Obsar i amatörastronomiskt mörker
Posted: 2016-05-04 17:22:23
Egentligen är det inget äkta mörker längre men jag åkte ut en sväng till Västra Orust igår ändå. Jag kom fram strax efter 23 lokal tid och satte ihop min 12" Dobson. Det var lite moln på himlen men de verkade sakta driva inåt land.
Det första objekt jag letade efter var dvärggalaxen Leo I men jag lyckades inte hitta den vare sig med 63 X eller 100 X förstoring. I ärlighetens namn var jag ganska dåligt förberedd och hade ingen mer detaljerad stjärnkarta med mig än Interstellarum stjärnatlas. Dessutom så var det som sagt inget helt äkta mörker och Lejonet var på väg ner så det här får nog snarare bli ett projekt för nästa säsong.
Nu började jag titta runt på favoriter istället (utan att notera några klockslag):
Lejontripletten M65, M66 och NGC 3628 syntes väldigt fint i samma synfält med 63 X. Den finaste vy jag någonsin fått av dessa objekt. Man kunde ana detaljer i M65 och M66, och NGC 3628 syntes tydligt den med. Jag bara måste återkomma med 12" under idealiska omständigheter! 100 X gjorde att objekten syntes bättre men nu fick jag dra runt tuben lite för att titta från objekt till objekt.
Jupiter syntes ganska bra med 100 X och 190 X men är egentligen något för ljusstark för att ses utan filter med det här teleskopet. Jag brydde mig inte om att rota fram något filter utan gick vidare.
Mitt emellan Denebola och Vindemiatrix kom jag rakt på galaxerna M84 och M86 som syntes riktigt fint tillsammans med sina grannar som gör att de ser ut som ögonen på en gubbe med näsa och mun...upp och ner eftersom det är en Dobson.
Alldeles öster om Melotte 111 i Berenikes hår hittade jag min favorit NGC 4565 Nålgalaxen. Riktigt fin. Satt och tittade på den en lång stund i några olika förstoringar, 100 X verkade bäst. Den hade nog synts lite bättre om det hade varit riktigt mörker.
M51 och NGC 5195 i Jakthundarna var en fin syn och jag satt och studerade dem en lång stund i olika förstoringar. 63 X och framför allt 100 X visade de diffusa spiralarmarna. Med 190 X kändes det som om armarna blev så diffusa att de blev svåra att hålla ordning på däremot.
M57 Ringnebulosan var jättefin med olika förstoringar och bäst med 190 X utan filter tyckte jag. Jag såg den flyta fram sakta i synfältet mellan korrigeringarna. Ljusstarkt, tydligt och fint objekt.
M13 blir man aldrig trött på så jag satt och betraktade den en stund med 100 X.
Planeterna Mars och Saturnus syntes skapligt med tanke på sin låga höjd. Saturnus med Titan såg ganska bra ut i låg förstoring när den hade kommit upp en liten bit över horisonten, någon Cassinidelning syntes dock inte. Mars dallrade en hel del men för första gången den här säsongen kunde jag ana mörka områden på planeten. Jag satt och tittade omväxlande på planeterna.
Efter en kopp kaffe började jag leta efter mitt andra mål för kvällen: NGC 6401. Klockan var ungefär 02 lokal tid. Med hjälp av Sky & Telescopes Pocket Sky Atlas fick jag en snabb överblick av Ormbäraren och hittade rätt snabbt, både med 15x70-kikare och sökaren, den kedja av 3 stjärnor i vars förlängning/fortsättning NGC 6401 ligger. Detta komplicerades dock av ljusföroreningar från Göteborg, låga diffusa moln i området och allmänt dålig transparens nära horisonten i söder. Efter en stund tappade jag bort kedjan av stjärnor och tog en kopp kaffe till istället och avvaktade. Fukten började ställa till problem nu, jag fick skruva av sökaren och lägga den på tork i bilen. Några okular började imma igen totalt och mina kartor såg riktigt blöta ut.
I väntan på bättre tider tänkte jag ta en titt på M4 istället men lyckades inte hitta den vare sig med kikaren eller teleskopet. Illavarslande för NGC 6401...
Molnen i trakten av NGC 6401 flyttade inte på sig och det började framåt 03 lokal tid dessutom ljusna så jag packade ihop och åkte hem, ganska nöjd trots allt, men det här är inte den plats jag skall välja att leta efter NGC 6401 från nästa gång. Jag får prova något annat ställe med bättre SO-SSO horisont. Väl hemkommen fick jag stå och torka mina stjärnkartor vid köksbordet och lägga en massa prylar på tork.
