Tunn månskära - Peter Rosén

[Peter R]

Ny bild i galleriet
Objekt: Tunn månskära
Exponering:
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: 70-200/2,8
Kamera: Canon Eos 5DMkII
Kommentar: Jag gick upp tidigt för att se den tunna månenskäran, 36 timmar innan nymåne.
Imorgon bitti finns det en liten möjlighet att fånga skäran bara 12 timmar innan nymånen vilket skulle vara ett personligt rekord för mig.
Senare på kvällen kommer den teoretiskt att vara synlig ovanför horisonten precis efter solnedgången bara 4 timmar från nymåne.
Chansen att lyckas fotografera den är troligtvis näst intill obefintlig men skulle det trotts allt gå så tror jag att det skulle vara en form av världsrekord eftersom Solen och Månen då bara ligger 2°45' från varandra.
Thierry Legault fotograferade en exakt nymåne 2013 men separationen var då 4.6° http://www.astrophoto.fr/new_moon_2013july8.html

/*Peter R



Klicka for att se stor version av bilden

[Feffe]

Mycket vackert!

[Martin F]

Riktigt fin landskapsbild och perfekt balanserad exponering! Är det en enda exponering eller har du maskat in månen?

[Yquem]

Mycket snygg bild, som vanligt, Peter!
Men du fick väl knappast syn på månen dagen efter, trots att det var klart, eller? Fast man vet ju aldrig med dig
Låt oss få veta!
/Anders

[Peter R]

Tack så mycket

Riktigt fin landskapsbild och perfekt balanserad exponering! Är det en enda exponering eller har du maskat in månen?

Jag har använt mig av 3 olika exponeringar för att få teckning i stadsdelen men himmeln är bara en av dessa 3 bilder.
Jag har även ökat kontrasten i jordskensdelen av månen för att förbättra teckningen.
I övrigt har jag alltid kört mycket det som idag förkortas ETTR (Expose To The Right) vilket fick ett jättelyft med den versionen av CameraRaw som följde med Photoshop 6. Det går alltså att få fram mycket mera teckning i lågdagrarna utan att öka bruset samtidigt som man håller tillbaka högdagrarna så att de inte blir utfrätta.

Mycket snygg bild, som vanligt, Peter!
Men du fick väl knappast syn på månen dagen efter, trots att det var klart, eller? Fast man vet ju aldrig med dig
Låt oss få veta!
/Anders

Dagen efter är idag och jag vaknade 05:30 till en strålande klar himmel.
Allt kändes bara helt idealiskt för att lyckas fotografera en 12 timmars tunn Danjon-måne när den kom upp 06:41.
Det var några lätta slöjmoln i väst men i öst, där månen skulle komma upp, var det absolut kristallklart så som jag inte har upplevt det på bra länge.
Jag satte på min fullframe kamera i primärfokus på FLT-110 tuben med flattener, funderade ett tag om jag skulle gå upp i förstoring med min 4x Powermate men vågade inte chansa.
Ställde fokus och riktade in teleskopet på den plats på horisonten där månen skulle komma upp och inväntade rätt klockslag då jag aktiverade månföljet.
Jag tror aldrig att jag har haft en sådan problemfri session förr. Enda kruxet, bilderna är knivskarpa men det syntes inte en tillstymmelse till skära på någon av exponeringarna vid snabbgenomgången
Jag ska göra en ny genomgång senare på min stora skärm och hoppas upptäcka något.
Har jag riktat teleskopet aningen fel eller aktiverat följet vid fel tid?
Är DSLR inte lämpade för så här tunna dallrande skäror mot en röd-orange bakgrund? Jag tänker då på att bayermatrisen kanske har nått sin gräns i upplösningsförmåga eller att någon form av inbyggd brusreducering har smetat ut den 0,2% tunna skäran?
Jag, och alla andra som vill försöka, får två nya chanser den 11 december. Skulle vädret vara bra så kommer jag troligtvis att köra med min monokroma astrokamera istället.

Efteråt så försökte jag även att få syn på månskäran visuellt genom ett Panoptic 24 mm okular men såg givetvis ingenting.
Venus visade upp en fin stabil yta med en Takahashi 5mm - 143x, och ligger nära halvfas. Jupiter såg också fin ut och trotts att himmeln var väldigt ljus kunde jag utan större problem se alla 4 månarna.
För Mars satte jag även på en 2,5x Powermate - 358x och fick även här en fin vy av den 4,4 bågsekunder lilla planeten. Inga ytdetaljer naturligtvis men en fin liten rödaktig planetskiva.
Så det blev ändå en fin morgonobservation med stor behållning.
Långt innan solen visar sig brukar himmeln tändas upp och explodera i färg och ljus, men inte i morse. Himmeln blev ljusare och helt plötsligt så gnistrade de första intensiva solstrålarna bakom Högalidskyrkan.
Det visar hur kristallklart det var utan tillstymmelse till dis i luften, idealiska omständigheter som jag sällan har fått uppleva.

/*Peter R

[timokarhula]

Problemet är nog att ingen i världen har sett en tunnare månskära (visuellt). Man har sett månskäran lite närmare nymånen tidsmässigt men elongationen har varit större då månen varit i perigeum och har haft större hastighet. Det sägs att när elongationen är mindre ca 7º, den s.k. Danjon-gränsen, försvinner den synliga skäran. Vid mindre elongationer så syns ingen direkt solbelyst månyta pga dess alla ojämnheter. Om månytan skulle vara en perfekt jämn sfär skulle man i teorin kunna se månen hur nära solen som helst. De som fotat tunnare skäror har gjort det i IR.

