Hej på er.
Antar felmarginalerna ökar ju ljussvagare objektet är eller
Normalt ökar mätfelen proportionellt med det avtagande ljuset när stjärnan blir svagare, men i det här fallet med en spaltlös spektrograf så kommer förmodligen nogranheten i de flesta fall att begränsas av seeingen, i det här fallet har jag använt exponeringstid på bara 0,2 s vilket har orsakat massor av problem. När stjärnan smetas ut av dålig seeing så smetas också spektrat ut i motsvarande grad, det här slipper man i en spektrograf med en spalt. Nackdelen med en spalt är att då kan man bara mäta på en stjärna i taget, och då måste stjärnan dessutom guidas så att den ligger på spalten hela tiden.
de flesta stjärnor som är nåbara för en amatör är väl redan mätta av proffs
Jag tror Terje har rätt här att det är förvånansvärt få stjärnor som mätts av proffsen, dom har mest ägnat sig åt att mäta rödförskjutningen av galaxer. Det är ganska/väldigt krångligt att systematiskt ta spektra från många objekt samtidigt. Det finns en del intressanta lösningar med många optiska fiber som automatiskt placeras på en platta i fokalplanet, men dom verkar ganska få och har som sagt mest använts till att studera universums storskaliga strukturer.
Ska jag gissa så tror jag att med en kyld kamera så kommer jag att kunna ta användbara spektra från magnitud 15 stjärnor, och då är man säkerligen i områden som helt saknar systematiskt tagna spektra, men här kan jag ha fel, jag har bara sökt information på nätet om det här. Man kan få någon uppfattning om man tänker sig att en proffsutrustning mäter kanske 100 objekt varje kvart, då kommer man inte så långt ner i magnitud innan tiden tar slut om man ska börja ta stjärnspektra systematiskt
En studie som innehåller systematiskt tagna stjärnspektra är SDSS (Sloan Digital Sky Survey), för övrigt den enda som jag hittat på nätet, där verkar man bara ha valt ut vissa "intressanta" stärnor att ta spektra på. Jag har försökt ta mig igenom deras site för att hämta stjärnspektra där men inte lyckats, mitt intryck är i alla fall att det finns ganska få stjärnspektra där.
Annars är nog den största vitsen för min del att lära mig en del om stjärnor och tekniken kring att ta, hantera och tolka spektra det viktigaste med den här spektrografen. Detta för att senare kunna skaffa en spektrograf med spalt för att gör lite exaktare mätningar. Men visst finns möjligheten att göra vetenskapliga mätningar med även en enkel spaltlös spektrograf, alla objekt som man blir nyfiken på av en eller annan anledning kan med fördel studeras med en sådan för att man ska få en första indikation av vad det är. Alla supernovor som når hygglig magniud är lämpliga objekt, förmodligen också alla nya kometer som dyker upp. Visst vore det väl kul att före någon annan kunna studera en nyupptäckt nova och kunna bestämma vad det är för typ, kanske en nova upptäckt i Åkersberga. Ett område som jag kommer att titta på längre fram är att patrullfotografera öppna stjärnhopar för att som Terje säger kunna skapa serier av spektra över stjärnorna i hopen för att följa variabler. Det finns också en del semiproffessionella nätverk på internet där man bl.a. utför studer av "cataclysmic variables" som verkar spännande.
Anders
