag effektivt med den i 681.5 timmar. Det blir 4.40:- / observationstimme om jag tar hänsyn till att jag fick tillbaka en stor del av min investering. Då blir Kk = 4.4. Ju lägre värde desto bättre. Jag har (konstigt nog) inte hållit koll på antalet observationer per instrument så jag vet ej dess Bk-värde.

En 2 timmars biofilm kostar i runda slängar 100 :-, dvs 50 kronor / timme. Dobson-teleskopet var alltså 11 gånger billigare nöje än bio.

Jag använder fortfarande min 7x50 kikare som kostade ca 150:- för 40 år sedan. Jag ska kolla i loggarna vad den har för Kk-värde.

Edit: Jag hade loggat 250.0 timmar observationstid med min gamla 7x50-kikare. Kk-värdet blir 0.60, dvs 60 öre per observationstimme. Nästan gratis nöje! Å andra sidan har Canon IS 18x50-kikaren (än så länge) Kk-värdet 100 och 21-tummaren 322!

/Timo K

Jaha, det här var ju deprimerande. Min bokföring duger inte riktigt för att sortera per instrument, så istället lägger jag ihop alla mina investeringar. Det blir några tusen. Ganska många. Delar jag sedan med antalet rapporterade obsar landar jag på en B-värde på omkring 2000:- per obs. Fast å andra sidan har jag aldrig köpt Hans rapporteringskriterium :-). Själv känner jag mig därför mer hemma med Timos K-koefficienten. Sen jag började 2008 har jag varit ute ungefär 200 kvällar. Jag räknar inte timmarna, men jag tror att jag snittar på drygt två timmar per kväll. Totalt någonstans runt 500 timmar. Detta ger då ett K-värde på hundralappen jämt per timme. Fortfarande lite dyrt, så varför inte en O-koefficient och där O står för antalet observerade Objekt. Jag har inte bokfört de senaste månadernas observationer ännu, men jag borde närma mig 800 objekt. Detta ger en O-värde på ungefär 60 kronor objektet. Och med tanke på att jag nu har alla prylar jag någonsin kommer att behöva (host, host) kan ju den siffran bara sjunka. :-)

/Johan

Timo och Johan: intressant att se resultatet när ni räknar kostnad per observationstimme istället! Ger en mer rättvisande bild, antar jag, för er djuprymdsobservatörer.

/Gustav

Till min oförställda skadeglädje vill jag anföra ett argument som omedelbart visar Bengtsson-kriteriets överlägsenhet visavi Karhula-kvoten:

* Bengtsson-kriteriet gynnar ett snabbt och effektivt instrument. Så ska det förstås vara.

* Karhula-kvoten gynnar tvärtom ett klumpigt och bökigt och omständligt instrument som det tar lång tid att observera med.

Nu kan jag väl erkänna att Bk i första hand är tänkt för variabelobservatörer. I hastigheten glömde jag nog bort att det över huvud taget finns några andra observatörer. Men för dipskaj kan man väl tänka sig att varje objekt som setts räknas just som en observation, och att varje objekt som avtecknats räknas som 10 observationer. Det blir då ett sätt att räkna som påminner om Wolf-talet för solfläckar. Detta för att på bästa sätt kalibrera dipskaj-skalan mot variabel-skalan vid Bk-beräkning.

På så sätt gynnas inte själva tidsåtgången som sådan, vilket den ju görs om man använder Karhula-kvoten.

Jag är införstådd med att denna debatt kan bli djupgående och omfattande och få debatterna mellan Shapley och Curtis att framstå som obetydliga diskussioner över frukostbordet.

mvh
Hans Bengtsson

Om man tycker att man själv har för högt Bk så kan man ju alltid köra ett och annat Messier-marathon
Sen kan man ju även räkna om det i en annan valuta

Kul idé föresten!

Sedan finns det ju också kometer. En sådan obs räknas som 10 obsar, jag vet ju själv vilken himla tid det tar att bestämma svanslängd och riktning och totalmagnitud och centralkondensation och sådant.

Ingen fara ifall Timo K med dessa regler skulle få ett betydligt lägre (= bättre) Bk än vad jag har. Då ändrar vi bara reglerna.

mvh
Hans Bengtsson