Jag gjorde också ett futilt försök imorse att se månskäran med kikare vid dessa bra förhållanden och såg inte heller någonting (förutom Arlanda- och Brommaplan).

/Timo K

[Peter R]

Tack Timo för dessa upplysningar.
Det är svårt att förstå att månen kan gå från så klart synlig till osynlig på 24 timmar.
Jag har ändå gjort nya försök att pressa fram någon information ur bilderna men det finns absolut ingenting.
Jag tänkte att man eventuellt kan få fram formen på månen tack vare jordskenet, även om skäran i sig inte syns, men icke.
Vet du vad som händer rent fysikaliskt med jordskenet, det borde ju lysa som starkast just vid nymåne, är det en fråga om kontrast mot det närliggande och starka solljuset?
Vad tror du om möjligheterna den 11 december, ungefär 4° 20' separation från kropparnas centrum både vid månuppgång och nergång?
Det kan vara värt ett försök i ir vid klart väder.

Skärpan var det i alla fall inget fel på, byggnaden befinner sig 4-5 km bort. Det är en uppskärpt delbeskärning i 100%

_MG_8593 crop.jpg (746.1 KiB) Viewed 5174 times

Då får den här 19 timmars månen fortsätta att vara den minsta jag har fångat http://astronet.se/view_image.php?id=1953

/*Peter R

[Tompa]

Väldigt vacker bild , vilka härliga färger du får fram! Jag beskådade månen samtidigt, men från Borlängehorisont, då jag var uppe med tuppen och jobbade. När man möts av sådana här vyer är det väl värt mödan att vara uppe i tid.

Mvh,
Tomas W

[gost]

Riktigt fin bild Peter och spännande att läsa om jakten dag två, vem behöver kriminalromaner :-)

[Peter R]

Tack Tomas och Göran,

Det finns onekligen fördelar med att sätta upp ouppnåeliga mål och det är att man får så mycket feed-back och ny kunskap. men även möjligheten att observera en massa annat spännande på vägen. Jag förbereder mig på många långa sessioner med Sirius B igen nu i vinter men utan några större förväntningar på att lyckas. Jag har skådat Sirius flera gånger på morgonkvisten och ser den sedan några år lite som min egen Mt Everest

Månskärebilden visades på TWC news i Austin Texas för en stund sedan http://www.twcnews.com/tx/austin/news/2 ... skies.html .
Burton Fitzsimmons, deras chefmeteorolog hade sett bilden på Spaceweather och frågade om han fick använda den i sändning.

/*Peter R

[timokarhula]

Tack Timo för dessa upplysningar.
Det är svårt att förstå att månen kan gå från så klart synlig till osynlig på 24 timmar.
Jag har ändå gjort nya försök att pressa fram någon information ur bilderna men det finns absolut ingenting.
Jag tänkte att man eventuellt kan få fram formen på månen tack vare jordskenet, även om skäran i sig inte syns, men icke.
Vet du vad som händer rent fysikaliskt med jordskenet, det borde ju lysa som starkast just vid nymåne, är det en fråga om kontrast mot det närliggande och starka solljuset?
Vad tror du om möjligheterna den 11 december, ungefär 4° 20' separation från kropparnas centrum både vid månuppgång och nergång?
Det kan vara värt ett försök i ir vid klart väder.

/*Peter R

Peter, angående jordskenet så är det säkert så att himlens ljusstyrka överglänser jordskenet så det "dränks" i himlen när månen är för nära solen. Vid tillräckligt mörker tar jordskenet över och börjar synas. Undrar vid vilken solelongation gränsen går? Intressant fråga. Ska kolla i mina anteckningar vad jag noterat. Likaså försvinner jordskenets synlighet när själva månens yta blir tillräckligt mycket, direkt belyst av solen. Gränsen går vid dryga halvmånen med blotta ögat (7-8 dygn efter nymåne).

Känner du till begreppet "Opposing Crescents"? Det är en observation av månskäran före nymåne och en observation av månskäran efter nymåne nästa datum. Det är ytterst svårt att observera en Opposing Crescent. Har aldrig lyckats med det men jag hade möjlighet till en dylik observation den 21-22 december ifjol. Med 18x50 kikare såg jag månskäran 18 timmar 30 minuter före nymåne. Nästa dygn fanns det chans för en kvällsskära, men TYVÄRR, jag fick ett akut problem på jobbet så jag kunde inte åka tidigt till min favoritplats med en bra sydvästlig horisont! Istället såg jag en döenkel månskära nästa kväll. Världsrekordet i att se en Opposing Crescent innehas av Alexander Seidler som såg den gamla och unga månskäran inom 34h 37m den 31 december 2013 — 1 januari 2014. Om jag skulle ha sett skäran den 22/12 skulle den ha varit 13 timmar gammal och det hade inte varit omöjligt för jag hade klar himmel den kvällen. Det skulle annars ha inneburit världsrekord, med ca 31.5h opposing crescents!

Med detta vill jag ha sagt att man behöver inte nödvändigtvis vara i "tropikerna" för att se tunna månskäror eller Opposing Crescents. Det går bra även med 60 graders latitud som då vid vintersolståndet och då hade vi fördel mot tropikerna eftersom vår dag var så kort vid vintersolståndet.

Angående möjligheten att fånga den Extremt tunna månskäran den 11 december så är de inte stora tyvärr. Dock finns det en möjlighet att du har en liten chans att fånga skäran med teleskop och i IR-våglängd. Har du möjlighet att prova detta?

Sirius B, hmmmm... Jag ska försöka se den rackaren från W.A. med min 10-tummare i jan-feb!

/Timo K