Astronet forum

Jag har en fråga som jag hoppas ni kan svara på. Det sägs att man inte kan se enstaka stjärnor i andra galaxer, med undantag för enstaka stjärnor i Andromedagalaxen. Jag talar här om vad normala teleskop kan prestera.
I min första bild här så kan ni se en bild på Messier 101 som jag tagit, med sammanlagt nästan 12 timmars data, fotograferat genom R,G,B,Ha och Lum-filter. Här i nästa bild har jag använt Starnet v.2 och "plockat bort" stjärnorna. Med Starnet kan man också skapa en bild av den data som plockas bort i den stjärnlösa bilden. Detta blir då resultatet. Bilden med "restdatan" har jag här stretchat lite för att tydligare se vad som finns i bilden. I Photoshop har jag så slutligen raderat de större stjärnorna för att lättare se vad som gömmer sig i bilden. Och här kommer så min fråga, vad är det jag ser? Enligt allmän "internet-kunskap" ska jag inte kunna se enstaka stjärnor, men vad är så allt detta? Man kan tydligt hur detta stjärnlika material har mycket högre densitet i det område där galaxen ligger, alltså drar jag slutsatsen att det tillhör M101. Men vad är det? Är det tätare gasområden (nebulosor), stjärnhopar eller vad? Jag har ingen aning om hur Starnet arbetar eller bearbetar bilden men har svårt att föreställa mig att det är artefakter, då man faktiskt med viss ansträngning kan se all "restdatan" även i originalbilden, även om mycket av det tenderar att drunkna i helhetsljuset från galaxen.

Om ni ser på denna sista bild som visar ett inzoomat område i mitten av galaxen, så är det tydligt hur detta material har olika färger såsom det ofta ser ut när stjärnor fotograferas i Vintergatan.
Så vad skulle ni gissa, eller någon av er kanske rentav har svaret? Tacksam för alla idéer och kommentarer.

Hej!

Det som jag spontant tänker mig är att stjärnborttagningsprogrammet måste ha algoritmer som tolkar vad som är en stjärna och vad som inte är det. Detta är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, i en face-on-galax där det finns hur många förtätningar som helst. Inte heller de stora programmen som används för sammanställning av enorma stjärnkataloger klarar det särskilt bra.

Övergången mellan förtätningar och brus blir ju också i praktiken flytande när man kommer nära gränsmagnituden.

Att ”restbilderna” som bara innehåller borttagna objekt ger så stjärnlika ”stjärnor” bör bero på att det är programmets idealbilder av stjärnor som här visas, algoritmerna säger ju hur sådana ska se ut.

Någon egen erfarenhet av sådana program har jag inte, ska tilläggas.

mvh
Hans Bengtsson

Kan bilden vara mer stretchad i galaxområdet så att ljussvagare stjärnor kommer fram tydligare och plockas lättare upp av starnet?

Om man jämför din bild med en mer högupplöst bild av M101, som den här https://apod.nasa.gov/apod/image/1506/m ... u_4000.jpg" onclick="window.open(this.href);return false; ser man att många stjärnliknande prickar i din bild egentligen har en mer fingrynig struktur. Jag tror de flesta av "reststjärnorna" i din bild är objekt i M101, men antagligen är stjärnmoln eller nebulosor och inte enskilda stjärnor.

Här är en bild som visar de mest välkända objekten i M101.

Mvh
Hans Bengtsson

Tusen tack för alla era kloka inlägg.
Först, som svar till bootz_98 så nej, det är samma stretch över hela bilden.
Efter era svar så laddade jag hem en högupplöst Hubblebild över M101 och korrigerade in den över min bild för att sedan undersöka vad Hubble visade under mina "stjärnor". Mycket riktigt som ni misstänkt, så verkar de motsvara nebuloser. Med den "låga" upplösning jag har, och i kombination med som Hans säger programmets vilja att producera idealbilder av stjärnor, blir resultatet det jag visat.
Som exempel har jag här två extremt inzoomade bilder av samma område i galaxen, Hubbles respektive min. Det ljusa området nere till höger med den mörkare streckningen genom sig är delar av det som på Hans skärmdumpsbild heter "Region B". När man nu jämför de två bilderna så blir det tydligt hur mina "stjärnor" motsvarar mindre (allt är relativt!) nebulosiska områden. Åter igen, tusen tack för er hjälp med detta! Jag ska erkänna att igår kväll när jag satt och stirrade på bilderna så fick jag inte ihop det i mitt huvud, men med eran hjälp så ska jag kunna sova gott inatt!

Bästa hälsningar, Ronnie Svensson

M101 har distansmodulen 29 och en gul hyperjätte med absolut magnitud -9 skulle således vara av 20:e magnituden på M101:s avstånd. Om fotot når till 20 mag kan de ljusaste stjärnorna eventuellt börja synas.

Den 4 september 2011 kunde jag se en enskild stjärna i M101 med 10x50-kikare! Det var supernovan SN2011fe som lyste med magnitud 10.1.

/Timo K

Det finns en synnerligen utförlig doktorsavhandling från 2014 om stjärnpopulationen i M101:

https://conservancy.umn.edu/bitstream/h ... sAllowed=y" onclick="window.open(this.href);return false;

Nej jag har inte läst den! Men nedan ser vi en figur där vi kan konstatera att det nästan inte finns några stjärnor ljusare än V = 20, men en del som är ljusare än V = 21.

Mvh
Hans Bengtsson