Rent allmänt skulle jag vilja påstå att det var hyfsade förhållanden så länge som man obsade någorlunda högt på himlen. Tyvärr hade jag glömt min SQM-L hemma så jag kunde inte mäta mörkret.
/Torbjörn
Det första objekt jag letade efter var dvärggalaxen Leo I men jag lyckades inte hitta den vare sig med 63 X eller 100 X förstoring. I ärlighetens namn var jag ganska dåligt förberedd och hade ingen mer detaljerad stjärnkarta med mig än Interstellarum stjärnatlas. Dessutom så var det som sagt inget helt äkta mörker och Lejonet var på väg ner så det här får nog snarare bli ett projekt för nästa säsong.
Nu började jag titta runt på favoriter istället (utan att notera några klockslag):
Lejontripletten M65, M66 och NGC 3628 syntes väldigt fint i samma synfält med 63 X. Den finaste vy jag någonsin fått av dessa objekt. Man kunde ana detaljer i M65 och M66, och NGC 3628 syntes tydligt den med. Jag bara måste återkomma med 12" under idealiska omständigheter! 100 X gjorde att objekten syntes bättre men nu fick jag dra runt tuben lite för att titta från objekt till objekt.
Jupiter syntes ganska bra med 100 X och 190 X men är egentligen något för ljusstark för att ses utan filter med det här teleskopet. Jag brydde mig inte om att rota fram något filter utan gick vidare.
Mitt emellan Denebola och Vindemiatrix kom jag rakt på galaxerna M84 och M86 som syntes riktigt fint tillsammans med sina grannar som gör att de ser ut som ögonen på en gubbe med näsa och mun...upp och ner eftersom det är en Dobson.
Alldeles öster om Melotte 111 i Berenikes hår hittade jag min favorit NGC 4565 Nålgalaxen. Riktigt fin. Satt och tittade på den en lång stund i några olika förstoringar, 100 X verkade bäst. Den hade nog synts lite bättre om det hade varit riktigt mörker.
M51 och NGC 5195 i Jakthundarna var en fin syn och jag satt och studerade dem en lång stund i olika förstoringar. 63 X och framför allt 100 X visade de diffusa spiralarmarna. Med 190 X kändes det som om armarna blev så diffusa att de blev svåra att hålla ordning på däremot.
M57 Ringnebulosan var jättefin med olika förstoringar och bäst med 190 X utan filter tyckte jag. Jag såg den flyta fram sakta i synfältet mellan korrigeringarna. Ljusstarkt, tydligt och fint objekt.
M13 blir man aldrig trött på så jag satt och betraktade den en stund med 100 X.
Planeterna Mars och Saturnus syntes skapligt med tanke på sin låga höjd. Saturnus med Titan såg ganska bra ut i låg förstoring när den hade kommit upp en liten bit över horisonten, någon Cassinidelning syntes dock inte. Mars dallrade en hel del men för första gången den här säsongen kunde jag ana mörka områden på planeten. Jag satt och tittade omväxlande på planeterna.
Efter en kopp kaffe började jag leta efter mitt andra mål för kvällen: NGC 6401. Klockan var ungefär 02 lokal tid. Med hjälp av Sky & Telescopes Pocket Sky Atlas fick jag en snabb överblick av Ormbäraren och hittade rätt snabbt, både med 15x70-kikare och sökaren, den kedja av 3 stjärnor i vars förlängning/fortsättning NGC 6401 ligger. Detta komplicerades dock av ljusföroreningar från Göteborg, låga diffusa moln i området och allmänt dålig transparens nära horisonten i söder. Efter en stund tappade jag bort kedjan av stjärnor och tog en kopp kaffe till istället och avvaktade. Fukten började ställa till problem nu, jag fick skruva av sökaren och lägga den på tork i bilen. Några okular började imma igen totalt och mina kartor såg riktigt blöta ut.
I väntan på bättre tider tänkte jag ta en titt på M4 istället men lyckades inte hitta den vare sig med kikaren eller teleskopet. Illavarslande för NGC 6401...
Molnen i trakten av NGC 6401 flyttade inte på sig och det började framåt 03 lokal tid dessutom ljusna så jag packade ihop och åkte hem, ganska nöjd trots allt, men det här är inte den plats jag skall välja att leta efter NGC 6401 från nästa gång. Jag får prova något annat ställe med bättre SO-SSO horisont. Väl hemkommen fick jag stå och torka mina stjärnkartor vid köksbordet och lägga en massa prylar på tork.
Rent allmänt skulle jag vilja påstå att det var hyfsade förhållanden så länge som man obsade någorlunda högt på himlen. Tyvärr hade jag glömt min SQM-L hemma så jag kunde inte mäta mörkret.
/Torbjörn