Astronet forum

Riktigt bra seeing är speciellt.

Någon vinter sedan (två år kanske) så var jag, LasseH, och ett par till på Sandvreten och obsade med 45an. En bit in på kvällen ställde LasseH in M42 och obsade, de andra tog en titt och sist kom jag. Jag hade haft väldigt många tillfällen (gruppvisningar, skolvisningar, egna obsar) att beskåda Orionnebulosan så jag var igentligen inte så intresserad men bestämde mig ändå för att ta en snabbtitt...

Till min stora förvåning kände jag inte igen mig!

Jag blev mycket fundersam och började leta efter Trapetset för att orientera mig men kunde inte hitta dom. Bevisligen så pekade teleskopet forfarande rätt eftersom det fanns en tydlig nebulosa i fältet som såg väldigt mycket ut som Orionnebulosan. Bestämde mig för att identifiera stjärnfältet och med hjälp av stjärnhoparna och de ljusare fältstjärnorna lyckades jag orientera mig och till slut hitta Trapetset. Allt föll på plats, anledningen att jag inte hittade Trapetset var att istället för den normalt ganska "bulliga" klumpen av fyra stjärnor så var alla sex stjärnorna i trapetset tydligt separerade. Stjärnorna var som nålstick och strukturerna i gasen framstog på ett sådant sätt som påminner om det man i normala fall bara ser på foto.

Tydligen så hade seeingen någon gång mellan mig och Lasse blivit närmast perfekt. Som tur var hann alla ta en andra titt innan seeingen återgick till "normal" igen. Det är nog enda gången jag varit med om 10/10 seeing och jag har nu lärt mig att man alltid ska observera ordentligt (till skillnad från att "titta") när tillfälle ges.

Jag antar att det finns andra på formumet som har liknande upplevelser.

Jag blev intresserad av astronomi när jag var elva år. Jag minns höstnätterna när jag satt i en baden-baden i vår trädgård och med en 7x50 fältkikare följde vintergatsbandet. Känslan att se saker som man inte tidigare sett var obeskrivlig. Jag minns hur jag lyriskt ögnade igenom Polarex-Unitron katalogen och drömde om en refraktor med en motor som drevs av en vikt. Jag tror att firman hette Meridian eller något liknande. Jag minns när jag bläddrade igenom Meade's katalog med stora reflektorer som hette något med Research Serie och som omgavs av seriösa män i vita rockar.

Jag minns hur obeskrivbar lycklig jag blev när jag i födelsedagspresent fick mitt första teleskop. Jag var då 13 år. Det var inte någon Unitron eller någon Meade utan en 80mm refraktor från postorderfirman Word Import. Jag och min far monterade teleskopet enligt den bifogade bruksanvisningen. Jag minns sedan när jag tog ut teleskopet första gången och riktade det mot stjärnhimlen. Jag blev den kvällen snarare frustrerad än lycklig. Det var en massa rattar att skruva på och en massa olika okular med konstiga namn som HM20, HM12.5 och Or9. Det var dock en hisnande känsla att se månen för första gången glida in i synfältet. Vilken skillnad jämfört med fältkikaren! Likaså var solfläckarna fantastiska när de projicerades mot solprojektionsskivan som medföljde teleskopet.

Men inget av det ovanstående är mitt bästa observationsminne. På vardagarna väckte min mor mig vid halv sex för frukost. Jag tyckte om att gå upp tidigt så att jag kunde gå tillbaka till sängen och vila en stund innan jag skulle tvätta mig. Dock så blev det en annan prioritet på morgonarna när jag fått teleskopet. Jag kastade i mig frukosten och sedan sprang jag in till vardagsrummet där teleskopet stod uppställt. Jag brukade försöka hitta någon ljusstark stjärna att titta på genom fönstret. Jag såg naturligtvis till att rummet var ordentligt nedsläckt så att det inte skulle bli några reflektioner på fönstret. Naturligtvis blev bilden i teleskopet inte bra genom fönstret men vem brydde sig. Lyckan av att sitta bakom sitt eget teleskop överred allt vad bildkvalité hette. En morgon hittade jag en ljusstark stjärna som precis kommit fram bakom ett par granar som växte på granntomten. Den stjärnan ville jag se genom teleskopet! Jag försökte att fokusera men fick liksom ingen ordentlig skärpa. Jag skruvade då varsamt på fokuseringsrattarna och plötsligt uppenbarade sig Saturnus. Jag var helt tagen, jag bara stirrade på planeten i minuter. Jag kunde inte slita mig från okularet. Bilden av Saturnus var inte tydlig och jag kunde nätt och jämt urskilja mellanrummet mellan ringen och planet-skivan. Men det var Saturnus och den såg ut som på bild!

