Astronet forum

Ny bild i galleriet
Objekt: Sirius B /del 2
Exponering: 800/2100 133ms
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: 10-22/3,5-4,5
Kamera: DMK-41AF02
Kommentar: Trolig Bild på Sirius B.


Klicka for att se stor version av bilden

Under de senaste veckorna har jag gjort otaliga försök att fotografera Sirius B och jag trodde att jag hade en chans den 21 mars då atmosfären var rekordlugn men tyvärr blåste det lite lätt så teleskopet kom i svajning och Sirius B syntes inte till på bilderna.
I går kväll gjorde jag ytterligare ett försök. Det var väldigt vindstilla men hög turbulens och jag började med att fotografera Rigel A och B efter Timo Ks tips "Prova att först fota Rigel B. Hur enkelt syns den? Separationen dessa år är samma som hos Sirius, ca 9". Ljusstyrkeskillnaden är dock bara 400 gånger hos Rigel jämfört med 10,000 gånger hos Sirius AB."
Det gick enkelt att splitta men jag fick några konstiga reflexer på ovansidan av Rigel A så jag monterade isär allting och kollade alla optiska ytor utan att hitta något.
Men efter ett tag lugnade sig atmosfären och Sirius blev rundare så jag fortsatte till efter kl. 22 (svensk tid) men kände att det inte skulle bli något den här gången heller.
Jag har tidigare testat alla varianter jag kan komma på men bestämde mig att köra på bin 2x2 för att korta ner exponeringstiden och så har jag använt ett blå-filter efter tips av Starsoft och Hans Bengtsson.
Och den här gången tror jag att jag har lyckats för jag fick fram en ljus prick 10,5" från Sirius A och ca 5°från horisontallinjen, uppmätt i min bild så gott det går.
Den syns också i minst 5 enskilda frames ur filmen.

/*Peter R

Håller tummarna för att det är Sirius B du fått fram. Jämför man med hur mycket diffraktion det är runt Sirius A mellan diffraktionsspikarna från sekundären åt de andra väderstrecken (N,Ö,S) så ser det svårt ut att göra en säker bedömning, men stämmer positionen och avståndet så är ju det ett starkt incitament.

/Lasse

Enda sättet att få en absolut bekräftelse är naturligtvis att göra om det och då kanske med kameran och teleskoptuben roterad i olika riktningar för att se om det går att få fram en ljuspunkt som ligger kvar på samma plats.
Det är förhoppningsvis lättare att reproducera nu när jag vet vilka exponeringsparametrar som gav det här resultatet.
Hitintills har jag behandlat hundratals liknande filmsnuttar och tidigare inte fått den minsta indikation på B komponenten, än mindre en komplett separation. Jag har använt samma teknik som när jag separerade Trapetsens E- och F-komponenter eller Saturnus ljussvagare månar nära planeten.
Och det är första gången som jag har ett fåtal separata obehandlade frames som också visar en ljuspunkt där B bör ligga och inte stokastiskt lite varstans.
På den här nivån skapar kamerans mikrolinser verkligen problem och spaltar upp ljuset i det mönster som syns i bakgrunden. En liten tröst är att Hubble verkar ha samma problem om än på en mycket mindre nivå :-) http://imgsrc.hubblesite.org/hu/db/imag ... -print.jpg .

/*Peter R

Verkligen spännande läsning, det här är lite överkurs för mig som bara tar färgglada "pretty pictures", men det är fortfarande ruskigt imponerande om du klarar att separera en så svag stjärna som ligger så nära en så stark.

Det bästa sättet att bli säker tror jag är att du upprepar precis samma procedur nästa vinter och nästa och nästa ... då kan du se om "din" ljuspunkt följer den bana på himlen som Sirius B har runt huvudstjärnan. Vissa astronomiska observationer tar flera år att utföra, och jag tror detta är en sådan.

M v h
Hans Bengtsson

Intressant att följa detta projekt! Det brukar väl heta "trägen vinner"!

Mvh,
Tomas W

Det bästa sättet att bli säker tror jag är att du upprepar precis samma procedur nästa vinter och nästa och nästa ... då kan du se om "din" ljuspunkt följer den bana på himlen som Sirius B har runt huvudstjärnan. Vissa astronomiska observationer tar flera år att utföra, och jag tror detta är en sådan.

