Här kan man följa ZHR-utvecklingen för Orioniderna i takt med att nya data kommer in till IMO:
http://www.imo.net/live/orionids2012/
En del massmedia har skrivit ganska mycket om händelsen, många läsare får nog en lätt överdriven bild av hur spektakulära Orioniderna är. Det är helt enkelt en hyggligt aktiv och pålitlig svärm men knappast ens i närheten av Perseiderna eller Geminiderna.
Med risk för att upprepa mig, så vill jag än en gång gärna påpeka (det kommer ju nya Astronet-användare!) två elementära saker som regelmässigt missuppfattas av massmedia.
1. Så länge svärmens radiant ligger under horisonten ser man inga meteorer från den svärmen (låt vara att refraktionen lyfter upp objekt en halv grad vid horisonten). Ungefär som att man inte ser månen när månen ligger under horisonten.
Detta kan man lättast förstå genom att tänka såhär:
Jorden är ett äpple och den del av atmosfären där man normalt ser meteorer (100 km upp ungefär) är äpplets skal. Meteoroiderna (de partiklar som skapar meteorer) från svärmen rör sig i parallella banor i rymden, och om radianten ligger under horisonten har de ingen möjlighet att tränga in 100 km ovanför observatören. Jorden är helt enkelt i vägen.
2. Man ser flest meteorer där himlen är mörkast, där gränsmagnituden är bäst. Detta är ofta i zenit men kan förstås ibland vara i någon annan riktning. Gränsmagnituden har enorm betydelse för hur många meteorer man ser, de allra flesta meteorer som man ser från landsbygden är ljussvaga och försvinner när man observerar under stadsförhållanden. Det syns inte fler meteorer när man tittar mot radianten än i någon annan riktning, vad som händer när man tittar mot radianten är att meteorerna blir kortare och inte riktigt så praktfulla.
Detta kan man lättast förstå genom att tänka såhär:
Om man hade sett fler meteorer i riktning mot radianten, vi kan säga åt nordost, så borde det innebära att man alltid, oavsett var man befinner sig, är placerad på ett ställe sydväst om det ställe där meteoroiderna mest frekvent tränger in på 100 km höjd. Vilket man förstås inte är. Det gäller här att tänka tredimensionellt och inse att 100 km höjd är väldigt väldigt nära jordytan astronomiskt sett. Så de vanliga rekommendationerna i massmedia om att spana åt det håll där radianten ligger är helt obefogade. Man ska titta där det är mörkast, och vid en tid på dygnet då radianten ligger så högt som möjligt. Och givetvis så nära maximal aktivitet för svärmen som möjligt, om man vill se många meteorer.
mvh
Hans Bengtsson