Astronet forum

Ljuskurvans utseende kring eklipserna hos IY UMa varierar en hel del från gång till gång.

Nedan har jag i ett och samma fasdiagram lagt in V-mätningarna som Magnus gjorde natten 4-5 mars 2021 (nedre kurvan) och de han gjorde natten 11-12 april 2022. Vissa huvuddrag är lika men det skiljer mycket i detaljerna.

Mvh
Hans Bengtsson

Är det superhumps som är överlagrade på förmörkelsekurvan som förklarar de olika utseendena på ljuskurvan?

Har faktiskt inte en aning. En komplicerad mix av komplicerade fysikaliska processer som ger en komplicerad ljuskurva. Svårt att säga vad som är vad.

Man kan kanske också undra om IY UMa verkligen är en SU UMa-stjärna. De flesta utbrotten verkar vara ungefär lika ljusa? Har den superpucklar?

Edit:
Jag ser nu, i länken jag gav i mitt förra inlägg, att IY UMa verkligen har uppvisat superutbrott med superpucklar. Men det nu aktuella utbrottet är kanske ett normalt utbrott? Har inte kollat i detalj.

Mvh
Hans Bengtsson

Jag testade att göra några fasdiagram från datan i AAVSO. Först ett när stjärnan är i vila (magnitud svagare än 16). Förutom förmörkelsen har den en slags "bula" på kurvan.
Nästa är när den är i utbrott (magnitud 13-15). Här har jag bara använt dataserier som jag först normaliserade så att medelmagnituden mellan serierna jämnats ut.
För diagrammet ovan finns också en "luddigare" och lite längre period som jag misstänker är från superpucklarna. Den stämmer hyfsat bra jämfört med puckelperioden från den här artikeln https://arxiv.org/pdf/1009.5444.pdf" onclick="window.open(this.href);return false;. Att den här perioden är svårfångad eller luddig (det finns en skog av periodtoppar runt 0.07614) beror nog på att superpucklarna ändrar period under utbrottet eller inte är synkade mellan utbrotten.

Det var verkligen inte illa att analysera fram superpuckelperioden hos denna stjärna. Imponerande!

Mvh
Hans Bengtsson

Hej!

Thomas, de där bulorna i viloläget (quiescence) - de varierar ju med omloppsperioden, förmörkelsesperiode. Det torde väl då vara liknande hos SS Cyg, att den heta fläckens omlopp där den delvis skyms av den mindre transparenta ackreationssivan under delar av omloppet?

Superhumpsperioden bör ju vara längre än omloppsperioden eftersom den orsakas av resonans och inte (bara?) av den heta fläcken, medan förmörkelses-dippen är på omloppsperioden. Är det inte detta, att det är två olika perioder, som åtminstone delvis kan förklara olikheterna i utseende?

Det kommer mer IY UMa-data. Jag tycker det här är en lite kul stjärna.

Magnus

Det stämmer nog det du skriver Magnus. Ljuskurvor mellan olika dvärgnovor beror väl också mycket på i vilken vinkel vi ser dem från. För IY UMa som har förmörkelser måste vi ju se den längs planet. Vet inte hur SS Cyg är vinklad och hur det påverkar.

Egentligen skulle det nog krävas avancerad datormodellering för varje individuell dvärgnova för att vi riktigt ska kunna särskilja de olika faktorerna som ger upphov till en viss ljuskurva.

Det finns ju en lång rad, delvis oförutsägbara, faktorer att ta hänsyn till:

- Dubbelstjärnans två komponenter kommer båda att variera i luminositet när materie överförs till den vita dvärgen.

- Ackretionsskivans egenskaper varierar.

- Hetfläckens egenskaper varierar.

- Förmörkelser kan ske av stjärnor, ackretionsskiva och hetfläck.

- Som grädde på moset och lök på laxen och salt i såret blir ljuskurvan beroende av hur banplanet råkar ligga i förhållande till oss. Den klassiska frågan om cirkelns kvadratur känns vid en jämförelse som en baggis.

Mvh
Hans Bengtsson

Hej!

Nattens skörd från Oria, tyvärr lite molningt så inte så bra serie som jag önskade:
Den avtar långsamt men superpuckeln är väl ändå tydlig.

Magnus

Hans, om det där med modeller:

Coel Hellier skriver i sin utmärkta bok Cataclysmic Variable Stars en del om det där och refererar bland annat till Wood et al, MNRAS 1986, som precis modellerat Z Cha på ett spännande sätt. Artikeln bifogad här (var inte helt enkelt att hitta den i bra pdf-format på nätet...).

Vore ju jättekul om man kunde göra nåt sånt... man ska väl ha höga ambitioner? Men i varje fall: man borde kunna leka med hur omloppsperioden och superpuckelperioden samvarierar, och man borde kunna skilja ut de olika superpuckelvarianterna (tidigt, i max, efter max) och se om perioden varierar (O-C-diagram-style). Om det nu bara var klart....

Magnus

Tack för länken!

Här är en detaljerad men ganska gammal artikel om IY UMa:

https://academic.oup.com/mnras/article/ ... ogin=false" onclick="window.open(this.href);return false;

Stjärnan är verkligen mycket intressant och som gjord för spännande fotometri.

Man kan undra varför vissa förmörkelser, som i din senaste serie, är så mycket djupare än andra. Man kan även fundera på hur förmörkelserna skulle se ut under ett snabbt tilltagande till max, det har nog aldrig fångats.

Den 28 februari 2021 gjorde du en annan mätserie, se diagram, där formen på ljuskurvan har ytterligare ett utseende. Det är logiskt att kurvorna varierar mycket med tanke på hur många olika parametrar som är inblandade. Men förmörkelsedvärgnovor har alltid den fördelen att vi kan vara säkra på omloppstiden, det blir en fast punkt i tillvaron.

Mvh
Hans Bengtsson

085344.2 +574841 BZ UMa som Hans Bengtsson så testade på natten...

UGSU
Mag. range 10.5 - 15.3 B
Period 0.06799 d (97.91 min)

Jag trott kunde se hela tiden i V. men nått är fel eller gjort fel
Den är tiden i nästa 2 timmar totalt. Den är V 16 - 17.

Hej Robert!

Jag tror dina mätningar av BZ UMa är helt OK. Stjärnan ligger nu i minimum och har då normalt V-magnitud 16-17, precis som dina obsar visar.

En annan dvärgnova i Ursa Major, IY UMa, är däremot i utbrott.

Roligt att du kommit igång igen med fotometrin! Dina resultat verkar jättebra.

Mvh
Hans Bengtsson

Bra. Testar bara en lite bild då.

IY UMa, kanske jag testa i natt

Hej!

Lite mer IY UMa. Tyvärr slutade Oria-teleskopet efter 120 exponeringar - jag hade sett fram emot betydligt fler. Men det blev ytterligare lite annan form på kurvan:
Magnus