Saturnus observationen är hittills mitt bästa och starkaste observationsminne. Jag kommer aldrig att glömma vad jag såg den tidiga morgonen i vårt nedsläckta vardagsrum genom fönstret i mitt alldeles egna teleskop.

/Jörgen

Ps Och ni som vill drömma er bort till de gamla goda tiderna kan jag rekommendera nedanstående länk Ds

http://geogdata.csun.edu/~voltaire/classics/

Sådana här trådar är kul! Jag har väl liknande upplevelser som Jörgen, vilket jag tror de flesta (yngre) nybörjare har - speciellt det här med att stå inomhus med öppet fönster och på så viss få sina första intryck. Visst är det oförglömligt! World Import är faktiskt en postorderfirma jag hade glömt bort, men nu åter minns mycket väl. Det var nog så att mitt första teleskop kom därifrån och inte Clas Ohlson som jag tidigare ville minnas. Jag antar att i jämförelse med World Import så framstod nog Clas Ohlson som rena kvalitetsoptikleverantören, mitt 2:a teleskop, 4,5" reflektorn, är jag dock helt säker kom från "Insjön".

Men, det var ju inte det som skulle vara det röda i denna tråden.... Bästa observationsminnet... ganska så svårt, där har varit många egentligen. Acrux och Södra korset tillhör ju en av höjdarna som faktiskt blivit någon typ av milstolpe i livet då där hände ganska mycket runt omkring mig i samtiden kring observationen, Magellanska Molnen stora intryck likaså. Första gången jag hittade M31 är ju också oförglömligt, men det som jag tror lämnat störst avtryck i minnet är förmodligen Hale Bopp -96/-97 och Ikeya–Zhang runt -02 tror jag det var. Med den senare kometen gjorde jag mina första (och snudd på enda) trevande försök till astrofoto med en Olympus OM10 SLR. Ett av korten blev riktigt skapligt, åkte upp på toppen av ett av de höga bergen runt den Canadensiska staden jag då bodde i, fick med både kometen och stora delar av staden nedanför i den arktiska kylan. Fantastiskt!

Ah, kul tema! Svårt att svara på. Det blir liksom några stycken. Jag gör en lista (utan inbördes rangordning) helt enkelt.

1. När jag stjärnhoppandes påväg till något objekt upptäckte en planeterisk nebulosa som inte skulle vara där enligt kartan. Det tog några sekunders stirrande på den konstiga stjärnan innan tioöringen ramlade ner. Neptunus!

2. När jag vid ungefär tionde försöket lyckades få en skymt av IC434. Efter en och en halv timmes slit kunde jag följa hela nebulosan och dessutom se det famösa Hästhuvudet. Mer av en arbetsseger men jag somnade med ett leende den natten.

3. Komet Lulin. Kanske inte så märkvärdig för er som varit med ett tag, men för mig var det den första riktiga svanskometen i okularet.

4. När jag obsade M51 och M101 på VSP förra året och spiralarmarna var alldeles uppenbara. Från min 6.0-himmel kan jag kämpa mig till dem, men där steg de fram direkt, utan ansträngning.

5. Slöjnebulosan första gången med 10"aren och OIII-filter. Rent magiskt.

6. Jupiter första gången med 16"aren. Kvällen bjöd på extremt bra seeing och bilden var knivskarp i 300x.

Ja, det finns kanske en del annat som kan fogas till listan, men dessa är obsar som verkligen har etsat sig fast i minnet.

