Thomas och Hans: tack!
ThomasK wrote:Man får lite perspektiv på sina egna observationsmödor när man läser din text och känner sig lite grand delaktig i astronomihistorien med 18 observationer gjorda av R Ari.
Så är det, man ingår i något slags sammanhang, anknyter till de som observerat före oss, ofta hade de ju dessutom tillgång till ungefär samma slags instrument som oss, även om de var proffsastronomer. Och detta perspektiv adderar ju ett lager av mening och intresse även för relativt normala och lugna variabler som just R Ari.
Vetenskapligt har förstås variabelastronomi ett slags arkivaspekt eftersom man studerar förändringar över tid; några observationer gjorda av en ensam observatör av en stjärna som nästan ingen annan observerar kan helt plötsligt i framtiden visa sig värdefulla när stjärnan av någon anledning tilldrar sig någon forskares intresse. De observationer vi gör - om de rapporteras in och bearbetas ordentligt - får ett värde in i framtiden. Ett kanske extremt exempel: tänk om någon av de där lite osexiga SRC-variablerna några av oss följer blir en supernova; våra skattningar skulle bli högintressanta!
Hans Bengtsson wrote:
På tal om variabelhistoria. Här finns en rätt kul passus, på sidan 110:
http://adsabs.harvard.edu/full/1892AJ.....11..109D
Nils Dunér, som jag betraktar som sin tids främste svenske observatör, berättar om sina observationer av ett utbrott hos U Geminorum som inträffade i januari 1891. Den 6 januari såg han stjärnan i tilltagande, men temperaturen i Uppsala var 26 minusgrader och kylan hindrade honom från att fortsätta observerandet den natten. Nästa natt låg U Gem nästan i maximum - men därefter blev Dunér sjuk och kunde inte följa utbrottet vidare. Han kontaktade då Charlier, som lovade att ta vid. Men Charlier var mera teoretiker än observatör, och man kan ana sig till att Dunér inte blev riktigt nöjd:
"At my request, Dr. CHARLIER observed the star, but only on two nights, the 12th and the 19th, and in the second observation he did not strictly follow the method of ARGELANDER. This observation is consequently not rigorously comparable with the others."
Haha! Det här är såå kul! Har inte sett detta innan, jättebra fynd!
Dunér och Charlier hade ju helt skilda vetenskapliga temperament och man kan riktigt se Dunér den durkdrivne observatören muttra något om att skrivbordsastronomen Charlier minsann inte klarar av att observera.
Håller helt med dig om omdömet om Dunér.
Apropå Dunér tycker jag om att du letat upp historiska observationer av bland andra Dunér och lagt in dom i SVO. Hans observationer av S And är intressanta, delvis för att de visar vad som gömmer sig i arkiven.
Under några år under 1980-talet var jag verksam som assistent vid Lunds observatorium. Mest jobbade jag med Gösta Lyngå, Vintergats- och öppna stjärnhopar-astronomen. Det var rena himmelriket för en stjärnögd tonåring och det blev många nördiga timmar i biblioteket och i ASTOL (observatoriets datorcentral) där jag bland annat mätte spektra upptagna i Australien med en mikrodensitometer.
I varje fall. Gösta fick en förfrågan från Gérard de Vaucouleurs i Texas om Dunérs observationer av S And. Han höll på med ett forskningsprojekt om S And och gjorde därför en bearbetning av de historiska observationerna. Han hade sett någonstans att Dunér gjort ett antal observationer i Lund, men de tycktes inte ha blivit publicerade. Kunde lundaastronomerna kanske hjälpa till?
Gösta och Nils Hansson, mångårig medarbetare vid observatoriet som dessutom hade god kännedom om astronomihistoria, lyckades gräva fram Dunérs observationsdagböcker från de där höst- och vinternätterna 1885 vid lundaobservatoriets 25cm refraktor, de låg i Universitetsbibliotekets handskriftsavdelning. Sen gällde det bara att tolka observationerna. Det handlade bland annat om att reda ut vilka jämförelsestjärnor det var som Dunér anspelade på i sina anteckningar. Vi jobbade med Dunérs anteckningar i blyerts från teleskopet, jämförde med stjärnkataloger och så vidare. På den tiden hade jag ingen aning om att jag skulle komma att hålla på med astronomihistoria och då bland annat ägna mig åt Dunér (jag skulle bli astronom!), men jag tyckte förstås att det här arkivmaterialet var riktigt spännande. Hansson, Lyngå och de Vaucouleurs
publicerade sedan de reducerade mätningarna i PASP. Uppsatsen i PASP slutade med en uppmaning till andra observatorier att genomsöka sina arkiv efter observationer av denna den första extragalaktiska supernovan som observerats. Dunérs tio mätningar kom att ingå i
det reviewpaper i ApJ som de Vaucouleurs och Corwin publicerade. De hade reducerat 300 mätningar till V-magnituder och korrigerat för personliga ekvationer hos observatörerna. Den resulterande ljuskurvan är riktigt fin och dessutom ett gott argument för vad man kan åstadkomma när man bedriver variabelstudier i arkiv och bibliotek.
Dunérs observationer har bland annat
använts av van den Bergh för att argumentera för förekomsten av en speciell typ av supernovor nära de centrala delarna av galaxer.