Astronet forum

Ny bild i galleriet
Objekt: Solhalo 120607
Exponering:
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: 8-15/4 Fisheye
Kamera: Canon Eos 40D
Kommentar: Lite efter lunch idag dök det upp en intrikat solhalo som förändrades under den timme som det pågick.
Bilden till vänster är fotograferad 14:35 lokal tid och den till höger 15:38.
Jag har fått några av bågarna bekräftade av Les Cowley http://www.atoptics.co.uk/halo/circsalt.htm
I bilden till höger ser man tydligt en "Parhelic circle" som går hela varvet runt himmeln och uppvisar två bisolar där den skär den yttre halon. Man anar även en svag Supralateral halo.
Bildbehandlingen är naturligtvis överdriven och går säkert att förbättra men syftet är att synliggöra de olika bågarna.

/*Peter R


Klicka for att se stor version av bilden

Intressant! Längs parheliecirkeln kan förekomma de två 120-graders-bisolarna och motsolen (anthelion). Dessa tre komponenter har jag sett i verkligheten längs cirkeln, men däremot har jag aldrig lyckats få syn på Liljequist-bisolarna som ligger kring 150 eller 160 grader från solen. Det var under en expedition till Antarktis som Liljequist upptäckte dessa halokomponenter, och de kunde senare förklaras teoretiskt.

M v h
Hans Bengtsson

Tjusigt! Fantastiskt kul med exotiska halos. Har sett parheliecirkeln vid endast ett tillfälle, men den var då väldigt tydlig och visade även de två 120-graders bisolarna. Motsolen har jag sett vid några få tillfällen. Rent generellt verkar halofenomen förekomma mer än en gång per vecka.

/Johan W

Det bästa sättet att få se halofenomen ofta är att lära sig känna igen cirrostratusmoln. Sådana moln genererar alltid någon eller några halokomponenter, och det gäller förstås också att det inte finns olika molnskikt under så att sikten blir skymd. Vissa komponenter som 22-graders-halon och två bisolar kommer man på så sätt att uppleva som rätt alldagliga fenomen.

Jag tror att många upplever regnbågen (som inte är någon halokomponent) som någorlunda vanlig - men det beror mest på att den är så iögonfallande. Man missar den inte när den uppträder. Egentligen är regnbågen ganska ovanlig jämfört med de vanligaste halokomponenterna.

Min favorithalo är den cirkumzenitala bågen. Den är någorlunda vanlig - och kan bli väldigt vacker och starkt lysande. De flesta människor har nog ändå inte sett någon cirkumzenital båge, beroende på att man (om man inte är aktivt intresserad) rätt sällan tittar upp mot zenit. Men gör det: se upp! Särskilt när himlen är täckt av cirrostratus. Om man har ritktig tur kan man då också få syn på ovanliga komponenter - det finns nästan ingen gräns för hur ovanliga halofenomen kan bli.

mvh
Hans Bengtsson

Det var lite oturligt att min kamera med full storlek på sensorn var inne på reparation sedan några veckor. Med den och min fisheye kan jag fånga hela himmeln på en enda bild. Nu fick jag ta reservkameran och försöka foga ihop bilderna men det är svårt när molnen sveper förbi. Och naturligtvis ringde de från reparationsfirman mitt under fotograferingen och sa att min kamera nu var klar för avhämtning.

Intressant! Längs parheliecirkeln kan förekomma de två 120-graders-bisolarna och motsolen (anthelion). Dessa tre komponenter har jag sett i verkligheten längs cirkeln, men däremot har jag aldrig lyckats få syn på Liljequist-bisolarna som ligger kring 150 eller 160 grader från solen.

Detta var andra gången jag observerade en Parhelisk cirkel och första gången som den var hel. Första gången var förra sommaren i augusti och jag trodde först att det var ett ovanligt cirrusmoln men den låg kvar i en perfekt båge medan andra flyttade sig långsamt.
På höger sida ser man en 120-graders bisol. Den finns även till vänster men är mycket svag på denna bild. Den syns tydligare på andra bilder i serien. Motsolen har jag aldrig sett.

Min favorithalo är den cirkumzenitala bågen

Den har jag också sett några gånger. Ser ut som ett stort leende i himmeln http://www.atoptics.co.uk/halo/cza.htm

Jag har ofta tittat på reproduktioner av Vädersoltavlan (Storkyrkan i Stockholm) men aldrig riktigt förstått den förrän nu http://www.atoptics.co.uk/fz346.htm och jämför med min bild. Här står det även i texten att målningens perspektiv är att likna vid en bild tagen med fisheye objektiv.
Det var troligtvis viktigt att visa detta solfenomen ovanför Stockholm och inte i motsatt riktning där det i stort sett ägde rum och denna för den tiden udda projektion löste problemet.
Jag trodde att 22° bisolarna alltid skar 22° halon men tydligen är det ett särfall liksom att de i min bild i stort sett sammanfaller med den yttre "Circumbsribed halo". Detta sker vid en solaltitud av ~41° och i min högra bild var altituden 43° och därför ligger de lite utanför.
Vädersoltavlan är ett under av precision jämfört med detta halofenomen över Nürnberg 1561
http://commons.wikimedia.org/wiki/File% ... l_1561.jpg

/*Peter R