/Johan

Lätt svar för mig - när jag första gången tog tag i mitt intresse och begav mig ut med min nyinköpta 10x50-kikare och handhållet såg Jupiter med de synliga fyra månarna för första gången. Wow!

Sen när man traskar ut och himlen är sådär härligt mörk att jag med lätthet ser Andromeda M31 från vår trädgård hemma, helt underbart.

Med vänliga hälsningar
/Mikko Karppinen, Hillerstorp, Småland

Jag gillar också den här tråden!

Förra årets höjdpunkt var när jag stod och väntade på att bli insläppt till min startgrupp i Vasaloppet. Stjärnhimlen i Sälen var mycket vacker och jag kommer ihåg att jag kunde se M13 för blotta ögat men inte Antares.

Rent visuellt är det en vårkväll 2010 då jag tog ut min 12" och såg spiralarmarna i M51 med direkt seende. M104 såg ut som på bild.

Den roligaste kvällen var i augusti 2007 då jag med min 8" observerade massor av Messierobjekt i Skytten och därikring. Att få in Lagunnebulosan med den vackra stjärnhopen var den stora höjdpunkten. Redan i sökaren anade jag att jag hittat rätt.

Sedan var det förstås något alldeles speciellt när man precis blivit intresserad (sommaren 1993) och spänt väntade på att få se vinterns och vårens stjärnbilder för första gången. När allt var nytt.

Kul att läsa era berättelser. Objekten varierar men glädjen och upplevelsen är densamma.
Och tack Jörgen för länken till alla klassiska kataloger. Det gav mig en lång och spännande utflykt och leder in mig på mina astrominnen som då får börja med en Questar katalog som min pappa kom hem med efter en resa till USA på 70-talet. Jag har fortfarande kvar den som en välläst och kär ägodel.
Men första astronomiminnet är från 10-års åldern när hela familjen kom hem sent efter en middag. Vi bodde på landet i Italien och innan vi gick in pekade min mamma på en röd stjärna och sa: " det där är ingen stjärna utan planeten Mars". Jag blev stående i förundran medan alla andra gick in... och där står jag änn i dag
Efter att ha hållit ett föredrag om rymdfart i min klass i början av 70-talet fick jag en inbjudan att besöka skolans astronomiklubb. Jag tror inte jag kunde somna den natten efter att ha skådat Saturnus. Det kan förvandla en tonåring till poet. Gemensamt för väldigt många tror jag är att det inte finns någon återvändo efter att ha fått en glimt av Saturnus.
Några år senare var jag i Schweiziska alperna i Davos en sommar. Efter middagen tog jag linbanan upp till toppen med ett par 12x80 kikare. Jag låg i gräset i närmare 2 timmar troligtvis under den klaraste stjärnhimmel jag någonsin skådat och med en behaglig känsla av förvirring och svindel. Jag bara färdades genom Vintergatan utan att knappast känna igen någonting från min invanda storstadshimmel.

/*Peter R

Hej!
Jag heter Gunnar Lidström och sitter som ledamot i styrelsen för Svensk Amatörastronomisk Förening, SAAF. Jag brukar hjälpa till med korrekturläsning av texter som ska publiceras i vår tidning Telescopium. Vi skulle vilja publicera ditt bidrag på Astronet under rubriken "Mitt bästa observationsminne", i vår tidning. Ni är några stycken som publicerat några bidrag under den tråden. För att berättelserna inte ska ta alltför stor plats, koncentrerar jag mig på den bästa upplevelsen.
I mitt tycke ser det bättre ut att publicera med ett riktigt namn i stället för en signatur - vad är ditt egentliga namn ?

Med vänlig hälsning,

Gunnar Lidström, Köping

Hej,
Jag minns mitt bästa observationsminne väldigt bra. Det var för snart ett år sedan när jag för första gången observerade med mitt nya teleskop. Jag hade köpt ett Skywatcher MN-190 och när jag riktade in det mot Saturnus var det en woow-känsla utan like, och första gången någonsin som jag såg Saturnus genom ett teleskop. Obsade några andra objekt också men Saturnus blev oförglömlig.

Med vänlig hälsning,

Gunnar Wilhelmsson, Uppsala