.
Det skulle naturligtvis vara spännande att sätta ihop en film med tiden som visar Sirius B som förflyttar sig i förhållande till A.
Men jag kommer nog att försöka få en bekräftelse under de kommande veckorna genom att minimera möjliga felkällor knutna till teleskopet och kameran genom att rotera dessa i olika vinklar som inte interfererar med spikes och andra difraktioner. Går det att få fram samma ljuspunkt i samma position så borde sannolikheten öka markant. Tills vidare får jag fortsätta att kalla den för "trolig bild på Sirius B".

Jag har tittat igenom alla 2.100 bilderna i filmen och som jag skrev tidigare så finns ljuspricken separerar på ca 5 enskilda bilder.
På ytterligare c:a 120 kan jag urskilja en diffus och aningen förhöjd ljusintensitet och i de övriga syns ingenting speciellt innan stackning och skärpning.

Apropå långkörare så tycker jag att Roberts fortgående projekt på Barnards stjärnas egenrörelse är riktigt spännande att följa http://astronet.se/view_image.php?id=1302 även om det bara dyker upp en ny bild varannat år.

/*Peter R

En intressant faktor i sammanhanget är vilken felmarginal du har vid bestämning av ljusprickens positionsvinkel och separation relativt huvudstjärnan. Säkerligen svårt att kvantifiera men det vore bra om det gick. Exakt vad Valpen har för värden vid aktuella tider går ju att räkna ut. Och om dess position hamnar inom dina felmarginaler så pekar förstås mycket på att du registrerat rätt objekt.

M v h
Hans Bengtsson

En intressant faktor i sammanhanget är vilken felmarginal du har vid bestämning av ljusprickens positionsvinkel och separation relativt huvudstjärnan. Säkerligen svårt att kvantifiera men det vore bra om det gick. Exakt vad Valpen har för värden vid aktuella tider går ju att räkna ut. Och om dess position hamnar inom dina felmarginaler så pekar förstås mycket på att du registrerat rätt objekt.

Jag tar alltid även några sekvenser där jag får med fältstjärnor för att vara säker på skala och riktning.
Utifrån det hade jag mätt upp ett avstånd av 10,5" och en vinkel på 5° ovanför horisontlinjen i min bild.
Den bästa positionsanvisningen jag har hittat är på wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Orbit ... arcsec.png och får där 9,93" och 5,2° dvs en felmarginal på endast ca. 6% på avståndet och nästan ingenting på vinkeln.
Jag kommer att dubbelkolla genom att göra om avståndsberäkningen från början så fort jag får tid men överensstämmelsen verkar vara mycket god.

/*Peter R

Den senaste WDS-efemeriden ger:
2011.0: PA 88.5 grader, sep 9.163"
2012.0: PA 85.8 grader, sep 9.492"
2013.0: PA 83.2 grader, sep 9.795"

Med 2011.0 avses början av år 2011, osv.

M v h
Hans Bengtsson

Tack Hans,

Från din tabell har interpolerat fram följande värden för slutet av mars månad:
PA 85,2 grader, sep 9,568"

och värdena uppmätta i min bild uttryckta på samma sätt:
PA 85 grader, sep 10,5"

Vilket enligt dessa värden ger en felmarginal på runt 9% på separationen och är försumbar på positionsvinkeln.

/*Peter R

Det är tydligt att din ljusprick ligger i rätt PA. Separationen är en knapp bågsekund för stor, men det kan ligga inom felmarginalen? Vad händer med huvudstjärnans centrum om du förflyttar det en bågsekund? Verkar centret då bli signifikant felplacerat?

M v h
Hans Bengtsson

Du har 2012 till 2037 på dig Peter
https://commons.wikimedia.org/wiki/File ... bit-de.svg
Sirius B är ju starkare i Ir så kanske ide att prova med ir-pass filter, om nu inte Sirius A exploderar i den våglängden?
h-g

Jag tror inte man ska låta rött passera mer än absolut nödvändigt. Ju kortare våglängd desto mindre blir magnituddifferensen mellan komponenterna. Vid riktigt korta våglängder (som bara kan observeras utanför vår atmosfär) är det Sirius B som nästan bländar ut huvudstjärnan.

M v h
Hans Bengtsson