Astronet forum

Ny bild i galleriet
Objekt: Jupiter och Io
Exponering: 1/30s ca 1600 bilder, Powermate5
Fotograf: Martin Högberg
Teleskop: Skywatcher Explorer-250PX
Kamera: TIS DBK21
Kommentar: Helt otippat drog sig molnen undan i fredags kväll. Hann med ett par bilder på Jupiter som onekligen ser stor ut nära opposition.


Klicka for att se stor version av bilden

Fin bearbetning av bilden med färger som ser naturliga ut. Även IO har fått färg ser jag.
Bra !
Timo N.

Också en mycket fin Jupiterbild .
Måste säga man förvånas hur bra det funkar fotografera planeter med dessa i grund o botten deep sky tuber.
Bengt

Och jag är överraskad av alla fina Jupiterbilder som tas från vårt land i År!!
Bra jobbat.
Deepsky tuber är inte så tokiga när man anv barlowlinser de påverkar inte kvaliten så mycket, huvudsaken att man når ett optimalt f-tal ,som för Jupiters utsträckning och en 250 mm Newton bär väl ligga på runt F-27.
h-g

Ja, det är intressant att se de olika resultaten med så vitt skilda utrustningar och tekniker.
Bengt Rutersten som filmar med DSLR och dessutom med barlow och digitalzoom, Roger Utas som kör med Newton, SCT eller Apo-refraktor och 3x barlow, Martin med 10" Newton och 5x barlow, och några till.
Själv använder jag 10" Newton eller Apo-refraktor, 2x barlow eller okularprojektion och stackar bilderna skalade 2x för att få subpixel upplösning.
Men en av hemligheterna är utan tvekan att Jupiter står bra till från och med i år eller möjligtvis från 2010.

/*Peter R

Hej!

Ja, av alla fina Jupiter -bilder att döma kan man konstatera att alla teleskoptyper (med lämpligt fokalförhållande...) och tekniker funkar ypperligt för planetfoto!
Hade jag en fast astro -plats och slapp allt packande och åkande, föll nog valet på en stor Newton (10 -12") med högt f-tal och liten sekundärspegel. Min absoluta favorit under rådande omständigheter är dock utan tvekan SCT:n som är "rock solid" vid "lagom vind" och vid fokusering/omfokusering vid filterbyte. Reflektorn är lite vibrationskänsligare, pga. det stora rörelsemomentet.

Skillnaden i seeingförhållandena, som Peter beskrev, är i år mot förra året påtaglig! HOPPAS att detsamma kan sägas nästa säsong, då Jupiter klättrar upp ytterligare 11 grader i altitud mot i år!

Framöver har vi ju "planetmässigt" Mars att se fram emot, men dessvärre är det nog mer eller mindre (fotografiskt) "thank you and goodbye", till Saturnus...

Mvh, Roger.

Det är sannerligen imponerande att se hur många utomordentliga Jupiter-bilder som presenteras här i forumet. Det är egentligen första säsongen någonsin som Jupiter ligger hyggligt till från vår latitud sedan den moderna fototekniken slagit igenom på allvar bland amatörastronomer.

Atmosfären över oss i år har, generellt sett, inte varit annorlunda än föregående år - anledningen till den bättre seeingen när det gäller Jupiter är helt enkelt att planeten klättrat upp på högre deklination. Och höjden över horisonten är verkligen en viktig faktor för seeingen, jag har märkt det många gånger själv (visuellt). Om jag observerar 60 grader över horisonten brukar jag inte ha påtagligt mycket bättre gränsmagnitud än när jag observerar 30 grader över horisonten, däremot är vanligen seeingen signifikant bättre.

För alla som observerar Jupiter är det också viktigt att tänka på att de bästa förhållandena ofta inträffar när man inte upplever himlen som särskilt "stjärnklar", dvs när atmosfären har god transparens och man ser många stjärnor, utan tvärtom när det är lite smådisigt - gärna framåt småtimmarna, kanske i gryningen. Förmodligen missas många goda obs-tillfällen pga denna lurighet.

Förresten är det på sätt och vis lite synd att man så sällan ser Newton-teleskop med f/8 eller kanske f/10, det brukar ju snarare handla om f/5 eller däromkring. Man förstår ju anledningen, okularet hamnar mycket högt upp med t.ex. 25 cm f/10. Men rent optiskt är förstås ett sådant teleskop alldeles ypperligt!

mvh
Hans Bengtsson

Tagen med 6" f/8 Newton, med liten sekundärspegel.
I särklass mitt optiskt skarpaste teleskop, lätt och med snabb nedkylningstid!

http://astronet.se/view_image.php?id=1480&gallery=5

Mvh, Roger.

En ganska bra bild, återhållsam och inte överskärpt. F-talet har ingenting med kvaliten på spegeln att göra, det är bara svårare att slipa en bra spegel med f-tal 4,5 än exempelvis f/6. Betydligt svårare! Det är en myt att ett kort f-tal inte skall duga till planetobservationer. Det är bara tacksamt att man med ett långt f-tal snabbt kommer upp i de brännvidder som är optimala för ccdn.

Intressanta tankegångar Hans framför. Visst är det 1:a gången Jupiter står bra till när vi har tillgång till alla moderna imagening grejer. Alla fall till rimligt pris. Detta gäller också mej som är visuell observatör. Det är 1:a gången jag har möjlighet att observera Jupiter på anständig alt. med kvalitèts instrument. Tidigare hade jag bara möjlighet observera J. i en 8" Cave Optical f/4.5 av dubiös kvalitè. N. och S. ekvatorialbältena kunde anas men det var i stort allt. För Rich Field fungerade den bra men över 100X föll bilden sönder -inte ens en omslipning av Joel von Knorring kunde rädda situationen.
Visserligen fanns det säkert ypperliga planet teleskop för 10+ år sedan men de var för dyra, afa för mej. Bygga själv kunde man såklart, men jag har tummen mitt i handen. Idag är priserna löjligt låga i jämförelse och utbudet skall vi bara inte tala om. Vet inte om man ska tacka Kineserna Och tänk hur utbudet på ekvatoriella monteringar har ökat explositionsartat. För inte så länge sedan var goto rena sf. Idag har själv en sådan. Skulle någon haft sådana visioner på 70-talet skulle jag anse personen var mogen för vårdintyg på närmast belägna psyk. klin.

Jag hann afa observera Saturnus på dräglig alt. med min C80ED, 8"f/6 OOUK Newton och Intes MK66 innan den nu försvinner ned i "dåliga seeing soppan". Krast realistiskt att dömma har jag troligen sett Saturnus i ett okular med lugn och fin seeing för sista gången i livet Nästa gång S. har masat sej upp till Aries och den på allvar börjar bli observerbar är 2028 och då närmar jag mej de 80 . Då är det ingen självklarhet att syn och kropp hänger med, men hoppas går ju Astronomien är sannerligen en obenhörlig och pardonlös hobby. Afa när det gäller planeter.

Håller också helt med Hans; varför ser man så sällan Newtonians med lite högre f-tal än f/5? Visst tuberna blir kortare och mer behändiga med f/4 - f/5 men man förlorar en del också. Med högre f-tal kan sekundärstorleken hållas nere , om man önskar, vilket ger högre kontrast. Speglar med högre f-tal är också lättare att polera ut till perfekta paraboler, jfr f/4 t.ex. Afa enl min "mentor" Joel von Knorring. Sist men inte minst är system med högre f-tal lättare, mycket lättare, att kollimera till perfektion. -Så mer f/8 Newtons åt folket Själv valde jag en kompromiss, f/6, till min 8" Newt eftersom jag gillar allt som tilldrar sej på firmamentet -planeter, binaries, DSO ..osv
Clear Skies,
Magnus

När det gäller planeter

Har du ett teleskop med 25 centimeters öppning och 1/8th wave (sfärisk aberration), ingen turbulens (teoretiskt) och en central obstruktion på 25%. Kan du inte komma mycket längre i dina observationer från Sverige.

Det är optimalt! Teleskopet kan mycket väl vara f 4,5. Samt behålla sin original sekundär, förutsatt att den är tillräckligt plan (sekundären).

Gärna under 20% CO, då är det i praktiken som du har en apo refraktor. ( nåja utan apon:s möjlighet till underbara wide-field ) 20% CO är en magisk gräns säger de lärde på div. forum. Kanske hårklyverier, jag vet inte! Själv har jag bytt ut min 50mm sekundär på 8"f/6 Newt till en 44mm dito. Å andra sidan är jag förvånad hur bra bild min gamla beg. oranga C8:a ger på Jupiter och binaries, trots hiskeliga 33% CO. Men kollimeringen måste man vara kirurgiskt noga med och kolla upp innan varje obs session.
Clear Skies,
Magnus
PS Ett f/4.5 system ställer också mycket större krav på kvalitets okular än långsammare system -TV Nagler kostar en slant!

Ser du skillnad mellan 20 CO och 25 CO i Sverige ska jag äta upp mitt Maksutov. Kollimeringen av en 4,5 kan knappast kallas för kirurgisk (2mm).

"För en snabb spegel som f/4,5 är det "diffraktionsbegränsade" fältet (där Strehl-förhållandet inte sänks mer än 0,2 - men detta går vi inte närmare in på här!) inte mer än 2 mm i diameter - men fältet i ett högförstorande okular är inte mycket större än så! Alla okular har också bäst avbildning i centrum av sitt synfält, och mot kanten kommer avbildningsfelen, framför allt astigmatism, att göra sig gällande. Det är därför viktigt att axlarna sammanfaller, så att både huvudspegel och okular kan samverka bäst - särskilt vid höga förstoringar. För ett instrument där du vill ha bästa möjliga bilder i hög förstoring (när nu seeingen tillåter!) bör inte axlarna skilja mer än 1/4 av diametern - för en stor Dobson kan man släppa lite på kraven...."

Nils Olof Carlin

Smaklig måltid N-O Men som sagt 33% CO tycks också duga utmärkt, dock ämnar jag icke käka upp något för det!!
"Kirurgisk" behöver du kanske inte ta exakt operationsbords bokstavligt, men du , om någon, borde veta exakt vad jag menar; man blir hårt straffad om man slarvar med kollimering.
Nu drar jag till Uppsala och lämnar denna "diskussion". Afa för en tid
Vänligen,
Magnus

Du får skilja på N-Os slutsatser se citat-tecken och mina egna ej citat-tecken. Tror inte att Carlin vill käka Mak till frukost .